otur är min ständiga följeslagare…

Vissa har tur, andra som jag får tampas med det motsatta.  Som den tjejen som skulle testa sin alldeles nya systemkamera, och knäppte den här bilden. Jag lyckas inte ens fixa en systemkamera, för pengarna behövs på annat.

Just nu har jag fått nog av eländet i mitt liv. Vill mest ge upp. Efter en rätt så misslyckade semester, där min mor gjorde inte annat en bråkade, var det dessutom översvämning. Och jag var mitt i den. Nåja blev i allafall tillfälle att ta bilder och filmer. Väl här hemma, laddade in bilderna i datorn. När jag skulle vissa översvämningsbilderna till en kompis så finns de ingenstans, fast de var där när jag överförde bilderna. Jag kollade ju filmsekvenserna.

Av 2600 bilder så är det just översvämningen som är borta. Och oturligt nog, har redan raderat bilderna från kamerans minneskort (då den var en lånekort och gav den tillbaka) Nu kom jag ihåg ett program som jag laddade ner från nätet som kanske skulle hitta bilderna på mediakortet.  Och ja, den gjorde det, men tog natten att identifiera de, och filmerna hittades inte.

På min andra dag på semester fick jag tandvärk också, sen dess äter jag smärtstillande, då min tandläkare är på semester till den 4 augusti. Och med min tandläkarskräck vill inte gå till en som skrämmer livet ur mig. En månad innan resan har kollats mina tänders status, och då var de i perfekt skick. Vad hände då?

Min dumburk gick inte heller att starta efter hemkomsten. Har lämnat in för reparation. Nu andra gången på 4 år.  Och idag ramlade jag i trapphuset. Och  fick  veta av en slump att pengarna som jag betalade till min bank sen många år tillbaka var inte pensionssparande – vilket jag trodde- utan var det fondsparande. Och det var en chock att upptäcka att jag har ingen sparande för pension. Någon har lurat mig, och hur ska jag bevisa det? Och vilket är bättre fondsparande eller pensionssparande? Har inte en aning om. Som det ser ut får jag jobba tills jag faller av pin.

Säkert har andra värre än jag har, men det är ingen tröst. Framför allt för det är alltid motig.

Man säger att olyckan kommer sällan ensam. Nej, det gör det inte den kommer hela tiden för vissa. Varför kan inte bli balans och få lycka i klasar för omväxlingens skull. Jag skulle verkligen förtjäna det.

Typ resten av mitt liv.

Men lycka växer inte på träd, och om det skulle göra det, skulle jag ändå inte hitta den heller. Fy fan…

Så nu sitter jag här med min sega dator som inte heller kan bytas upp på brist på pengaflöde, och kan bara hoppas på att den håller sig ett tag till. Även om igår kom upp texten att ett allvarligt fel inträffade, så funkar den idag. Det är väl lite att glädja sig åt.

Var det nåt mer? inte just nu men det är en dag imorgon också.