mobilt hem…

Det är ingen kvalité på  bilden, jag tog med mobilen och det är på kvällen. Först såg jag inte riktig ens vad jag såg mitt i korsningen. Och förstod inte heller varför den var där den stod.  Men senare kom en till vagn skjutandes av en hemlös kvinna.

Det är hennes mobila hem. Jag brukar se henne lite då och då, men hon tigger inte. Jag vet inte hur hon klarar sig, men hon gör det. Och hennes bohag växer. Förr såg jag henne bara med en vagn. Nu har hon två, och på tanke på höjden snart har hon tre. Såg henne i en park inta sin frukost. Hon la  ut sakerna hon har i vagnen runt om sig. Försöker skapa en stämning eller trygghet, det var sorgset och ledsamt att se det.

Det är  märkligt det här med ha begäret. Att man vill ha mer och mer saker. Så även en hemlös också.  Man har alltid nåt bra förklaring varför man behöver den femtielvte par skon, eller den senaste mobilen fast det är ingen fel på dem som man redan har, tv i alla rum, ny kök fast man inte ens lagar mat osv. osv listan kan ju göras hur långt som helst.

Vissa har det som sjukdom och samlar på sig precis allt, men vi andra har ju också inom oss. Visst kan vi rensa i röran,  men faller ändå  lätt åt att samla på  saker  vi egentligen inte behöver.

Jag hoppas att jag aldrig hamnar på gatan, fast sånt kan man aldrig veta. Den tanken har ingen. Ändå dansar många av oss  på en skör tråd.
Skulle det hända skulle jag nog ha så lite saker som möjligt för att klara dagen.  Det måste någonstans vara en hel del stress med att förflytta sig med så mycket saker.  Man väcker också en hel del uppmärksamhet.
Jag antar att vänner försvinner på ett slag, när man hamnar i riktiga svårigheter.Då vill man inte heller tynga andra. Man får rå sig självt.

Annons