det finns alltid en öppning på slutet…

Annonser

fönster…

Jag vet inte varför men det finns en hel del utåt välvda fönster i Budapest. De ser annorlunda och mysiga ut. 🙂

anno 1486…

Om jag nu inte räknade helt fel. Och det var länge sen. Måste ha hänt en hel del framför dem.

givakt!!!…

skuggliv…

enklast vinner…

paraplytider… fast solen är framme…

Lite ledsen är jag allt…

Jag är känslig. Jag tar illa upp  (mot min vilja för det är inget jag direkt funderar över, utan det bara bubblar upp) och mår dåligt av saker som andra bara rycker axeln åt och inte förstår alls mitt problem. Men jag känner i hela kroppen hur ledsen jag blir. Det sköljer bara över mig mot min vilja. 

Den senaste händelsen som gör mig ledsen är följande. 

När jag gör alla mina företagspapper i ordning till min revisor blir jag konfunderad över ett namn och summan bredvid namnet i kontoutdraget. Namnet känner jag inte igen och inte heller summan. Det står inget vid betalningen heller vad det gäller. Jag kontaktar min bank  och jag börjar googla på namnet men det kommer många upp med samma namn. Banken hjälper mig dock utan att peka ut men ändå vägleda. 

Jag ringer personen i fråga och berättar att jag fick in pengarna i mitt konto, jag säger inte hela summan bara att det är runt 4 tusen kr. Jag måste vara ju säker att jag återbetalar till rätt person. Dagen efter får jag bekräftad hela summan och får fakturanumret också, samt kontonumret jag kan betala till den bortkomna summan. Vilket jag gjorde. 

Nu har det gått en vecka. Jag vet inte om han fick pengarna, jag antar det, men någon tack fick jag inte. Och det är det som gör mig ledsen. Ett kort mejl hade räckt, behöver ingen omnämning i pressen ( jag är ju inte Anna Book). 

Jag kunde egentligen bara låtit bli att bry mig om hans felbetalning och låta honom jaga pengarna istället och spilla sin egen dyrbara tid för att få pengarna. 

Kanske mår jag lite bättre av att få skriva ur mig, kanske inte. För nu känner mig taskig istället för att jag inte kan bara vara storsint och rycka på axlarna. Men vi är olika och sån är jag. 🙄

planläggning…

det sitter i detaljer…

Vad det nu kan sitta i detaljerna. Helhet får man inte, men vackra är de. Och en brandpost är ju också där, välsynlig för att hitta den snabbt vid behov.

besökare på min blogg…

Jag tänkte att jag visar upp också min statistik den internationella och svenska. Inte mycket att hurra förr. 13 081 från Sverige HELA det här året. 😦  Sen till kommer ju andra länder till också naturligtvis.

Jag blev inspirerad av Gunnardeckare så klart.  🙂besökare

fiskarbastionen…

Fiskarbastionen från andra sidan Donau. Hotellet som är relativ nybyggd på 70-talet ses med uppgåendelinjer på högersidan i bilderna.( visade en snutt i inlägget gammalt och nytt, men den visar verkligen inte helheten hur hotellet ser ut bland all det gamla.)

porlande lugn…

gammalt och nytt…

Till höger på bilden kan skymma lite av en kloster från förr medan på mitten och till vänster är en tillbyggnad som gjordes väl på 70-talet, om jag inte minns helt fel. Och de ihop bilder Hotel Hilton med en fantastisk utsikt över Budapest. Och på den inre gården kan man också se lite lämningar från kloster tiden.

möjligen vilse?…

lock…

Locket är på marken. Funktion är okänd. Kankse rinner vattnet ner genom hålen, kanske bara en dekoration, jag undersökte den inte närmare. 🙂

grind…

delad skönhet…

skuggliv…

Jag älskar svart vita bilder. men jag tycker att alla bilder blir inte bra i svart vitt. Färgerna kan ju tillföra mycket till vad man vill förmedla med bilden. Men ibland är ju just tvärtom. Färger kan ju störa otroligt mycket.
Som med en tidigare bild jag hade på en bröllopspar egentligen hade blivit bättre i svart vitt, men jag behöll färgen på då situationen var både rolig och märklig. Det roliga uppmärksammades, men inte det märkliga. inlägget heter  min är större än din är… där det fina paret står bredvid två ting i gräla färger som jag tycker lite symbolisk för ett äktenskap. En soptunna och en brandpost..För det är lite grann vad äktenskapet handlar om.  😉 Eller?

kors med en korp….

ute på vift…

Idag är jag på min årliga Photowalk som görs över hela världen. Hur jag snappade upp detta evenemang vet jag inte, då jag inte alls är  nån gruppmänniska. Mötet var klockan 08 på morgonen och vi kommer gå runt i Hagaparken. När jag skriver detta är det fint väder ute. Hör det blir på lördag när detta inlägg hoppar i i era dator vet jag inte om något. Just nu ser ut att det blir regn. Men inget är skrivet i sten så klart. Egentligen har jag inget emot regn i stan, men i naturen kan jag tycka att det är jobbigare. Jag får se..

Med bildvisningen är jag extremt efter och är jag fortfarande på semester i början av juni. Jag börjar undra när jag kommer i kapp och då har jag inte alls fotat mycket sen semestern. Bara enstaka gång.

Här nedan är de hoppande seriefigurerna igen som andra mer upplever mer som cykelhjul. Oavsett vilken glasögon man tittar igenom världen så tycker jag att de är fina och avvikande.

trappor med utsikt…

turistattraktion…

tar tid att äta….

en klassiker… ;)