att inte bryr sig…

 Jag funderar över hur människor verkligen inte bryr sig om andra utan bara tar plats och har ingen tankar på att man kanske kunde vara lite mer ödmjuk även om det finns undantag också naturligtvis.

I lördags skulle vi ut med en kompis till Ikea. Hon tyckte att vi kunde ta  gratisbussen från Centralstationen.  Medan vi väntade iakttog jag folket runt om. Hopp-on bussarna stod ju också där och turisterna strömmade till för att se vår vackra huvudstad.  Sen kommer en SUV, inte speciellt ny, lätt risig,  han snestannar och därmed blockerar för hopp-on bussen för  att den ska kunna komma in till sin hållplats.
SUVen skulle släppa ner någon. Och den någon tar verkligen tid på sig. Inget brådska alls. Lite prat, plockar med sina saker, lite mer prat. Allt medan bussen bakom SUVen väntar och därmed resten av trafiken bakom honom också.
När mannen äntligen masade sig ur bilen, ja… istället för att gå upp på trottoaren och fortsätta sin väg där, går han framför bussen istället.  Nonchalans och jag skiter i allt mentalitet.

Imorse står jag och väntar på grönt. Det är ovanligt många tomma – ej i trafik- bussar som hastar vidare, så det är inte lönt riskera livet för att bli överskörd av en sån buss just idag. Men på andra sidan har en gammal tant mer bråttom med sin hund. Säkert finns det en inklockning i Vasaparken  och hon ville inte bli försenade till rastgården, så hon ignorerar rött , kollar varken höger eller vänster…bara går , de hinner just till mitten när även bussen gör det, tanten i beige hoppar till (möjligen av rädsla och förvåning, bussföraren hoppade på bromsen med hela sin tyngd och lite till för att få stopp på den tomma bussen, vilket han lyckades med. Sen fortsätter tanten i sakta promenadtakt som om hon var ensam på hela världen och ingen trafik fanns på gatorna.
Föraren ackompanjerade hennes promenad med tutande, men hon var nog lomhörd och sket i världen..

Och det är just det  jag undrar över, samt blir upprörd över…Visst kan man göra fel, gå över när man inte borde eller stanna med bilen på fel ställe på fel tidspunkt, men kan man inte visa då med kroppsspråk och annat att ja, jag vet att jag gör fel… och snabba  sig på  en aning.
Jag kör inte bil och  detta är kanske inget problem alls och det jag bevittnade är ovanligt för övrigt.

Har jag fel?