Jag är ingen fikatyp. Mycket sällan sätter jag mig på nån fik om jag är själv. Men idag var det ett undantag, då jag skulle hämta några nycklar som inte var klara och ville inte sitta och lyssna på hur de fixar nycklarna. Låter ju nästan som att sitta hos tandläkaren. Inget favorit.
På vägen till nyckelsevice gick jag förbi ett ställe där de hade espresso. Tänkte det blir ett perfekt ställe att fördriva min tid på.
Sagt och gjort jag kliver in och beställer en enkel espresso. Jag får den och jag sätter mig vid disken. Det var ett gott espresso och det gladde mig, för de senaste gångerna jag drack espresso på annat håll, smakade bara surt. Inte mycket att njuta.
Nu en enkel espresso tar ju inte lång tid att dricka, men jag satt kvar, berömde kaffet, och frågade om varför på vissa ställen smakar kaffet så surt. Och han förklarade det. Så jag fick veta en hel del om kaffet.
Men det märkliga var att jag kände mig inte bekväm. Han förklarade, men jag fick aldrig ens ett leende. Jag kan inte säga att han var otrevlig för det var han inte. Men kände mig heller inte välkommen. Men jag ville inte detta bekomma mig, då jag hade tid att slå igen. Det satt en kvinna också i närheten i rullstol. När jag tittade åt hennes håll ser jag att hon säger nåt till mig, men förstod inte vad, så jag frågar snällt vad hon sa. Jag ser henne faktiskt ganska så ofta i området. Hon ser väldigt trevlig ut. Ler nästan alltid. Hon ser stolt ut.
Hon frågar mig om jag ska handla mer.
Nej – svara jag.
Då kan du gå – säger hon. Jag trodde jag hörde dåligt, så jag sa ursäkta? och hon upprepar, då kan du gå.
Killen bakom disken säger, sluta mamma, men åt mig säger han inget. Varken nån förklaring eller en ursäkt.
Nu vill jag inte säga var jag var, och vad stället heter, förutom att det var inget fel på espresson, men jag vet inte vad jag ska tycka för övrigt.
Jag vet att jag är känslig, men….jag kände mig faktiskt inte så där jättevälkommen. Jag satt kvar en kort stund till sen gick jag.
Vad skulle ni har gjort eller känt? Nyfiken. 🙂
Divage 
I take it that between you and the people running the cafe there is a racial and/or other cultural difference that they can’t get over, and are determined — the woman is determined, to hold you responsible for whatever offence she’s imagined you have committed.
What would I have done or felt?
If it were me, and I’ve been in that position countless times since birth so I know from a lifetime of experience, I’d be disgusted, angry as all hell, I’d take pity on the bigoted sons of bitches, I’d pay my fair share of whatever they served me — so long as I was sure that they hadn’t spat in it, and I’d quietly walk out on their pathetic asses. There is nothing that I can say or physically do to correct such wilfully ignorant minds.
Bigotry is one of the greatest evils of the human species. I have always ranked it pretty close to murder. I really do. The only reason why it is not as severe is because most victims of racism, xenophobia, homophobia, sexism, etcetera will have the chance to live to fight another day.
I know that some bigots genuinely do turn themselves around and; therefore, deserve second chances but it is a fact that most do not. Most will live their entire lives wallowing in and dishing out inane hatred, and go to their graves feeling justified in it. For that, I have my own undying hatred for bigots.
GillaGilla
Men fy fan! Jag skulle ha bett henne flyga och fara, fast med andra ord. Sedan hade jag lyckönskat dom med att, hoppas de hade så dåligt kundunderlag att dom skulle få slå igen bygget.
Hårt men rättvist.
GillaGilla
Ja, jag borde gjort så, men jag blev ställd av situationen.
GillaGillad av 1 person
Så är det. Man blir ställd och paff.
GillaGillad av 1 person
Onekligen konstigt bemötande du fick.
Inte ett leende av honom. Och så hennes kommentar.
Hade nog också känt mig vilsen och ovälkommen.
Men skulle antagligen ge stället en ny chans, kanske berätta åt ägaren hur jag upplevde de där mötena. SÅ många kunder har väl inget ställe att de har råd att nonchalera en enda?
GillaGilla
Jag får se om jag går tillbaka. Å andra sidan finns många ställen i Stockholm. Sen jag är väldigt osynlig numera. Över en viss ålder blir man bara nonchalerad. Om man är då inte en mor. 😉
Det var inte så många där, satt två personer till i lokalen och åt lunch.
Det märkliga är att jag ser kvinnan/ mamman rätt så ofta. Hon har alltid hatt på sig och som sagt sitter i rullstol. Hon ler alltid.
Hon hatade mig eller så tyckte hon att jag var ingen bra kund som bara köpt en kopp kaffe.
GillaGilla
Men fy, jag skulle känt mig heldum även om det inte skulle varit mitt fel. Absolut dåligt gjort av de där två. Fy! Vissa människor är så ”tråkiga”. Det är de som ska skämmas och inte du. Grrrr ….
GillaGilla
Tack för dina ord. Jag blev helt klart paff, och låtsades att det inte ägde rum. Men sen tryckte händelsen mer och mer.
Man bara undrar i efterhand vad hände egentligen. Och framförallt varför?
GillaGilla
Tror att det bara handlar om ignorans, ointresse av arbete … om det är han som är chef blir det ännu värre … allt han ser är stålar som rinner in, sen är allt annat ointressant. Dålig marknadsföring för hand del … för man får ju knappast lust att gå tillbaka till ett sådant ställe. Han är bara kokobanana. Men det finns en anledning till … mamman! Vem vill ha sin mamma på plats när man arbetar? Hon kanske hänger där hela tiden och egentligen är det henne han är irriterad på … där av går det ut över kunder. Kan vara så enkelt faktiskt. ☺
GillaGilla
Hon är en gammal dam. Stället är italiensk och där håller familjen ihop. Äldre damer har fått för sig att de kan säga precis vad som helst.
Det finns ju flera ställe att gå, men som jag skrev i början av inlägget så jag tycker inte alls om att gå in och ta en kopp kaffe själv. Situationen har ju inte gjort att jag har fått större lust att hänga på kaffebarer efter detta heller.
GillaGillad av 1 person
Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag hade gjort men förolämpad hade jag definitivt känt mig. Kanske jag hade frågat om hon hade en dålig dag eller vad hon menade eller så kanske jag handlat en espresso till bara för att vara störig. En gång skällde jag ut en person som skällde ut en parkeringsvakt för jag tyckte att mannen bar sig så illa åt. Fast nu när jag tänker efter hade jag nog bara gått för när liknande situationer uppstår blir man kanske så förvånad att man gör ingenting så kommer tankarna efteråt. Kommer du att gå dit någon mer gång?
GillaGilla
Nej, jag kommer inte att gå dit igen.
Det är lite olika från situation till situation hur jag reagerar. I detta fall ville jag kanske inte brösta upp mig. Reagerade mer över att sonen/ägaren av stället inte sa nåt typ … Förlåt, eller nåt.
GillaGilla