Jag är uppväxt med sån här loftliv. I alla fall delvist, när vi bodde på höghus. Ganska skönt och skapade en naturlig gemenskap om man inte var nån vresig typ. Barnen hade också lite lättare och mer naturlig att umgås och leka. Sen var det också en tid när vuxna hade en annan pondus som man har idag och sa man till att inte väsnas så dämpade vi oss. Inte heller fick jag fara runt i lägenheten som en jehu. Springa fick man göra ute.
Jag blir själv otroligt frustrerad över det 3 års helvete jag upplever att jag lever i. Ett barn som springer runt i all sin vakentid. Igår blev jag väckt att han drog runt sin trälåda på parketten.
När jag gick upp vid ett tillfälle för jag bara inte stod ut med springandet som jag tyckte eskalerade så var det faktiskt 3 barn som jagade varandra över lägenheten ( jag gick upp efter en timme) och bad de faktiskt vänligt att de skulle dämpa sig något eller hitta nåt annat istället än att jaga varandra.
Mamman började skrika med mig och tyckte att barn är barn och får göra som de vill, dessutom de har valt att bo i stan för att kunna nyttja kaffelivet och det staden har att bjuda för nöje. om det inte passar mig så kan jag flytta ut i skogen.
När jag läser i olika forum just om det problem så meningarna är delade. Vissa familjer tillåter inte ens i hus att barn springer runt inomhus. Andra tycker att barn är barn. och ska inte begränsas. Jag undrar bara hur roligt blir det för dessa barn när de i mer vuxen ålder upptäcker att det visst finns begränsningar. Och att man inte får göra just vad man vill.
Och då kan man undra tänker jag på mina grannar under och bredvid. Ja, jag faktiskt fostrad så. Jag har mattor som dämpar ljud, inte heller borrar jag hälen i golvet när jag går. Dessutom har jag sagt till mina grannar vid tillfälle att säga till om jag skulle skaffa mig ovanor av störande art.
Divage 
Först och främst huset ser underbart ut och det liknar faktiskt gula huset i Skärholmen det ser ut så på insidan min bror har bott där 👍 sen när det gäller dina grannar och barn, deras beteende är inte okay man måste ta hänsyn till grannar.. Vanligt prat skratt med mera får man tåla men inte ett helvetes oväsen vid konstiga tidpunkter, vi har en sån granne inte över men bredvid vi delar tyvärr balkong med dom bara en plåtvägg emellan 😡 5 ungar och från april till september så bor dom nästan på balkongen har varit förbannat jobbigt, dessutom har dom för vana att hänga ut över kanten och stirra in på oss.. Och många gånger har vi fått höra att barn är barn 😡.. klaga hos din bostadsrättsförening.. Kram på dig 🤗
GillaGilla
Jag sitter ju i styrelsen själv. Men det verkar hon inte veta. Hon ville att jag skulle kontakta ordförande.
Det ända som vi kan hoppas på att båda dina grannars barn växer upp och mina också så lägenheten blir för lite och de flyttar.
Nu på senaste dagarna har han börjat spika på saker igen, dock ialla fall innan inom de tillåtna tidsramar, Dock ändå är något sent. Typ en halvtimme innan man ska sluta.
Bara att bota ihop.
Visst är det mysigt med sona loft, man lär sig sina grannar mycket bättre.
Kram1
GillaGillad av 1 person
We have the same division of opinions and manners here in the US. The majority of parents let their children behave mostly as they wish and no longer teach them to be considerate of others in daily situations. But then they push upon their children to love the world and do things for the community, as far as service tasks.
Some parents still provide some discipline and help their children understand more than their own desires. I agree those children will be happier when they meet others in society.
I would be happier if they would be taught, as we were when I was young, to think of others in all you do and give them the respect and kindness you would like them to give to you. That is the root of all community service – and in fact the root of community at all.
Lovely photograph and interesting topic. I’m sorry you have a frustrating neighbor overhead. I used to have one along one wall in the city. I moved to the forest! 🙂
GillaGilla
So nice that you translated the text. 🙂 And now we know that the problem is a bit similar perhaps in the whole world.
I hope that the growing generation will be back as we are. .
I read about a woman who grew up with free upbringing. She hated it. She got a hard job when she started working, and realized that it was hard with all the rules that still exist.
Have a nice week!
GillaGillad av 1 person
Yes, I’ve met people with the same issues as they get into the working word. In our area of the US many of the companies are formed by tech-savvy young people. Their work days have very little structure and their offices have common areas for entertainment and even play, like Nerf basketball or other ‘silly’ pastimes. They work and take breaks when they wish. Since they love what they do, their work gets done, but I would find it difficult to adjust to that atmosphere. I like autonomy to order my own workday – as far as priority of tasks, but I like it to be within certain hours and have some structure. But perhaps these ‘free’ individuals are creating a new form of collective structure? They feel quite put upon and consider it rude for people to squelch their freedom. So they do have a code of manners. It’s just very different. It’s causing many clashes in the larger work places that adhere to older structures but are hiring young workers or ‘millennials’ as we call them. It will be interesting to see what happens.
Have a nice week too!
