fyrverkeri utan stöd….

Så äntligen kunde alla avskjuta  sina raketer. Ett nöje jag inte lägger en endaste öre för. Då skjutandet började redan tidigt på eftermiddag kände jag mig mest bara orolig. Då det finns några ligister här i området som är inte drar sig för sattyg. Hur det nu gick till vet jag inget om men en raket tog in här på St;Eriksplan. Det är bara 3 hus ifrån mig.
Det gjorde mig ännu mer oroligare. Det kändes faktiskt som om någon la en saktainpiller i min te. För tiden ville bara inte gå. Den stod still, medan raketer ven.

Idag ser ut så här. Det är ångest att se bara, undrar hur hen som bor där har det. Året kunde klart börja bättre men å andra sidan kan man ju också tycka att värre än så här kan ju inte bli. Nu är det bara uppåt med pilen.  Undrar om försäkringen gäller för sånt?  Och att få tag på den som gjorde det är lika lätt som att samla ihop kvicksilvret.

Jag kan ju undra  att den som har gjort det , den vet ju att han har gjort det, även om det inte var med vilja, hur känner han sig idag.  Eller blir bland kompisar….att det var jag höhöhö….Och ingen säger nåt.

Men några fina bilder blev det om fyrverkeriet sen efter 12 slaget. Men varför har vi denna sed. Att skjuta raketer vid nyår. Ju det är egentligen är en gammal skrock eller sed, som så mycket annat. >Genom att väsnas skrämmer man bort onda andar för man trodde att övergångar var farliga och man tog till att skjuta av gevär eller sen kineser har uppfunnit fyrverkeriet så skjuter man dessa praktfulla pjäserna.

Det var en och annan fest även här i huset. Men det avlöpte utan större avtryck, förutom att högklackade skor smattrade på golvet värre än gevärsskott i skymningen. Är  det dags att slipa golv? Kanske?

AB, Expressen

Annons