En stjärna är född.

 

Jag är inte så grönfingrig av mig. även om jag hade en st.paulina som överlevde i 28 år. Men i grund och botten tycker jag synd om växter att ha dem inomhus och lida av vattenbrist eller i mitt fall översvämning sen lång torka. Kanske är å andra sidan så i naturen också. Värst är att plantera om. Oftast glömde jag det med. Jag kände mig som en dålig mor. Ständigt.

Så nu har jag en Dracenia hemma som härstammar från 1981. Och den lever en. Och så julstjärnan. Hmmmm…. jag just visade den till min kollega igår och den ända hon kunde säga länge…. har du så mycket vatten på den? Och jag förstod och förstår fortfarande inte varför hon var så chockad.
Nåväl…blomman fick jag förra jul. Minsann. Jag är inte speciellt bortskämd med att få presenter av mina kunder även om det händer. Så jag fick stjärnan. Blev glad. Det var en mini julstjärna. Jättesöt. Jag tänkte den kommer nog inte leva länge. Men jag dränkte den varje torsdag i vatten så att den skulle klara sig under helgerna. Och den vägrade att dö. Och mycket korsdrag fick den också.
Så i veckan upptäckte jag att den börjar dessutom ta ton. Jag menar form. Man säger att den blommar men inte vet jag om jag skulle kalla det att blomma.
Intressant växt den där julstjärnan är egentligen. Den yttersta bladet ändrar bara färg. Så den är nu vitt. Se på bilden. Och den är min. 🙂 Jag trodde aldrig att såna krukväxter är så sega. Den gillar översvämning. torka. och korsdrag. Eller?

Annons