vilse i helvetet fast jag satsade på himmelen.


Det är säkert bara jag. Och just ingen annan som reagerar att folk umgås inte längre i verkliga livet. Inte ens när de är bredvid varandra. Kanske man skrattar till lite, men den andra vet inte om vad och bryr sig inte heller vad det roliga var. För själv är just likadant. Det är mer intressant att läsa vad andra har skrivit, uppdatera sig  och berätta att jag är ute med min tjej på promenad eller med min kille. Vi har så trevligt. hmmmmm….så mysigt vi har.
Sen har man gått gatan långt, lyckades undvika att snubbla, och har inte sagt något till den andra. Absolut ingenting förutom lite ..aaaaaaaaaaaa…hmmmm…..Vi är så kära att ord behövs inte. Men vi kan skriva till varandra. Japp…visa min känslor. Jag älskar dig!!! Hmmmm…. Svar: 🙂 🙂 🙂 🙂
Kanske är det jobbrelaterade meddelande som skickas iväg.
Kanske är man försenad och meddelar att man är sen.Kanske wordfeud ska kluras ut.
Kanske razzel ska lösas.
Kanske vet man inte var man är inte heller längre vem man är.  Men allt sånt kan ju kollas i en smartphone. Tragiskt att vi hellre har näsan i en telefon än att vi bryr oss om den andra bredvid, eller att man gullar med sitt barn i vagnen. Nej. Jag ser mamma/pappa lika försjunkna i sina mobiler som om de inte hade barn. Man uppdaterar på twitter -facebook- och bloggar om ungen sket eller kräktes,  vart man ska och varför man ska just dit..Fast man inte ska någonstans alls men det får ingen veta.
Och en vackert dag kommer föräldern vakna och undra vem är ungen där borta?  Vem är mannen, kvinnan där? Känner jag hen? Är jag i rätt lägenhet ens? Är hen min? Är ungen är mitt barn?
Hjälp!!! Lost in hell. Vilse i helvetet fast jag satsade på himmelen.

lost in hell...foto: AntoniaB © 2013

Undrar faktiskt när öppnar den första rehab för smartphonemissbrukare. För snart är nog vi här. Vi har blivit asociala i vårt sociala liv.
Jag vet inte om ni som tittar in och läser dessa rader har sett samma sak som jag har sett. Eller så är ni likadana själv. Själv tar jag nästan aldrig fram min smartphone på gatan och inte i sällskap överhuvudtaget. .

17 tankar om “vilse i helvetet fast jag satsade på himmelen.

  1. Ha Ha Ha…Blir så full av skratt för du har verkligen prickat rätt… Människor orkar inte längre umgås sedan internet med Facebook och alla sajter har tagit plats i våra liv… Inte ens barnen umgås numera…endast på nätet…Skrämmande!!! När jag var liten var vi ute hela dagarna och efter skolan var man ute och sprang och lekte tills det var såsent så man var tvungen att gå in… Jag tycker faktiskt personligen att livet var bättre innan datorer och internet fanns även om jag gillar att sitta vid datorn, men snart kanske vi inte ens går utanför dörren…. Kanske blir det att man arbetar hemma, handlar mat som de kör fram till dörren och umgås med vännerna en stund på Facebook så man kan meddela vad man ätit till middag osv….. Det värsta ärväl att detta inte blir lätt att ändra på!!! 🙂

    Gilla

  2. Pingback: Läsning är för själen vad motion är för kroppen.. « Welcome To Nicki © 2013

  3. Ja du, detta är så bra och klokt skrivet så jag bara måste kommentera. Jag har funderat på detta massor! Jag är nämligen en SKITDÅLIG facebookare! Jag hänger inte alls med i trenden och det beror lite på detta. När jag gör saker, då GÖR JAG saker och inte har jag då varken tid eller lust att uppdatera min fb!! Och när jag inte gör saker, då jag har tid att sitta på facebook, då har jag inget att skriva om så då skriver jag inte heller…för ärligt talat…vem i sjutton bryr sig om jag äter en banan…eller går och tränar osv…Nä, det kan jag hålla för mig själv! SÅ jag använder FB när jag vill föra fram mina åsikter om något…ofta något jag är irriterad på eller retar mig på just för stunden och se det:..:DET passar inte på FB… Då skriks det ut att man är negativ och inte följer fb-trenden osv… Löjligt!

    Jag var på en fantastisk konsert en gång. Om jag minns rätt så var det Jill Johnson och det var magiskt. Bredvid mig satt två tjejer som under hela konserten uppdaterade FB….de kan inte ha hört något av konserten…och absolut inte njutit…och inte fått ut lika mycket som jag fick! Det är jag helt säker på!

    Det är en märklig trend som bara blir värre och värre. Vi är ”mera” sociala nu och ändå mera ensamma och osociala! Jag kommer aldrig bli en riktig FB:are…jag kommer fortsätta njuta när jag gör någonting och sen får jag se om jag skriver något i efterhand…men just då! Då kommer jag vara i nuet och inte på någon sajt för att självförverkliga min bild av mig själv!

    Gilla

    • Jag är inte heller för mycket på facebook, och skriver aldrig om mig vad jag gör. Eller ytterst sällan. En låtsasvärld som sysselsätter alltför många.
      men jag bloggar ju och det är också en sorts sysselsättning. 🙂
      men det har gått lite på överstyr när man inte ens på gatan kan låta bli att uppdatera sig. När man är i sällskap och avskärmar sig istället för att kanske växla livserfarenheter från det verkliga livet.
      Tack för din kommentar. 🙂

      Gilla

  4. Fantastiskt sant och mycket klokt. Sitter här och nickar instämmande med allt och länkade även till det här på min fb-sida. Ha det riktigt gott och tusen tack för titten hos mig!!

    Gilla

  5. Jag reagerar som du… Lyckligtvis bor jag nu på landet, så jag behöver inte se det så ofta. Bara när sommargästerna är här… då går de på rad med sina mobiler, lätt framåtlutade… Jag stod för ett tag sedan på en gågata och väntade, det var lunchdags. Ett lemmeltåg av mobilhållande människor, böjda över sina smartphones – det såg helt vansinnigt ut!

    Gilla

    • Det är ganska så asocialt för att vara social. Kanske hade varit en bättre titel?
      Jag själv tar nästan aldrig fram telefonen på gatan.
      Inget är så viktigt att den inte kan vänta. Jorden går väl inte under…eller gör den det?

      Gilla

      • Jag tar nästan aldrig med mig mobilen… jorden går inte under men det byggs nya murar… på trevliga små caféer där man förr kunde småprata med okända människor har mobilerna gjort det omöjligt, communication break down…

        Gilla

        • Jag tycker att det är skrämmande utveckling att vi är så fixerade av andra som vi kanske inte ens känner medan närstående, vänner, makar, barn osv får stå i skuggan.

          Gilla

        • Eller hur… sedan tror jag att det är värre i Stockholm – som jag tycker har utvecklats till en mycket ytlig stad… livet för många är också mycket ytligt… tycker jag… vart har själen tagit vägen?

          Gilla

Kommentera gärna, tack! :)

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.