ledsen.

Ja, det är jag verkligen. Ledsen.
Jag var ute i lördags på en fototur. Jag visste att vid Vita parken skulle bli fotoutställning, kallas för Plankan. Det var länge sen jag var ute och fotograferat (förutom i Budapest nu på semestern). Det var varmt och jobbigt, men det finns ju skugga i stan nästan överallt. Nåja, nästan. Jag försökte ignorera värmen så gott det gick. ( funkade bara så där.)
Naturligtvis ska jag gå. och det vek jag inte ifrån. 17592 steg blev det fram och tillbaka, och svimmande nästan innanför mitt dörr efter den stora promenaden. Men jag kunde öppna dörren och sätta mig snabbt. Det hjälpte.

Det var mycket folk. Över allt. Jag bestämde mig att nu ska folk fotograferas. Och det var kul. Ingen verkade ta illa vid sig. Varken människor eller vovvar.
Förutom fotoutställningen var det även Bondens marknad – köpte inget. Loppmarknad – köpte en klänning som så klart inte passade. (Storlek 44 stod i klänningen, som i bästa fall en 36-a. nåväl överlever den förlusten.) Tivoli – kul för alla småttingar – Glasstorg där alla glassmärke var representerade. Mat överallt och även konst, smycken, och spåtant eller spåtanter. Även musik lite här och var. Samt mycket folk.
Ingen tog illa vid sig att jag tog bilder ( inte för att jag hade brytt mig), det fanns en del som ställde sig upp frivilligt, andra bara log men det fanns en del som var födda sura.

Jag hade nog föredragit naturligtvis 22-23 grader man man kan inte välja, då spektaklet finns ju inte varje helg.

Jag var också inne på en vända i Gudrun Sjödéns paradbutik i Gamla Stan. Brukar gå in där varje gång är i trakterna, då den är så fin med en våning ovanför butikslokalen i ett hus från kanske 17-18oo-talet. Men besvikelsen blev stor, då övervåningen är nedstängt ( nu är det kontor där) och butikslokalen ser ut som vilken annan gråmålade standardbutik. Dock köpte 3 klänningar – jag är nöjd med alla tre.

Så varför är jag ledsen då?

Igår laddade jag in bilderna på mitt fotoprogram Lightroom – alla 352 bilder. Sen började sortera de vilket tåg minst 6 timmar blev 213 kvar… Sextimmars bedrövelse. Förutom några få skarpa bilder är alla bilder suddiga. ALLA!!! Jag vet verkligen inte vad jag ska göra. Slänga allt eller visa de som de är. Jag vet inte vad har hänt, jag måste ju lita på automatiken, då jag inte kan se på skärmen om bilderna är skarpa eller ej. Dessutom brukar jag ändå inte kolla hur bilderna blev. Man kan missa något roligt medan man kollar.

Nu slog mig en tanke. Jag var inne i en fotobutik på väg till fotoutställningen för att kolla priser på objektivet. Och då testade flera varianter. Killarna berömde faktiskt både min lilla kameran och objektivet jag har. De fingrade en hel del på kameran medan de testade, och frågan är om de ställde om den till manuellt. Det kollade jag inte så klart. Oh..

Bilden som är ovan är i princip den enda som är skarp. Den tog jag på min gata innan jag begav mig till söder. Han var inte kopplad till happeningen där. Eller vem vet – kanske var han på väg dit.