aggressivt.

Aggressivt det har det blivit.  Kan inte folk tagga ner lite. Vadan detta stress som gör att folk snart sjunker ner på djurens nivå.  Eller kanske ändå inte. Djuren har nog bättre ordning i leden.

Först var det en joggande mamma som blev irriterade över att hon inte kunde springa med sin unge i vagnen snabbt förbi oss vid Karlbergskanalen. Visst, jag och väninnan  gick bredvid varandra, men det är ju varken jogging eller cykelstråk vi gick på. Det är en promenadstråk. Och så fort vi hörde henne stöna så flyttade vi på oss, men hon verkade inte nöjd, för vi var inte tillräckligt snabba.  Vart hade hon så jävla bråttom till?

Sen på andra sidan Karlbergkanalen blev det otrevligt igen. För just när vi kom till den smalaste och ända vägen kom en cyklist. Min vän sa till henne förlåt vi flyttar på oss med det samma eller nåt sånt. Men fy vad hon blev förbannad över att hon var tvungen att sakta in. Och vi fick höra att minsann ska vi inte gå på cykelbanan. Faktum är att det fanns ingen annanstans att gå. Och vingar har vi inte.  Och av detta blev jag väldigt aggressiv, för vi gjorde så gått vi kunde.

Jävla cyklister. Den kärringen har jag även sett cykla på trottoaren i stan. Så hon lever farligt för nästa gång kanske kommer jag agera. För medan vi hade ingenstans att gå så finns det cykelbanor för övrigt i stan. Ändå cyklar folk på trottoaren. Hela tiden.

Och killen med paraplyet som knuffade oss i hällande regn för han ska prompt gå mellan oss för att gå runt om oss skulle ha tagit i hans krafter? Det blev bara för mycket.

Och detta inom loppet av 2 timmar. Kan inte folk lugna ner sig. Måste man vara  på hugget? Dessutom blir det som en epidemi som fortplantar sig på den näst drabbade.

Annons