Alla vill ha fred. Alla önskar fred. Sin egen fred. För verkligheten är ju helt annorlunda. Det krigas ju för fullt. Kanske kan man undvika världskrig där flera länder är inblandade typ 2-a världskriget, men helt säkert kan man aldrig vara.
Hos en vän såg jag en avsnitt av ”Världens undergång” som visar en krig i färg. En del av materialet färglagts medan andra var filmade redan i färg. Filmen är fransk och här i Sverige har den svensk speakerröst.
En artikel skriven av Astrid Söderbergh Widding på Svenska Dagbladet upprör ju folk. Då hon själv tycker att färg är inte bra för att visa krigets elände i dokumentär. Förutom att världen är ju i färg så förstår jag inte heller hennes poäng. Utan tycker att det blir faktiskt mer verkligt, det blir svårare att distansera sig ifrån dem hemskheter som har begåtts under krigets högburna flaggor. Det finns nästan folk som tror att förr var världen i svart/vitt.
mer skrämmande?
mindre skrämmande?
Dubbningen eller rättare sagt berättarrösten verkar ju också vara en irritationsmoment för henne. Hon menar att det hade varit bättre med textning istället. Av alla kommentarer som jag faktiskt plöjde igenom är meningarna delade, men många tycker att en engelsk speakerröst hade varit perfekt. Men originalet är ju på franska, så varför lyssna på den på engelska, då man kan lika gärna lyssna det på svenska.
Så läser jag igenom alla kommentarer som finns under artikeln, kan jag lätt förstå varför krig existerar…Stämningen är inte det bästa. Många kommentarer får inte ens vara kvar, men svaret till det bortplockade finns att läsa. Och alla ska övertyga andra att just deras syn är det bästa. Ingen backar. Ingen.
När jag såg avsnittet slog mig att en massa gubbar bestämde över liv och död och utan samvete har skickat människor in i döden för något som man ändå inte fick. Man utplånade 70 miljoner människor på 5 år vilket blir ca 38 000 människor dagligen. Vissa dog genom krig andra genom en vansinnig ide som kallades förintelse.
Märkligt är att när man pratar om förintelsen så pratas om endast om judarnas förintelse. Att även andra har förintades pratas inte alls om eller så väldigt litet. Tex. zigenarnas( idag romernas) förintelse pratas inte heller så mycket om eller andra avvikande så som homosexuella med mera. 6 miljoner judar och 5 miljoner övrigt som har förintades. Nästan lika många. Men man gråter sällan för deras skull. Undrar varför? Var dem inte människor dem med?
Sen finns ju andra hemskheter som pratas desto mindre om. I Sovjet dog dryga 10 miljoner för att dem inte gillade Stalins ledarskap och skickades i olika arbetsläger. Kambodja eller Rwanda där man mördade 800 000 människor på 3 månader.
Men det har hänt på andra kontinenter så filmmakare är inte lika intresserade om att skilja händelserna där.
Eller Kina. Med sina vansinnigheter på sin egen befolkning och Tibet. Men nu står alla på tå för att kunna sälja stort i JUST Kina.
Eller hur var det det i USA? Vart tog indianerna vägen? Och hur har dem behandlats av nationen av rättvisa. Bor dem inte i reservartär än idag?
Nåja. Världen är som den är. Hur gärna än individen vill leva sitt liv utan krig, så fred kommer aldrig finnas på vår Planet. Så länge det finns 2 människor med olika åsikter ska krig färga våra dagar på ett eller annat sätt.
Divage 
Det blir mindre skrämmande när man färglägger tycker jag. Undrar varför Hitler ville ha den där fula snorbromsen under näsan? Kan ju inte ha varit mode. Han var ju ensam om den.
Undrar om jag skulle ha mustasch om jag vore karl? Kanske ibland för att få lite ruckning i tillvaron. En karl kan ju inte ändra på frisyren som en kvinnan kan. Kan kan dom väl – men gör det inte.
GillaGilla
Jag håller inte med. Verkligheten är skrämmande även i färg. Eller så blir det inte mindre skrämmande. Men många som jag har pratat med har överhuvudtaget svårt att föreställa sig krigstiden i färg. Dem svart-vita bilderna har suddat ut verklighetskänslan. Blir lättare att distansera sig från det blodiga verkligheten.
Och den där mustaschen var rent av löjligt. Men min farfar hade något liknande när jag var en liten tös. Så ovanligt var det inte i efterkrigstider, särskilt på kontinenten.
Men jag har aldrig varit stor fan av ansiktsbehåring. (ja jobbar ju med den, hehehe…) max att man har lite stubb, men absolute ingen samman hängande djungel. Signalerar osäkerhet bara. Karln vill dölja nåt.
GillaGilla
Jag har kollat på många filmer om andra världskriget på sista tiden. Herregud vad hemskt och vad många männsikor som dog. Och så många sönderbomdade städer. Man blir ju förbannad på eländet. Ska läsa vad Widding skriver.
GillaGilla
Ja, det var en ruggig tid. Det är så hemskt att se när de gubbarna stor där och dividerar om hur och vad som ska göras, medan miljontals människoliv gick åt spillo. Det är så ofattbar. Jag kommer aldrig förstå mekanismen i krig. Och hur vissa ledare kan mesmerisera (förhäxa ) folk. Hoppas att vi aldrig behöver uppleva något liknande igen.
GillaGilla