När jag går runt i stan ser jag mycket. Om jag nu vill se. Jag har en vän hon ser aldrig nåt. Hon går i sin egen värld utan att blicka runt. Vet inte vilket är bättre. Hon mår i alla fall inte dåligt av hur stan ser ut så här nära till vårkanten. Glömska är idag nästan en folksjukdom. Otroligt mycket saker jag ser som folk har tappat bort eller bara glömt.
Här är en samling av det.
Kan hända att du kanske inte tycker att vissa av bilderna passar in i kedjan. Men i min värld gör alla det. 🙂
Vilken kul bloggide! Jag ska kolla nästa gång jag går i vår lilla stad för att se vad som är borttappat. Jag brukar också vara mest inuti mig själv när jag är ute och går.
En bred blandning av bilder, härligt!
Den lilla snögubben är söt.
Men jag undrar vad som hänt med barnet i den tomma barnvagnen. Tog mamman/pappan barnet under armen och rusade iväg ..?
Man skulle kunna öppna en butik av alla borttappade saker. Jag ser verkligen många av dem.
Det där med barnvagnen vid Arlandabusshållplatsen har jag också funderat en del över. Tog man bara barnet och stack? Den stod där en hel vecka innan den försvann.
Vad det glöms! Men att glömma en barnvagn! Mamman går där och tittar i sin mobil Hon borde kanske titta på sina barn istället. Det heter De bortglömda. Men man säger dom. Men skriver De. Det ska vara åt dem, till dem, för dem o s v. Tänk på det.
Vet du Antonia! Jag har bott i den här nya staden nu över 2 år. Jag vet inte ens de närmaste gatunamn, eftersom jag under mina promenader bara tittar på det som fångar ögonen. Och det finns så mycket! Havet, annorlunda växter, helt fashinerande byggnader! Hög mur som bjuder en ros som växer under det, ett äppelträd som växer på en parkeringsplats, små öar eller holmar som man kan besöka och se sjöfåglarnas häggning, efter det titta på de små dunisar som följer efter sina mammor och pappor. Naturen i Karlskrona är så annorlunda och fängslande, att det har fångat hela mitt uppmärksamhet. Så en gång kom en turist och frågade efter en gata, och jag var tvungen att titta på en karta. Det var gatan parallelt med min!
Pirkko det är en hel värld vi har runt om oss. Och varje dag bjuder på något nytt att kolla in och förundras över. Naturen är fantastisk och även vi människor med. Tackar för dina kommentarer. Det gör mig glad!
Underbara bilder! Jag försöker se när jag är ute, t.ex. när jag kör de drygt fyra milen till jobbet. Inte bara vara i min bubbla. Tror det är bättre att se än att inte se, även när det är trista saker man ser =)
Vid ett tillfälle sa jag till en kompis:Vad lustigt… det är bara röda bilar som parkerar här. Hon…vad , var…och jag pekar på hela gatan. Hon märkte ingenting. Medan jag tyckte att det var lite märkligt allt att båda sidorna fanns bara röda ilar parkerade i olika nyanser och i olika märke, men röda var dem. Det var dock innan jag hade en kamera med mig varje dag. 🙂
Jag väljer också att se. Tänka kan man ändå.
Divage 
Vilken kul bloggide! Jag ska kolla nästa gång jag går i vår lilla stad för att se vad som är borttappat. Jag brukar också vara mest inuti mig själv när jag är ute och går.
GillaGilla
Öööööpna ögonen Gunnar.
Man upptäcker mycket. Man blir oxå en bra vittne om det händer nåt 😉
GillaGilla
En bred blandning av bilder, härligt!
Den lilla snögubben är söt.
Men jag undrar vad som hänt med barnet i den tomma barnvagnen. Tog mamman/pappan barnet under armen och rusade iväg ..?
GillaGilla
Man skulle kunna öppna en butik av alla borttappade saker. Jag ser verkligen många av dem.
Det där med barnvagnen vid Arlandabusshållplatsen har jag också funderat en del över. Tog man bara barnet och stack? Den stod där en hel vecka innan den försvann.
GillaGilla
Vad det glöms! Men att glömma en barnvagn! Mamman går där och tittar i sin mobil Hon borde kanske titta på sina barn istället. Det heter De bortglömda. Men man säger dom. Men skriver De. Det ska vara åt dem, till dem, för dem o s v. Tänk på det.
GillaGilla
Det här var bara en bråkdel av vad jag brukar se: skjortor, jackor, mössor, skor, barntäcke osv.
Tack för rättelsen. 🙂 rättat och klart.
GillaGilla
Förstår att du ser massor. Rättad och klar! Rättat och klart! Känner du skillnaden. 🙂
GillaGilla
Okej! 🙂 Rättat och klart. 🙂
GillaGilla
Kära Antonia, tror du verkligen att snögubben är bortglömd ?? 🙂 Han skänker i alla fall säkert många leenden…
(om man nu kan uttrycka sej så?)
GillaGilla
🙂 Det är han som vaktar över dem borttappade sakerna. 😉
GillaGilla
Vet du Antonia! Jag har bott i den här nya staden nu över 2 år. Jag vet inte ens de närmaste gatunamn, eftersom jag under mina promenader bara tittar på det som fångar ögonen. Och det finns så mycket! Havet, annorlunda växter, helt fashinerande byggnader! Hög mur som bjuder en ros som växer under det, ett äppelträd som växer på en parkeringsplats, små öar eller holmar som man kan besöka och se sjöfåglarnas häggning, efter det titta på de små dunisar som följer efter sina mammor och pappor. Naturen i Karlskrona är så annorlunda och fängslande, att det har fångat hela mitt uppmärksamhet. Så en gång kom en turist och frågade efter en gata, och jag var tvungen att titta på en karta. Det var gatan parallelt med min!
GillaGilla
Pirkko det är en hel värld vi har runt om oss. Och varje dag bjuder på något nytt att kolla in och förundras över. Naturen är fantastisk och även vi människor med. Tackar för dina kommentarer. Det gör mig glad!
GillaGilla
Underbara bilder! Jag försöker se när jag är ute, t.ex. när jag kör de drygt fyra milen till jobbet. Inte bara vara i min bubbla. Tror det är bättre att se än att inte se, även när det är trista saker man ser =)
GillaGilla
Vid ett tillfälle sa jag till en kompis:Vad lustigt… det är bara röda bilar som parkerar här. Hon…vad , var…och jag pekar på hela gatan. Hon märkte ingenting. Medan jag tyckte att det var lite märkligt allt att båda sidorna fanns bara röda ilar parkerade i olika nyanser och i olika märke, men röda var dem. Det var dock innan jag hade en kamera med mig varje dag. 🙂
Jag väljer också att se. Tänka kan man ändå.
GillaGilla