Bilden är nog den sista bilden från augusti 2022. Jag vet att finns de som retar sig över att jag visar sommarbilder på vintern, men jag undrar vad spelar det för roll.
Jag har så klart några bilder om vintern också men de ligger fortfarande kvar i mina kameror. Glömmer minneskortet hemma om och om igen. Och under tiden snön kommer och går, om man för uttrycka det på det sättet. För snön går ju inte, men de kan stanna utan problem. Dock det är inte vanligt i Stockholm numera.
Det är inte vinter, även om han klädd för det. Det är samma sommar dag i augusti som de tidigare bilderna. När jag ser människor med sina mobiler i högsta hugg, blir jag ändå förvånad över att de inte råkar ut för fler olyckor. För även om det ser ut att han står med sin elsparkcykel så gjorde ju han inte och farten var ju relativt högt. Sen vet jag inte vad som kan ha hänt 5 minuter senare.
Men det är olagligt. Frågan är bara vem bryr sig om stiftade lagar här i Sverige.
Hoppas att alla mår bra och myser med familjen eller vänner.
Jag både gillar och ogillar bilden. Mittsektionen är i min smak, speciellt trapp-pallen. härligt nött, med mönster och signalfärger. Men sen är jag inte så förtjust i grått i allmänhet och här i synnerhet.
Jag fortsätter med mina sommarbilder. Så fråga inte om det är så fint väder fortfarande i Stockholm. Det är snö och det är kallt. Typ -16 grader då det blåser en hel del. men det är ju kul det också. Jag har varm vinterkappa med härlig fodrad huva som gör stor skillnad om man jämför med en mössa.
Min ansiktshalva är fortfarande är stel och kan inte blinka heller. Äter bara torra saker i småbitar och det fungerar även om det blir en hel del smakprov från kindernas insida med, men dricker bra från vanlig glas. Kan ta 6-7 månader innan jag blir bra igen.
Kanske inte så bra. Fredags natten den 25 november var jag tvungen att kontakta 1177.Något var fel. och blodtrycket var över 200.. Det kändes konstigt – ena ögonlocket gick inte ner på vänster sidan, och munnen kändes som om jag fick filers eller nåt, men väldigt onaturligt.
1177 tyckte att jag måste prata med 112, och efter en stund skickades en ambulans.
Jag kördes till St.Göransjukhuset. klockan var då runt 11 på natten. Jag fick vänta i korridoren. Satt på en pall då jag inte ville ligga på bår. Blodprov togs, blodtrycket kollades samt sattes en kanyl i handryggen. De skulle göra en skiktröntgen. Vid 2 på natten blev jag röntgat, men innan kollades i näsan för Covid.
Sen var det väntan igen och vid kl 4 blev jag inlagd över natten. I ett fönsterlöst rum utan toalett eller dusch.
Under natten kollades blodtrycket flera gånger och den ville inte gå ner, trots att jag fick blodtryckssänkande medicin i sjukhuset.Även var jag kopplad till hjärtövervakning. Så det var väldigt jobbigt att gå på toalett och var alltid tvungen att ringa efter nån. Och av någon anledning var jag extremt kissnödig den här natten.
Blodprov togs också på natten och även sockret kollades.
Vid sex på morgonen somnade jag och kl 7 blev jag vekt för frukost.
Sen blev det väntan på läkaren och de är få på lördagar. Sen blev det dags för lunch. 5 rätters.Med många valmöjligheter. Men jag kände ingen hunger så jag beställde en miniostpaj och en äppelkaka med vaniljkräm. Jag fick bara äppelkakan. Det andra tog slut tydligen.
All personal var av utländsk ursprung och jag fick fråga flera gånger om vad de säger.
Vid 2 -3 tiden kom läkaren. Nu fick jag veta att jag inte fick stroke, som jag var rädd förr. Det jag har är Bell´s pares. Halva min ansikte är förlamade, kan prata, men vissa saker blir lite otydliga dock. Man känner sig som en mähä.Jag fick utskrivet höga doser kortison och jag är på avtrappning just nu av dem.
Vad som orsaker Bell´s pares vet man inte till hundra procent, möjligen bältros i örat. Jag funderar på att ca 2 veckor innan tog jag influensavaccin, och kanske den triggade i gång det hela.
Det är svårt att äta, lika knepigt att dricka. Lättast att äta småbitar av mat.
Tandborstning är också roligt. För att skölja munnen får jag knipa ihop med hjälp av fingrarna, annars blir det som en sprutande fontän.
Onekligen är det svart att prata. Snackar jag mycket blir det jobbigt, och känns en kramp i munnen. Jag börjar känna också nervtrådarna som blev förlamade och de börjar göra ont. Och smärta är det värsta jag vet.
Det kan ta upp till ett halvt år innan man blir bra.
Jag skickades till Ögon-näsa-hals läkare. Vet inte varför. Hon bara kollade allmänt. Sen ska jag till kardiologen på onsdag för att kolla blodtrycket. Den är fortfarande är hög. Det jobbigaste är kanske just att man ska behöva vänta länge till nästa läkaren när man ändå har svårt problem. Just nu är den 188/86 trots att jag tar 2 olika tabletter.
Inatt sov jag bara 4 timmar. Säkert kortisonet jag äter som gör det. Det gör inget egentligen, men kan inte läsa just nu, då ögonen bör villa.
Jag känner inte mig på topp helt klart, får se hur det blir med bloggandet. Men jag ville bara berätta varför det blev tyst.
Dessutom gick min skrivare sönder och var tvungen att köpa nytt. Sen gick inte att få igång den trots 2 timmars support från Epson, den avbröts abrupt och de ringde aldrig tillbaka.
Även min kassaapparat i jobbet började krångla och när jag ringde för hjälp fick jag veta att de inte längre supportrar och att jag bör köpa en ny.
Jag vet inte om jag hinner att läsa mig i kapp allas bloggar och kommentarer. Just nu känns det övermäktig med ett stirrande öga.
Idag blir det inte heller nån foto. .
0
Glass är gott, även om jag inte alls gillar den här sorten.
Vovven fick lite vatten också.
0
0
Divage 