ett vrål hörde jag…


Jag såg den varje dag. Upp i högan sky har de skrivit rundor på himlen. Försökte ta bilder, men 300 mm glugg räckte ändå inte. Jag gillar hur de låter, den speciella läten.

Och så en dag när jag råkade se upp så var den knappa 20 meter ovanför mig.  Blev det en bra vild? NEEEEEEEJ. För kameran var inomhus, fick springa in, sen ut igen, sätta på och försöka lokalisera vart den tog vägen.

Det är svårt. De är snabba och den var verkligen inte lat. Så jag missade den hela tiden. Så trots att den var på låg nivå så mer en detta fick jag inte av vråken.

Jag har flera bilder till men då är de högt uppe i luften. Ja, jag har ofta mycket tålamod men inte för sånt att vänta ut en fågel. Det ska bara ske. Och jag börjar förstå att i naturen är det inte bara att ske. Inte för mig.

Annons

11 tankar om “ett vrål hörde jag…

  1. Retsamt, men du har i alla fall förevigat minnet av din stund med den gäckande fågeln!
    Om jag ska fota fåglar ska de helst sitta stilla en lång stund.

    Gilla

Kommentera gärna, tack! :)

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.