vilsen…

Ibland funderar jag på att gå på en fotokurs eller fotoutbildning för att utveckla mig eller rättare sagt utveckla min stil och sätt att fotografera…  Samtidigt har jag svårt för att bli styrd. Lusten dör liksom. Får en oförklarligt stress för att leverera det som förväntas av mig.  Inte så att jag går upp i varv av stress, men säger man att fotografera tex ” träd så att den uttrycker  känslor” blir min hjärna bara blank. Det är samma sak när någon säger till mig berätta något. Jag som annars har inte alls svårt att prata blir  bara tyst och har inget att säga. Häfttunga….eller tunghäfta?

Sen ska man också diskutera bilderna och säga saker som jag inom mig kan tycka att  bara är påhittade orelevanta dravel. Man lindar ord runt bilden likt  ormen lindar sig runt trädet. Alla lyssnar, få som vill erkänna att de inte förstår hen, som trasslar in sig i förklaringen mer och mer , sen klämmer ur sig …ja ni förstår…och alla nickar ivrigt att visst…visst ..vi förstår precis och ingen vill erkänna att de inte förstådd ens att meningen tog slut.

Jag har  gått på GFU,  där har de  försökt lära mig komposition, djup, känsla, ljussättning och en massa andra saker förstås.  Jag kan framkalla svartvita bilder också. Om det skulle behövas.  Framtiden ligger ju inte åt det hållet…eller kanske det gör det ändå. Det får dock just framtiden utvisa.
Jag har också hakat på en utmaning som startades av  Peepin´Tom´s för det tyckte jag var kul. Men snart insåg jag att jag har svårt att följa en lista med en bestämd tema för var dag som går ( mitt försök till utmaningen).  Det blev 11 foton av 365.
( för övrigt vill jag passa på  och rekommendera hans blogg till dem som gillar och har tid att läsa också.  Jag är beroende av hans skriverier och träffsäkra, humoristiska iakttagelser. För att följa hans blogg är man tvungen däremot prenumerera genom bloglovin.  Nackdelen  😉 när man bloggar hos blogger. )

Det är inte så att jag sågar utbildningen… långt ifrån. Det passar säkert för många. Det är också bra för att bygga kontakter. vilket är jag inte heller bra på, hahaha… en eremit typ vad jag är.  Fast jag önskar att jag inte var det. Men vad man önskar har ju inget betydelse för man är vad man är.  Grunden är ju svårt att ändra men jag gör dock små justeringar.

Och min vän Ingegerd skulle nu säga…och vad vill du säga med detta Antonia?  Har inte en aning om.  Mest tankar om hur jag ser på fotoskolor som jag gärna skulle gå på men ändå inte.  Lite vilsen som den lilla insekten här nere i sopkvasten.

Annons