Vivian Maier. Fotograf!!! Eller? Vissa etablerade fotografer fnyser åt hennes bilder, medan andra hyllar. Hon var barnflicka hos olika familjer i Chicago. Enligt vissa gillade hon inte alls barn. Men hon skötte dem och så gick hon runt och tog bilder på det mesta. Ofta hade hon barnen med sig i släptåg. Hon tog bilder på det mesta men i första hand om livet på stans gator. Och hon tog bilder på folk oavsett vad folk tyckte. Närgånget. Hon var hemlig och fabulerade nog en hel del. Kallade sig spion ibland, och hade inget emot att bli kallad för mysteri women. Ogärna uppgav hon sitt namn ens om hon har beställt nåt.
Jag gillar hennes bildspråk, det stränga och oroväckande kompositioner tilltalar mig. Hon var också duktig att ta selfies. Tack och lov slipper vi poserande med plutande mun från henne. Hon är mer rak i sin egen skildring.
Hon efterlämnade mer en 120 000 bilder efter sig i en tid där hennes rolleiflex camera med film tog bara 12 bilder per rulle. Det intressanta är att hon sällan framkallade sina bilder, -flera tusen ligger fortfarande oframkallade – men hon förde noggranna anteckningar var bilderna var tagna.
Vivian Maier även filmade livet på gatorna med en super 8. Korta sekvenser som visas också på utställningen.
Utställningen i Kulturhuset (Stockholm) öppnar först kl 13.00 – ganska så sent i mitt tycke, dessutom kostar det 100 kr i inträde. Lite märkligt för förr var det faktiskt ett gratis nöje att kolla utställningar på Kulturhuset.
Det visas två filmer om Vivian Maier och de är inte korta, den ena är på 1.5 timme medan den andra cirka 1 timme. Plus de korta filmerna gjorda av henne som är cirka 35 minuter sammanlagt. Så det är bäst att börja redan vid öppningen eller strax efter, om man vill hinna med allt annars blir det bara stressigt.
Utställningen är fram till den 22 maj på Galleri 5 i Kulturhuset. I biljett priset ingår även utställningen med Makode Linde (han med den skrikande tårtan som upprörde Sveriges kulturelit för ett tag sen), men om den utställningen skriver jag kanske i en nästkommande inlägg. Kanske.
Det fanns även böcker med hennes bilder att köpa, en för cirka 500 kr medan den andra strax under 400 kr. Jag hade avsikt att köpa nån av dem, men sen gjorde jag inte det. Varför? JAg blev lite kluven efter jag bläddrade i dem båda. Det var bilder som man redan fanns med på utställningen. Jag hade nog föredragit bilder som jag inte redan hade sett. Har jag fel?
Men åtminstone får man en ordentligt biljett, som man kan spara länge. Snyggt på fram sidan även om jag tog här på baksidan. 🙂
I really enjoy her work. I don’t understand why some people are so critical of it.
I’ve watched a few documentaries that have been produced on how John Maloof accidentally discovered her work, began curating them and completed a quest to know all he could about her. A really captivating story.
Phenomenal.
Och dina svartvita bilder lyfter faktiskt också upp utställningen!
Oh… Tack så mycket. 😍😍😍
Kan informera damen om att det är gratis på måndagar och att jag var där i måndags och njöt av denna mycket oväntade utställning.
Kära Wattson, någon måste ju jobba på måndagar. 😜 och den någon verkar ju vara jag.
Jag glömde skriva att jag retade mig över att spotlighten lös på varje bild och var svårt att se bilderna. Du är ju längre vad jag är så kanske du slapp det, men jag var ganska irriterad över det.
Men jag älskade hennes foton.
Ja verkligen. Jag tänkte på dig när jag såg
Dem. Nästan så att jag kände igen henne först och tänkte, nej men det är ju Antonia..
Hahaha.
Trevligt att gå på utställningar. Påminner mig nu om att jag borde åka till Louisiana i Humlebäck, Danmark, snart … så fort jag får tid. Vilket är si och så med.
Skynda och fynda. 😉
Ser ut att ha varit en trevlig utflykt. Även om det kunde bli stressigt att hinna med allt. Jag Googlade henne. Hon ser så allvarlig ut på sina selfies. Jösses vad produktiv hon var. Fina bilder tog du. Speciellt den lilla biosalongen.
Glad Påsk.
Tjoho!
Du kanske hinner med när du är i Stockholm. Det är märkligt att fotografera så mycket och inte framkalla bilderna.
Ja hon ser verkligen allvarlig ut på sina bilder. Aldrig ett leende. Men hon var ju märklig på många sätt. Jag diggar henne.