har straffet proportion till brottet?

Jag förstår inte dagens rättsväsende. En man våldtar 16 kvinnor. Han fick 4 års fängelse och satt inne i 2 år då det finns en automatiskt halvering av straffet. Skulle inte va förvånad om han själv blev mer än nöjd med utgången.  Är det verkligen rätt att man ska halvera straffet? Hur mycket blev det per kvinna han fick sitta inne? ca 1,5 månad. Efter 2 år var han ute.  Idag är han fast igen. Nu siktade han på barn istället.  Kastrera honom. Med kniv. Det skulle vara mycket bättre.

Redan den ursprungliga straffet var ett hån mot alla de kvinnor som blev drabbade.  Vad är syftet med att sätta ett visst antal år som straff och så halvera det med en gång.  Varför inte döma till 2 år med det samma.. Är det ett sätt att lura in oss att visst får förövare fängelsetid.
Ibland kan jag undra varför ens låsa in dem?
Ibland tar förundersökning och rättegångar så långt tid att när domen faller så kan man gå fri med en gång.  Och allt det där snack om att vårda de intagna. Gör man verkligen det? Eller bara en massa experimenterande som mest visar sig vara en slag i luften?

Jag brukar säga att ränderna går aldrig ut med andra ord – en gång förövare är alltid förövare. ( naturligtvis finns det undantag. precis som finns undantag i allt) men de flesta går i samma fotspår.  Och varför skulle de inte göra det? Alla behöver vi semester. För en brottsling bli fängelset en återhämtning,vila, utbildning och planering. Och blogga får dem också. Twittra med. Säkert är de med facebook också.
Visst det har blivit hårdare straff i de senaste tiden för mord. Och vissa får tom med livstidsstraff. Man får väl hoppas på  att livstid är livstid utan möjlighet till halvering. Ja, tills en ny stjärnadvokat hittar rätt utväg med lagens hjälp. Allting handlar ju om hur man tolkar lagen.

Men att man halverar straffet har väl ingenting med tolkningar att göra. Så varför gör man på detta viset?
Och på vems sida står egentligen lagen? Känns mer som om den är för den brottsligas hjälp mer än för den drabbade.
Man kanske borde  sätta fokus på dem som blir drabbade. Men ibland känns nästan som om just den drabbade som ska nagelfaras. Kan detta vara rätt?

Annons