parliv.


Det är tryggare att gå i par. Speciellt när allt är nerslitet. Å andra sidan det är inte därför de går i par. Mer troligt att de ÄR ett par. Sen vet man inte heller vem man ska vara rädd för, skuggorna eller sin partner.

När jag hör om all kvinnomisshandel och mord, blir jag väldigt illa berörd. Jag känner kvinnans ångest och smärta. hur fruktansvärt hon har. Och frågan dyker ständigt upp i huvudet…varför? Är mannen störd i hjärnan eller bara är genuint ondsint? Finns det onda människor? Ja…jag tror att det finns onda människor. Är det kvinnan som går över gränsen vid bråk? Det händer säkert det också. Jag träffade en kvinna som berättade om sina tre förhållandena. Hon blev misshandlad i alla sina parrelationer.

Och vad kan man göra? Hjälper behandlingarna som erbjuds dessa människor. Jag tror inte det. Kanske visar misshandlaren upp en normalare beteende, när inte alkohol eller droger är närvarande under behandlingsperioden. När förövaren i kuvös då är ju allt är mycket lättare… men väl ute i samhället är ingen som håller efter de. Då är det fritt fram att banka livet ur sin kvinna. Fruktansvärt.

Jag bara träffade en kille som visade tendens för våldsamhet, när jag var runt 20 år. Vid en diskussion lyfte han sin arm på en typisk pose som när man klipper till, och då snabbt frågade jag honom – tänker du slå mig? Nej. svarade han, jag slår aldrig kvinnor. Men jag såg kroppsspråket, där fanns våld. Jag träffade aldrig mer honom. Han ville gifta sig med mig, bodde i Schweiz. Men allt det spelade ingen roll.

25 tankar om “parliv.

  1. Ja mest troligt så är man ett par och då slipper man mestadels att vara rädd för skuggor..om det är partnern man är rädd för ja då är man i helvetet.. Jag har varit där med min första partner som jag träffade när jag var 17 .. Efter tio år flydde jag och jag är glad att jag lever idag..du gjorde fullkomligt rätt som lämnade en man som knyter näven det är bara början.. kram 🤗

    Gilla

    • Skönt att du kunde lämna killen och hittade en som är snäll och älskvärd.
      Jag var ihop med en musiker på 80-talet men vi bodde inte ihop. En dag kom han upp ganska sent efter en spelning vräkte ner sin sax och kläderna från överkroppen, satte sig i fåtöljen och villa ha mat. Jag blev förbannad och bad honom att gå , vilket han inte ville. Han ville ha mat. Jag sa till honom att mitt hem är varken hotell eller restaurang. Han får varken mat eller sovplats. Jag sa till honom att jag ringer polisen om han inte går. Hans svar var att det blir inte första gången och att han inte bryr sig.
      Sen såg jag hans saker i hallen. Jag öppnade dörren och ställde kläder och saxofon utanför. Gick tillbaka och sa till honom att hans grejer ligger nu i trapphuset. Nästa steg om han inte går att jag slänger ner allt från 5 våningen. Det blev fart på honom och sprang ut, kallade mig för saker samt ville ha pengar till taxi. Och jag svarade att jag inte är bank heller. Sen låste jag dörren. Det vad slutet på förhållandet.
      Kram 🤗

      Gilla

      • Blir arg bara jag läser det du skriver.. det första jag råkade ut för med denna kille var en dag när jag kom på min bror med att sno min älskade cykel och ånga iväg i full karriär nerför gatan..Jag vrålade några väl valda ord efter honom och får en örfil så det snurrade i mitt huvud av min fina pojkvän..Jag blev helt chockad och förstummad för någon hade aldrig någonsin slagit mig förut.. men dom sagt det var min första upplevelse på den fronten berättar gärna mer sen..kram🤗

        Gillad av 1 person

        • Det är fel på vissa personer, helt klart. Och det verkar vara mer vanligt än förr. Läste om det i Aftonbladet idag..
          Men sen finns ju kvinnor som också slår män. Jag har en kund som nämnde att hans tjej slår och knuffar honom. Men när jag sa att han kunde anmäla henne så sa han att så farligt var det inte och så bara hänt en gång.
          Din förra var en arsel.
          Kram 🤗

          Gillad av 1 person

      • Ja min förra var verkligen ett arsel..det blev inte så mycket fysiskt våld däremot psykiskt..han kunde säga att när han rökt upp sin cigarett så skulle han fimpa den i mina ögon..köra ut mig på en skogsväg mitt i natten och åka därifrån för att återkomma och hämta mig igen en halvtimme senare..lösa upp en tub Treo i vatten och hota att han skulle tvinga mig att dricka upp alltihop..och massor av annat i den stilen..jag rymde till slut då efterlyste han mig hos polisen..jag fick berätta för polisen vad som orsakat allt dom frågade om jag ville anmäla honom..jag svarade nej jag vill leva..
        Pojkvännen i sin tur frågade tänker du berätta för polisen vad jag gjort jag svarade nej..två veckor senare sökte två poliser upp mig och berättade att han tagit livet av sig genom att gasa ihjäl sig i bilen..
        Min första reaktion var en enorm lättnad..nu behövde jag inte vara rädd längre..sen var det mitt första möte med döden och det var så otäckt så naturligt vis blev jag sen ledsen.. och självklart var allt mitt fel enligt hans familj..

