….₪₪ bitter? ₪₪…

Idag blev jag kallad för bitter….i en av kommentarerna. Hmmm… Kanske är det sant i andras ögon. Själv har jag aldrig sett mig bitter.

Det är ju märkligt när vissa driver med mycket, helst med andra, men även ibland med sig själva. Men kommentaren man får ska alltid vara entydiga, för annars ses den som, ja …vad påhopp? Jag vet inte. Ibland känns som om man borde skriva en kort förklaring vad man menar, för att minimera missförstånd…men vem orkar…
Man bör då ge svar som inte går att misstolkas.

Vem vet jag kanske också misstolkar just ordet bitter. Det är ju förstås en möjlighet.

Ibland är jag arg, ibland upprörd,. Ibland är jag glad, ibland är jag deprimerad och ledsen. Och vissa dagar är jag sjuk.

Och visst, kanske blir jag bitter. Så småningom. När jag är 70 år eller äldre. Det vet jag ingenting om.

Definitivt går jag inte och gör saker, som jag har just läst i en tidning om en tjej:

Hon vågade inte säga nej till frieriet för 4 år sen, fast hon inte kände sig kär i sin kille längre.

Idag sitter hon i ett trist radhus, med gravidmagen i vädret och med en äcklig man. Och hon undrar bittert vad hände med hennes framtidsplaner.

Tycker verkligen synd om henne, och hoppas att hon tar steget till ett bättre liv för det har man bara ett av.

Visst har jag svårt ibland, vilket jag kommer kanske även i fortsättningen också att skriva om. Kanske. I alla fall det jag skriver om är ju alltid sanning och det är jag.