hemligt.


Jag minns inte hur huset bakom buskarna såg ut, kan ju vara också att jag inte gick och kollade. Men nog är så här lummigt skulle jag också vilja ha om jag skulle våga bo i ett hus mitt i spenaten. För det är just det. Att våga. Och vad är jag rädd för. Svårt att beskriva men absolut min fantasi som spökar när mörkret närmar sig. Det finns ju en anledning att jag aldrig tittar på skräckfilmer eller läser böcker i det ämnet heller. Hjärnan släpper inte även om jag vill släppa.

Jag såg några spindlar i ett glas hos ”Jag” häromdan och den är nu fastetsade i min näthinna. Eller i hjärnan. I minnet. Bilden och innehållet fladdrar framför mina ögon. Kommer bilden försvinna? Nej. Jag tror inte det. För jag har inte heller glömt de spindlar som så frekvent besöker min lägenhet. Jag vet exakt var de mötte sina öden. Det är ju ren sker skräck i hjärnan.

Annons

14 tankar om “hemligt.

  1. Du skriver exakt som jag känner / tycker, jag är mörkrädd jag vill inte bo i eget hus jag avskyr skräckfilmer och böcker i samma ämne jag är inte heller speciellt betuttad i deckare.. Jag vill bo uppe i toppen på ett höghus med säkerhetsdörr polislås med mera.. Jag öppnar aldrig dörren för främlingar..Jag gillar inte spindlar råttor eller ormar.. Kram 🤗

    Gillad av 1 person

  2. Kollar inte heller skräckfilmer eller filmer med övervåld, för bilderna blir kvar också på min näthinna.
    Huset ser dock inbjudande och spännande ut på nåt sätt på denna somriga bild, tagen mitt på ljusa dagen.

    Gilla

  3. Trodde aldrig jag skulle bo ensam i hus. Var rädd för mörkret bla och här blir ju riktigt mörkt. Nu har det tom hänt att jag sovit i hammocken över natten, men ibland kan det fortfarande rysa till i mig och känns som ngn ser mig.

    Gillad av 1 person

  4. Lummigt och fint. Här på torpet har jag otroligt mycket grönska omkring mig, allt växer så man nästan ser det och träden är jättar. Ledsen att spindlarna har fastnat, men du får läsa taggarna först.

    Gillad av 1 person

    • Fint med all det lummiga ni har.
      Jag måste ju härdas, och som jag skrev får jag i stora spindlar i min lägenhet också, och de måste jag se, ta hand om och äcklas över. Och jag glömmer aldrig var jag mötte dem.

      Gilla

  5. Inte lätt med fobier. Jag kan tänka mig att bo så där och har (så länge jag bodde i eget hus) matat spindlar som hade bosatt sig i tvättstugan.
    Älskar att läsa thriller och är stor fan av John Ajvide Lindqvist som skriver skräckromaner.
    Förstår ändå vad du pratar om. Har själv en fobi som jag har kämpat mig i hela mitt liv.

    Gillad av 1 person

        • Vet du… det var jag med. Tack vare de ungerska slaktare till tandläkare.
          Det var ju skrämmande för mindre barn bara att komma in på ett sånt ställe, och att de var otrevliga gjorde inte saken lättare. Droppen för mig var när de skulle dra ut en tand utan att bedövningen tog. Sen skylde de på mig att jag borde ha sagt nåt innan.
          Men sen träffade jag här en tandläkare som var världens trevligaste och tålmodigaste. Tyvärr har nu hon gott till en tidig pension. Men nu klarar jag mig bra. Dessutom träffade jag världens bästa tandhygienist också som lärde mig hur man borstar tänderna. Jag som borstade det i hela mitt liv och så var ju det fel. 😮

          Gillad av 1 person

Kommentera gärna, tack! :)

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.