en duva som satt på stationen.

glassigt.

ovärdig.

långsint..

Lite tur att jag har en kamera med mig. Lättare att slå ihjäl ……………………………………….ja, tiden så klart. 2 timmar väntan för en minuters försening. Svårt att förlåta men gör seriösa försök att glömma det. Eller? Lite

Nu är det andra gången jag nämnde förseningen så jag ska vara lite mer detaljerad om vad som hade hänt.
Efter att flyget landat i Budapest, brukar jag ta en transferbil till det aktuella tågstationen. Kan vara lite olika pga olika ombyggnader som faller just de här tider som jag brukar åka.
Nåväl…när jag beställer minibussen, säger jag alltid till vilken tågstation jag ska och att jag har en tågtid som jag passar.  Säger tiden så att de kan planera resan, då minibussen tar flera passagerare som ska till olika adresser. Ganska bra egentligen.

Det brukar också fungera. Det var ju en timme till godo så han burde ha hunnit med marginal. Vilket de som säljer biljetten på flygplatsen förstärkte att det är inga problem alls.  När jag träffar föraren nämner jag också tågtiden. Men jag har aldrig någonsin åkt med någon som har kört så sakta som den här mannen.  Han stannade exakt det klockslaget då tåget ska rulla ut. Han hade dessutom mage att säga – du hinner nog om du springer lite.  Att jag inte vet på förhand från vilken plattform tåget rullar ut spelade nämligen ingen roll för honom. Dricks fick han i alla fall inte.
Och det suger fortfarande att jag missade tåget som tar 3 timmar innan man är framme. Jag vet, jag vet det är ju ingen avstånd svenskmått mätt, men när man har gått upp klockan 5 på morgonen, ja då blir plötsligt dagen lång. Och lägger man till att jag gärna avstår från att båda äta och dricka under resan så blir det mer ansträngande. Ja, vet det är fel, men jag går så ogärna på ofräscha toaletter på tågstationer.

vimlet.

ingen trängsel alls.

vad säger du?

avstängt.

ticketering.

väntan.

abstrakt.

det blåa loket.

Vackert arbete. Man får verkligen nostalgikänslor när man ser det. Och jag vet att många känner som jag. I somras blev 2 lokförare osams över att vem som ska köra en av såna gamlingarna där dessutom folk köpte biljetter till att få åka tåget som just det speciella loket skulle dra. Det blev slagsmål, så resan ställdes in.  Ja, så kan det gå med rariteter.

blått är flott?

Blått verkade vara en otrolig populär färg. Bara en axplock, medan jag väntade på min tåg.

renhållning pågår.

rött dominerar.

Sliten romantik. Fotograferad på en tågstation. I Budapest. Min syn på det hela är att det blir ju bra på foto, men i verkligheten ser det bara sorgligt ut. En stor tågstation borde hållas efter och ser upp-to-date ut. Skriverier på tunnan är inte klotter utan priserna på varmt vin för 160 ft för 1 dl och citronte för 70 spänn.

Det finns 3 stora tågstationer i Budapest och de är benämnda efter vilket håll tågen gick. Förr, idag lite andra ordning på tåget men namnen sitter kvar. Den här stationen heter Sydstation – och är den fulast av de alla.  Ursprungligen är den från 1880, men  bombades sönder under andra världskriget.  Den nuvarande utformningen fick Stationen på 60-talet.  Ja, mer behöver jag inte säga.

gruvor.

Det är några gruvor fotograferad från ett flygplan. Var gruvorna är vet jag inte för numera får man aldrig veta vilka länder man flyger över. Inte heller vet jag vad är det för gruvor. Men stor är den.

chocknota för Stockholms cykelbanor.

Enligt en artikeln i Aftonbladet så kostar arbetet med cykelbanorna 7 till 10 gånger mer än vad det borde ha gjort.  1 km lång sträcka borde ha kostat runt 8 miljoner kronor att bygga. Så blev inte fallet utan det kostar 50-60 miljoner istället.

Hur kan det bli så? Vem är som inte kan räkna och planera?  Vid det här laget har jag sett och följt många vägarbete direkt i min närhet och så även nu. Ja, det byggs en cykelbana även utanför där jag bor så kan jag följa varje steg som gör.

Samarbete verkar inte existera överhuvudtaget. Jag trodde först att det var bristande kommunikation mellan olika parter, men nej. Så är det inte fick jag veta nyligen av någon som jobbar i byggbranschen. Det är en medveten kalkylering, då på det sättet kan man ta betalt 2 gånger eller vem vet kanske tom flera gånger.