        Nu i tider som dessa med allt kvinnovåld känns det okay att berätta.. kram 🤗

        Gillad av 1 person

        • Han led verkligen av psykiskt ohälsa. Hemskt historia, och det är så svårt att förstå vad som försiggick i hans huvud. Men nån typ av ånger måste ha uppstått då han avslutade sitt liv. Det kanske hemskt att säga men det var kanske det bästa som kunde hända för många framtida kvinnors skull. Klart det är ju synd om hans familj.
          Kram!!🤗

          Gilla

      • Du har helt rätt framtida kvinnor och jag blev räddade när han valde att ta bort sig själv..han drack mängder av alkohol använde olika typer av knark och levde ett vilt uteliv med en mängd kvinnor när jag satt hemma..han hade sagt till min granne att han kunde skaffa vapen när han ville..jag var offret men familjen gjorde mig till boven..jag hatar dom än idag..men hans sista handling räddade mig enligt grannen som sa att hon trodde på ödet och att det var bäst som skedde.. sen bodde jag ihoo x antal år med en man som hade en massa kvinnliga väninnor som han drack kaffe hos på arbetstid..suck..till slut hittade jag rätt nummer tre varken super knarkar slåss eller har hemliga vänninor.. känner mig inte som en vandringspokal fniss men alla goda ting är ju tre..😉 👍 kram..

        Gillad av 1 person

        • Det är lycka och tur att hitta någon som är älskvärd och man kan lita på i ur och skur. Håll i honom hårt.
          Otroligt att det finns så många konstiga typer, och inte glömma heller
          deras konstiga föräldrar till.
          Kram 😀

          Gillad av 1 person

  2. Snygg bild på de två paren! Det är svårt att förstå hur människor kan misshandla varandra. Men, som någon skriver, det brukar finnas våld och aggression tidigare i livet i bakgrunden.

    Gillad av 1 person

  3. Kuslig miljö, tryggt att vara två.
    Men alla är inte trygga i sin tvåsamhet, ibland är någon fånge i sitt hem med den hon/har bor.
    Jag har blivit misshandlad, så jag vet hur det känns. Jag tog mig ur förhållandet, det varade lyckligtvis bara ett år.

    Gillad av 1 person

  4. Jag lyssnade på en del radioprogram om det. Många av dessa män kommer från familjer med samma problem. De växte redan upp med våld. En del sa också: ”Då kände jag mig som en riktig man”. Helt otroligt. En man är i mina ögon något helt annat.
    Har tack och lov aldrig råkat ut för det. Måste vara ett rent helvete.

    Gillad av 1 person

    • Jag blir rädd när jag hör uttrycket ”känner mig som en riktig man” Må vara så att DE känner sig som riktig man, men resten av världen ser dem som riktiga skitstövlar.

      Gillad av 1 person

  5. Tack för ett bra inlägg. Har jobbat på kvinnojjouren för många år sedan. De värsta är inte alkohol eller drogpåverkade tyvärr. Ofta högutbildade som vet hur de skall komma undan.
    Sen finns det psykisk misshandel som så småningom blir fysisk.
    Kramar från oss

    Gillad av 2 personer

    • Eftersom sånt inte förekom hos någon jag känner och inte i min familj eller släkt heller så är väldigt svårt att förstå.
      Jag undrar vad är det som ligger bakom.
      Tufft jobb du hade, för jag antar att man inte blir oberörd över kvinnornas öde.
      Ha det gott ni med.

      Gilla

  6. Så intressant inlägg. Har också bara träffat en med antydan till aggression och jag gick direkt. Men en tuff väninna som jag aldrig kunde tänka att hon skulle hamna i ngt sådant fick jag hämta en gång på dagen då han jobbade. Det var hemskt.
    Det är så ofta det händer kvinnor om och om igen, samma med alkoholförhållande. En gåta verkligen
    Men jag kan aldrig tycka att det kan vara någons annans fel än den som slår. Ha en go dag

    Gillad av 1 person

Lämna ett svar till Antonia Avbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.