Så litet kan betyda så mycket. För några dagar sen unnade mig en ny klänning. Inte för att det behövdes, men pengarna helt plötsligt brände bara hål i min ficka. Säkert har ni också känt så någongång…eller? 😉
Och det som gjorde mig extra glad i det hela är att det står storlek S på klänningen. Och den passade och hänger lätt löst. Nu är det inte så att jag blev till en benrangel över en natt. Verkligen inte men det handlar om storlekarnas psykologi. Eller självbedrägeri skulle man kunna säga också. Men just idag föredrar jag en halvfull glas.
Nåväl…klädernas storleksbenämning ger mig ofta ångest och känner mig nog fetare än vad jag är. För när man provar en kavaj som det står storlek 42 på och ändå känns det tajt, klart att man känner sig onödigt fylligt. Och vad hjälper det om hjälpredan i butiken säger med pipig röst det ser ju jättefin ut på dig. När i mitt huvud är bara en siffra som pulserar. 42…42…42. Det är large.
Är jag verkligen så stor att jag behöver storlek 42 ibland tom 44 om man vill att den ska sitta så där lite löst. Men jag väger bara 65 kg till en längd av 162 cm.
Så varför ska vi bli skrämda till svällt av dessa siffror. Egentligen är det vansinnigt, men siffror har ju alltid haft betydelse i våra liv i många olika sammanhang.
Masai som klänningen kommer ifrån har antagligen insett det, och jag känner mig mer en nöjd. Borde vara fler som kunde ändra på storleksskrämseln. Tex H&M som sakta och säkert glider in i marknaden för kläder till anorektiker, med kläder som XS och XXS. Pga akut ösregn gick jag en runda på H&M och konstaterar att deras designer har blivit tråkiga. Riktigt tråkiga. Det hela har fått en prägel av stormarknad. Med massor av billiga krimskrams. Inte var det mycket folk där inne heller, trots ösregnet. H&M på repfall? Dags att sälja aktierna snart eller skaffa nya designer?
Detta om det.
Och nej, jag kommer inte fota klänningen, den här bloggen inte gör dagens löjliga outfit.
Divage 
Jag har läst nån annanstans att man har börjat smygändra på storlekarna. då i första hand för att ”överviktiga” ska känna sig smalare. Suck!
GillaGilla
Hade gärna sett dej i klänningen….
GillaGilla
På bild? Kommer inte att hända. 🙂
GillaGilla
Så sant med anorektikerbutiker! Man kan inte ens köpa BH storlek 90C! Alla vackra skapelser är för benranglar! H&M suger nuförtiden!
GillaGilla
Storhetstiden är nog förbi för H&M.
GillaGilla
Varför är det ok att kalla smala människor (som har andra intressen än att använda munnen som ett sopnedkast) för allt möjligt, som tex just benrangel, men överviktiga (vaggande fläskberg) får man inte säga något om!?
GillaGilla
Jag var en benrangel i större delen av mitt liv och var helt okej om någon sa det till mig. För jag var ju det. Att kalla någon för fettknopp gör ont antagligen inte på det faktum att man är stor utan ofta för att också indikerar på att man inte kan härska över sin kropp. Man äter mer än vad man borde, och att man då upplever att man inte har en stark karaktär för att styra upp det.
Jag hade en bänkkamrat i gymnasiet som var starkt överviktig. När hon tog fram sina mackor till mellanmål, kunde han sucka högt och säga att hon inte förstår varför hon är tjock när hon äter inte alls mycket. Mackorna hon åt på en sittning skulle ha räckt mig minst 6 mellanmål.
Jag har en väninna även nu som har problem med vikten, och när vi diskuterat det kommer hon alltid fram till samma att hon egentligen inte alls äter mycket. Måste va nåt fel på hennes ämnesomsättning. Men jag som ser det hela så är det mängden av mat som är problemet.
Vid en tillfälle skulle vi äta pizza. Jag undrade om vi inte kunde dela på en pizza då jag tycker att pizzorna har blivit så stora i senaste tiden. Men det ville hon inte, och jag själv ville då inte äta en hel pizza själv.
Då föreslog hon att jag kunde ta en barnpizza.
Det passade mig så vi gick till stället hon valde ut. Hon beställde då en barnpizza till mig och en normal till henne själv.
Jag ramlade nästan av stolen när vi fick in pizzorna. Min var större en en normal pizza var förr. Klarade bara hälften till slut. Medan hennes pizza var ju enormt. Det är säkert 3 gånger så stort som en normalpizza. Pizzerian har speciellt beställda kartonger till dem.
Och när jag påpekade det så förstod hon inte alls vad mitt problem var. Hon menade att det var inte alls mycket.
Sen har jag väninnan som väger knappa 50 kg. Och hon tycker att hon äter mycket och hela tiden. Visserligen äter hon 6 gånger om dan, men absolut inte större mängd en min näve. Men det är mycket för henne.
En benrangel vill aldrig bli en fetknopp, medan en fetknopp skulle gärna bli till en benrangel.
För att sammanfatta kort det är känsligare att vara för fet än att vara för smal. Därav blir det lättare att hänga etikett på en smal människa utan att tänka på om det är sårande eller ej.
Dessutom blir språket väldigt tråkig om man alltid ska använda ett eller få ord för en sak. När det finns andra beskrivande ord också.
GillaGilla