GillaGilla
Härligt foto med loftgångar och snygga smidesräcken. Före huset bodde vi med tre barn i ett hus med många barn. Det var en otroligt bra uppväxtmiljö för barnen. Precis som du skriver så var barnen allas barn, de vuxna som var ute såg efter alla barnen, man turades om och tog ansvar för dem. Barnen gick in och ut hos varandra. Var det något som var tokigt så pratade man om det. Grannen ovanpå var morgontidigt och dammsög varje söndagsmorgon medan vi ännu sov. Men ett samtal och han ändrade sina vanor. Jag har också skrivit om när jag fick migrän med en liten baby att ta hand om. Jag ringde på hos grannen och lämnade över henne och när jag kunde stå på benen igen fick jag tillbaka mitt spädbarn av en annan kvinna, grannarna hade konfererat och hittat den som var mest lik mig, så att babyn skulle känna sig trygg. En underbar miljö som jag saknade länge.
Vad gäller problemen i ditt hus så håller jag helt med dig, hänsyn är något man måste visa och lära sina barn. Måste vara oerhört jobbigt med sådana grannar.
GillaGilla
Som du skrev man hjälpte varandra och anpassade beteendet för passa in i gemenskapen, som lönade sig i långa loppet. Det var en så vacker berättelse med din lilla bebis. Man hjälper varandra.
Mina grannar jobbiga och utan resonemang. Jag hoppas att hon blir gravid igen och då måste de väl flytta.
GillaGilla
Hoppas verkligen att det löser sig på något sätt.
GillaGilla
Tyvärr tror jag inte på.
För att belysa lite till.
Vi gick ut i föreningen att man kan inte ha dörrmattor utanför dörren pga brandtekniskaskäl. Under höststädningen kommer alla mattor som inte tas in tas bort. Städdagen var den borta. Dagen efter var den tillbaka. Då var en av styrelsemedlemmen som är granne med de knackade på och påpekade faktum. Då skyllde de helt enkelt att det är deras städerska som lägger ut mattan. Men de har ingen städerska. Jag som bor under borde jag har märkt i damsugningsmönstret, som ofta tillfaller sent på kvällarna framför allt på helgerna. Utan borsten utfälld. Känns som om river av den svarta färgen som golvet är målat på. Hahaha.
GillaGilla
Låter väldigt störande. Du kanske skulle erbjuda dig att vara barnvakt och infiltrera lite. Det är kanske beröm, avlastning och uppmuntran de behöver.
GillaGilla
Hon inte ens hälsar i trapphuset. Jag hälsar varje gång. Förra veckan kom upp just från tvättstugan med tunga saker. När hon såg mig tryckte hon knappen. Goda grannar blir vi nog aldrig.
GillaGilla
Trist!
GillaGilla
Kan tänka mig att det var bra att leva loftliv. Ser trivsamt ut och är bra för gemenskapen mellan grannar.
Allt som du skrev om barn håller jag med om. Är också uppfostrad på det sättet och mina söner också. Förstår dig. Min granne mittemot har två barn som springer, hoppar och skriker precis hela dagen. De som bor under dem har bjudit hem föräldrarna för att de ska höra och känna hur det låter. Hjälpte inte. de fortsätter.
Ha en trevlig helg!
GillaGilla
Vissa människor är bara omöjliga. Dessutom ljuger den här granne. Första gången var uppe hos de när vid kl 22-tiden gick någon runt i högklackade skor. Vilket är överhuvudtaget inte tillåtet (alltså hårda skor) nån tid på dagen. Då var mannen som öppnade och sa att de ska gifta sig och hon provar kläder och skor. Okej och hoppas att det inte tar alltför länge. Önskade lycka till till äktenskapet.
Några år senare var jag tvungen att gå upp de dem hamrade och spikade på saker. Klockan var återigen nära kl 10 på kvällen. När jag ringer på deras dörr hör jag hur någon lägger ner hammaren på golvet och steg mot dörren. Mannen öppnar och jag säger så snällt jag bara kan att det blir grejen säkert väldigt fin men att man inte får störa med hantverk så sent på kvällen. Han blånekade. Han och fru tittar bara på tv.
Sen sprang frun också till dörren och säger, förresten det var inte heller jag som gick i högklackade skor förre gången du klagade.
Ja,vad kan man säga. Nåt fattas i hjärnbarken på dem.
GillaGillad av 1 person
Vilken fin innergård du har vuxit upp i. Ser riktigt mysigt ut.
Men dina nuvarande grannar!!!! Det är väl inte du som ska flytta ut till skogen för att deras barn för ett herrans liv. Helt klart är det föräldrar som inte vet hur man fostrar barn och klarar av att lära dem att ta hänsyn. Fy på dem! För att de har valt att bo i stan för att kunna gå på café betyder ju inte att barnen får väsnas hur som. Har ju inte med vartannat att göra. Suck 😡😠
GillaGilla
Ja, hänsyn. Det kan de nog inte stava till och inte heller vet vad ordet betyder.
GillaGillad av 1 person
En sådan härlig innergård! Vackra balkonger, fin liten grönska – och ser ut att vara en liten affär där också. Tror jag skulle trivas! Så länge man inte har vresiga grannar 🙂
GillaGillad av 1 person
Det är vanligt att man bedriver kommers i såna hus i inomdelen. Ibland fler. Kan bero på att de var lite mörkare lokaler, men å andra sidan letade solen ändå ner lite då och då. Och de där butiker fanns redan under kommunismen. Redan då i privat ägo.
GillaGilla