säkrast utanför.


Vissa saker ser bättre ut på bilder än i verkligheten, och ännu bättre i svartvitt.

Jag är väldigt förtjust i arkader. Mest på dagtid, för i mörka timmar vill jag helst inte gå där. Jag är lite harig så att säga. Jag skyller på min amygdala. Visst, man kan kämpa emot sin rädsla, men det orsakar också en enorm stress i kroppen. Jag skulle kunna utmana mig själv och ta promenader sent på natten och ta fantastiska nattbilder, slippa trängseln på trottoarer osv. Men jag vill inte det. Blir jag en bättre människa, eller intressantare på nåt sätt. Måste man utmana sig och hoppa fallskärm eller bungyjump? Dyka med hajarna eller vandra i öknen?

Amygdalan ställer till det, men hur väljer den vad man är rädd för? För jag är fruktansvärt rädd för spindlar.. fånigt då de är inte speciellt stora. Visserligen alla är ju giftiga mer eller mindre även om ingen som dör av dem åtminstone i Europa, så är de inte roliga alls. Samtidigt får jag ingen reaktion alls på ormar och snokar. Vad är det som bestämmer? Definitivt inte jag. I alla fall inte medvetet. Det är min amygdala som har större bestämmelse rätt än jag har. Gömd i min hjärnas djupaste skrymslen. Fria viljan blev naggad just.

12 tankar om “säkrast utanför.

  1. Toppenfoto, instämmer med Kristallina! Den lilla mandeln i hjärnan ställer till det och det är som du skriver, hur väljer den? Det går ju att träna bort sina fobier eller så försvinner de kanske av sig själva. Jag hade stark ormrädsla, åskrädsla och spindelrädsla. Men de är borta nu, nu har jag bara respekt för dem och livet har blivit lättare när jag slipper rädslorna. Jag tror att de som hoppar bungyjump och gör andra äventyrliga saker har behov av endorfinkickarna.

    Gillad av 1 person

    • Jag vet inte om man kan jobba bort sina rädslor. Man säger ju det. Jag har märkt att jag kan fotografera spindlar men då är det ändå avstånd från spindeln. Samtidigt blundar jag för övrig ( böcker eller tv)
      Här hemma får jag regelbundna besök av spindlar och de är inte överlevare. Inte heller kan jag fotografera dem då finns risk att de försvinner medan jag hämtar kameran. Det blir absolut ingen endorfinkick, men adrenalinrus.

      Gilla

  2. Jättefin bild och jag gillar också arkader men definitivt inte kvällar och nätter för våldet vi vill slippa finns tyvärr.. 😢 Spindlar hör inte direkt till mina favoriter och ormar ger mig rysningar.. Kram!!

    Gillad av 1 person

  3. Fantastiskt bra foto. Att två människor dyker upp i första ”rutan” gör det perfekt enligt mig. Den där lilla rörelsen i de geometriska former. Skuggan av kedjorna….. helt underbart!
    Nej, rädsla och skräck inför något kan väl ingen förklara. Det finns bara där. Medan jag matade spindlar i min tvättstuga hade du antagligen inte tvättat längre.
    Onödiga hjältedåd som att fota på natten kan man vara utan. Hade jag inte heller gjort.

    Gillad av 2 personer

    • Jag har en granne. Hans lilla etta är full av husspindlar. När jag var inne hos honom under en inspektion var ju spindlar och spindelnät i varje hörn. Jag fick massiv migrän av chocken. Det var det hemskaste jag har varit med om. Dessutom rymmer några med jämna intervall och dyker upp i min lägenhet. Dock tar ju deras livslinje slut här. Men nog blir jag väldigt stressad och upprört, och några dagar som blir förstörd och inte gärna går barfota av rädsla att trampa på en.

      Gillad av 2 personer

Kommentera gärna, tack! :)

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.