Den enas död är den andras bröd?

Jag tittar på bilderna som läggs upp i alla tidningssiter.  Och läser även hur dem har det i Sandys fotspår. Och blir ledsen när jag hör hur plundringarna har börjat. Hur människan sämsta sida alltid kommer fram när naturkrafter skövlar och förstör.
Är människor så svininga, för det handlar inte direkt att en brödbutik som blir plundrad utan butiker med värdefulla varor.
Blir även tveksam över alla som står och fotograferar istället för att hjälpa till i uppröjningen.
Men jag kanske också hade stått och fotograferat om jag var där.

Och så finns de riktig dumdristiga som har just inget i hjärnan. Som ska sätta livet i spel för en bra fotos skull. När de inte inser vilka krafter som finns i vatten. Blir såna bortsköljda skulle inte lägga ner min sorg över dem.

Sen har jag reagerat över reportrar också som ska stå ute i värsta vädret och rapportera hur hemsk är det medan de ser ut som dränkta katter och knappt kan hålla balansen.
Vad blir nästa? Ska de ersätta en missil och ge direktrapport hur det är när missilen slår ner och vilken förödelse den gör. Fast klart det går ju inte. DET skulle sluta med döden. Deras egna.

Jag blir alltid illa berörd när dessa reportrar står där upphetsade och ska rapportera och känns som om de nästan hoppas på att det blir riktigt illa med händelsen för då har de lyckades med en kupp och kan få journalist priser för att de vågade stå där trots livsfara. Jag spyr.

Det är  sorgligt när naturens makt är större än människans. Det är sorgligt också att många ser detta som underhållning. Sorgligt att man behöver höra om människor som plundrar, istället för att hjälpa till.

Annons