Som det är nu utanför så byggs en ny cykelbana, så mycket bredare blir den inte än den förra men vår trottoar blev mycket bredare däremot och den var redan bred.

Vad som har hänt är att man så småningom började lägga tillbaka stenbeläggningen till vår trottoar, det jobbades flitig och hördes väl.

Och här under kan man se redan hur det blev. Mitt delen den som  fortfarande är jordig blir asfalterad. Kanske är inte så praktisk i svensk klimat, för blir det isande kallt kommer lätt bli potthål i asfalten blir det smältande varm, ja kommer asfalten smälte fint.  Skapar jobb för framtiden den med.

Bilderna ovanför syns det redan lite förstöring av kanten för den var ju hel och fin för 2 dagar sen. Det är en grå slang som slingrar sig ur bilden. Vet inte om det är el, vatten eller vad?

Men kolla nästa bilden, för det var det som jag såg i morse.


Ja, ni ser ju själva.  Nu har de lagda stenar upptagna igen, stora hål i marken och jobbas febrilt. möjligen cykelparkering som fixas. Borde man inte vetat det innan. Ju de vet om detta. på det här sättet får en stenläggare nu lägga stenen och karva ur igen och ta betalt för det hela en gång till. Det jobbas dygnet runt så man kan ju tycka att banorna borde ha varit klara för flera månader sen. Detta pågår på hela Torsgatan. Närmare Norrabanstorget har alla träd dessutom tagits bort som har planterats si så där 5-7 år sen, när cykelbanan anlagts. Ja, det är nu andra gången som man bygger denna cykelbanan som är kanske 30 cm bredare än den tidigare var. Kanske.

Det är inte konstigt att siffrorna blir mycket högre än den budgeteras till. Man är duktiga att göra jobb i jobb. hederligheten är en begrepp som har försvunnit ur systemet.

Men jag minns också när de renoverade hela Torsgatan och St.Eriksplan kanske för 20 år sen. De grävde upp hela gatan, vi vet inte vad som gjordes men byttes väl nån rör. Allt snyggades till med asfalt på och, sen kom de från gasverket – grävdes upp allt. Igen. Sen las asfalt på igen och sen kom återigen nån annan firma kanske fjärrvärmen och började karusellen igen. Strax efter blev nåt vattenläcka  vid St.Eriksplan och allt började på nytt. Många frågade då och undrade om man inte kunde ha samarbetat och sparat pengar för kommunen.
Nej, det går ju inte, alla vill tjäna på det och ingen skäms längre att blåsa kommunen. och i slut ändan oss som betalar skatt.

 

hortensia.

på slutet.

Allt har en slut. så även den lummiga innergården har en ende.

samma foto, samma lummiga gård, men olika färgsättningar.

tankar om vår sätt att fota

Jag läste ett inlägg hos Susan som fotar och lägger ut  fantastiska bilder. Jag följer hennes blogg nästan slaviskt.

I ett inlägg skriver hon att hon inte hinner med bloggen och känner sig stressad över det.

Frågan är mer har vi en skyldighet att lägga ut dagsfärska bilder? Eller aktuella bilder? Är det höst ska höstbilder prioriteras och nytagna dessutom. Hur som, alla får göra som man vill men jag själv tänker inte stressa. Jag är ju inte fotograf, det är inte mitt jobb att fota och behöver inte prestera nåt. Och absolut inte prestera på tid.

Jag lägger upp bilder som jag har tagit i somras blandat med kanske nytagna bilder eller bilder som är 3-4 år gamla eller ännu äldre. Jag skriver inte ens att det är en bild som har tagits många år sen. Jag tycker inte att den uppgiften har nån relevans.

Jag tänker inte hetsa. Då förloras den lustfyllda i att fotografera och visa bilderna för dem som känner att det finns ett värde i att följa just min blogg och dessutom att de känner att det är värt att lägga tid med att kommentera det jag har lagt ut.

Naturligtvis får alla göra som man själv vill.

Bilden är taget den 16 maj 2016 men likaväl kunde ha tagits förra veckan. 😉

en av trapphuset.

inga tunna väggar här inte.

innerlig.

En av innergårdarna som jag var in i Budapest. Den var lummig och inbjudande. Myggorna mumsade på mig, men det var värt det. Kommer flera bilder sen.

kamouflage.

utdömd.