bymentalitet…


… Storstads idyll.  Städer är märkliga. Många på en relativ stor eller liten yta. Beror på hur man lägger definitionen. Man blir avskärmad och ändå inte. Man kan välja ju sin nisch.  Man kan prata med grannarna umgås eller bara sänka blicken och gå vidare.  Jag brukar hälsa. Och jag pratar med vissa och stannar upp. Men just nu umgås jag inte med någon på dricka kaffe  hemma hos varandra nivån, men det har ju hänt förr. Men dem har dock flyttat 😦 . Lite synd tycker jag.

Man gärna håller sig inom gränserna. Så det blir en småstadsliv i storstan. Vasastansbo rör sig gärna just i Vasastan, likaväl Södermalmsbo håller sig helst inom södershöjder osv. Klart man korsar gränser när arbetet ligger någon annanstans. Man börjar till slut heja på brevbäraren, ägaren till kaféet, personalen i kaféet, bagaren i brödbutiken osv.
Man passerar och handlar ju ofta på samma ställe, så man börjar känna igen folk och själv blir ju igenkänd.  Det blir som att bo i en liten by. Till slut känner alla alla. Om inte annat så till utseendet.  Kanske hälsar man inte men avfyrar en liten blinkning, en nick eller ett leende.

utanför....foto: AntoniaB © 2012

räls...foto: AntoniaB © 2011

Storstaden  har sin charm.  Och sina nackdelar också. Och fullt av möjligheter. Man behöver aldrig ha tråkigt om man nu inte vill just det. Ha tråkigt…och inte springa på utställningar, teater och barer.
Undrar om andra också tycker eller tänkt på att man inte utnyttjar det att man bor i storstan med alla dessa möjligheter, utan att man har sina rutter. Inrutade linjer.  Arbete – hem – arbete – hem- semester – hem – arbete….

Jag läste om en man som har bestämt sig för att inte köra till jobbet på samma sträcka mer än en gång. Att han ska hitta nya vägar varje dag.  Trots att han hade jobbet på samma gata – dock på slutet av en jävligt lång gata. Jag funderar på detta lite själv, jag bor och jobbar också på samma gata, kanske borde jag gå i andra cirklar jag med.  Få se.
Och vad jag vill säga med detta? Egentligen ingenting, förutom att jag älskar Stockholm och jag älskar storstan. Särskilt gör jag det tidigt på morgonen innan alla har vaknat och jag kan ha staden för mig själv 🙂

10 tankar om “bymentalitet…

  1. Glömde! Otroligt bra bilder! Ja, allt går på räls och vi kutar på våra inrutade banor. Som myror i en stack. Ser säkert kul ut uppifrån. Jag brukar också ändra rutt. Annars blir det för trist och inrutat. 😛

    Gilla

    • JA brukar också tänka hur det ser uppifrån. Var inne på googlemap och kollade Nordkoreas huvudstad genom satellit. Befolkningen är runt 24 miljoner, men gatorna var häpnadsväckande tomma. Om man nu genomför hur andra länder har det. Kanske gick larmet när googles bilar åkte runt och folk beordrades ner i gömmorna.

      Gilla

  2. Stockholm! Min lilla Hansastad! Har ett band med bara Stockholmslåtar som är mycket bra. Klart man kan åka dit och kolla på teater och utställningar om man känner för det. Tror jag bor kvar på landet. Men ska jag flytta till staden igen ska jag bo inne i stan. Kanske kan bo där ibland. Får se. Här är det långt till allt. Men å andra sidan behöver man inte köa när man kör bil. Kör fyra mil på 30 min ung. I Stockholm skulle nog det ta det dubbla. Plus köer som kan göra en galen. Och rödljus o s v.

    P.S. När jag lägger in en bild som inte är så stor då flyter inte texten runt. Vad beror det på. Ser konstigt ut. Finns det någon inställning? D.S.

    Gilla

    • Stockholm är en pärla. Lagom stort..lagom litet…tillgängligt.
      Trivs här och bo mitt i smeten gör att jag kan gå överallt. Bra motion i sig och så ser man så mycket mer.
      Utanför stan är som att bo på landet.
      Då skulle nog hellre välja som du bor. Ute på landet.

      Nu var det länge sen jag la in en liten bild… ska kolla hur det blir…Wordpress har ändrat massor i senaste tiden som jag inte riktigt förstår vad den ska vara bra för. T.ex efter att man publicerar inlägget så kommer upp en sida som jag har aldrig saknat innan.
      Ska kolla det där med bilden och återkommer.

      Gilla

  3. Tack för det vegetariska receptet! Det ska jag absolut testa. Intressant med dina funderingar kring storstan. Vi varvar nu att bo i Karlstad som väl får anses vara en mellanstor stad och lilla Årjäng. Det som är lite festligt med det är at vi här har 5 min till allting. Apotek, systembolaget, livsmedlesaffärer, bibliotek, vårdcentral med mera. I Karlstad är det 5 km bilresa till allt. Ungarna bor i Stockholm och där är det verkligen långa avstånd till allt.

    Gilla

  4. Fina bilder som vanligt, själv föredrar jag att besöka Stockholm då och då, trivs med att kunna åka hem till ”lilla staden igen” När jag bodde i Stockholm så tog jag aldrig tillvara på allt man kunde göra, det blev liksom jobbet och hem sen inte så mycket mer. Tar igen det nu och försöker vara så ofta jag kan i storstan och upptäcka allt som finns där.

    Gilla

    • Jag försöker peppa mig. Någon som kommenterade sa att jag alltid ser glaset halvtom. Men om den är halvtom så är den inte halvfull inte.
      Så jag försöker så gott jag kan. Ända fram tills jag spricker.
      Medan alla andra människor godkänns som dem är får jag alltid pickar att jag ska ändra mig, är inte det märkligt? ( dock aldrig från dig)

      Gilla

Kommentera gärna, tack! :)

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.