fotoutställningen…

I mitt förra inlägg om Fotografiska osade jag, men i det här vill jag nu skriva om mer positiva upplevelser. För det är ju alltid värt att besöka museet och kolla in de fantastiska bilder som hänger där för dagen.

Jag var lite svag för Joyce Tenneson foton. Hennes bildspråk tilltalade mig, jag gillade hur hon porträtterad kvinnorna och sig själv.

Man ska inte missa Anders Petterson bilder. Det är en kavalkad av bilder som kom ur olika möten. En sorts streetfotograf eller mötesfotograf. Han kommer nära människorna och ger oss en bild hur de har det. Jag kan inte säga att det är en vacker bild vi får om vår värld, men bilderna är fängslande och intressanta.
Utställningen sammanfattar 45  års fotograferande. Han har helt klart lätt att komma nära människorna.

Och så kollade jag igen Höstsalongen. För jag lät tidigare nästan som om det inte var några bilder alls som var bra. Och det är ju inte sant.

En favorit var de mänskliga djuren och en annan var porträtterna med genom mjölkglas. Det är säkert inte nån mjölkglas inblandad i bilderna men man får en speciell effekt. Och det gillade jag.

 

Annons