varför ler folk inte längre?…

Jag är ju inte den som sprudlar av glädje från morgon till kväll. Finns en hel del mörker i mig och depressionen ligger inte heller för långt i mitt sinne. Men jag har lätt att le. När jag träffar en granne i huset hälsar jag och ler, tillbaka får jag i bästa fall ett hej och ibland t.o.m blickar som kan få en att tappa modet. Giftpilar.
Jag berättade om händelsen i ett kafé för en vecka sen med den surmulen kaféägaren. Jag tycker att i vissa yrke är ingen nackdel att kunna le. Faktisk i alla yrken.
Just nu pågår fönsterrenovering i vårt hus. Varje lägenhet tar cirka 2 veckor att bli färdiga med. Det är 2 killar som jobbar och sliter. De jobbar bra. Den ena killen är svensk och den andra tror jag är polsk. och polacken är butter. Jag har pratat med honom ett antal gånger ( vilket är inte lätt då han pratar engelska medan jag har  ganska så dåliga kunskaper i engelska speciellt i kunskaper som handlar om fönster och allt runt om. Ja… jag är dålig på engelska för övrigt  också ska jag erkänna, men som jag nu ser utvecklingen i Sverige som måste vi i fortsättningen behärska eller rent av gå över och bli engelskspråkiga rakt av. För hur ska man undvika missförstånd med alla nya emigranter som nu ska snabbt utfasas till arbetslivet. – detta var bara en parentes i det hela så klart, inlägget handlar om att le inget annat.)
Man kan ju tycka att han har svåra problem som tynger honom och kanske alla andra med man möter på, men jobbar man med människor så får man faktiskt anstränga sig en aning. Helt enkelt bör man hitta glädjen i sitt jobb och kanske vara glad över att man har ett jobb. Trivs man inte då är det bättre att sluta än att sura dagarna i enda och kanske livet igenom.. Då är det livet inte längre värt att leva.

Säkert har alla åsikter om detta, men folk borde vara liiite vänligare dock. Det finns en bok – Flow -som kan hjälpa mycket på den vägen. Jag är verkligen glad att jag läste den för många, många år sen, för tankarna i boken  ändrade och rättade till  hur jag ska se livet och jag faktiskt gör det. Jag önskar bara att jag hade läst den när jag var mycket yngre. Det betyder inte att jag är en solstråle dagarna i enda.. visst har jag dåliga dagar och inte minst nätter, men det är sällan det går ut på människor som inte gjort nåt ont mot mig.

 

Gå ut och le. Kan inte vara så svårt. 🙂 🙂 🙂 🙂 :):) 🙂

Annons