jag vill dö…som jag vill och när jag vill…och jag är inte ensam


Det svänger en hel del runt äldreomsorgen och bedrövelsen i hur de äldre behandlas. Tyvärr är det ju inte dem nyheter man vill höra när man själv vet att förr eller senare kan  själv hamna där. När jag läste hos Helena om ” äldrevården har rånats på resurser” har jag lämnat en kommentar där jag skrev att jag tänker ta mitt liv när jag känner att tiden är inne för det.  Jag tänker inte ruttna bort i ett hem utlämnad för personalens väl eller illvilja.
Tydligen är jag inte alls ensam med den tanken. Flera verkade hänga med i tankegångarna. Ser ut att vi blir flera på tåget mot slutdestinationen och vill  bestämma själva.

Självisk? Ja. Men man borde kunna själv välja när man vill avsluta sitt liv. Att vänta på döden när man ändå redan står på tröskeln till den eviga mörkret?…Vad har man för kvalité i sitt liv då? Eller är det enbart kvantitet som räknas?
Efter en viss punkt vad kan hända?  Förutom döden? Man blir ju definitivt inte yngre, man blir inte heller friskare, man har nog också sagt allt man ville säga. Själv har jag också svårt för avsked.
När jag ska åka vidare och blir följd till tåg eller flyg  och ska vänta tillsammans med släkt och vänner att tiden ska komma för avresan. Har alltid tyckt att det är obehagliga ögonblick, när tårarna tränger på, när orden stockar sig, när man inte kan påbörja nåt vettig diskussion för man vet att tiden inte räcker till, så det blir halv meningar istället. En obekväm känsla  full av ångest och man vill bara komma igång för att man vet att man måste iväg.

Numera tillåter inte jag att mina kära ska stå och vänta när jag åker iväg.  På sätt och visst är lättare att härda ut.

När min tid kommer vara inne, kommer jag antagligen vara ensammare än min lillfinger. Har man vart egoist och valde att inte skaffa barn, då är det inte många som kommer sakna en.
Men då måste jag ha också ha rätt att välja huruvida jag vill vara institutionaliserade och springa runt med blöja, halvnaken i en nedsläckt  korridor för journalisternas glädjefullt förfäran för att dem har nått saftigt och säljande att skriva om.

I hela sitt liv har man rätt att välja. Välja partner, välja skola, välja jobb, välja….välja….välja…. Men jag har ingen rätt att välja hur jag slutar mitt liv. Men det tycker jag att idag 2011 borde man ha som rättighet.

Och som jag ser det är det många som är inne på samma tanke gång.

expressen, expressen, DN  SvD

10 tankar om “jag vill dö…som jag vill och när jag vill…och jag är inte ensam

  1. Det är som i Ungkarlsvisan av Ruben Nilsson:”Ja en ungkarl ä lycklig å fri!
    Ingen människa lägger sej i …Tänk så lugnt han ska ha kring sin säng
    när han gnolar sin sista refräng.
    Inga tårar ska fällas
    å droppas å drällas.
    De ska bara kvällas.
    Så tyst som när frosten tar blomman på äng
    ska han somna så lugnt i sin säng.”

    Gilla

  2. Visst kan vi välja. Det känns nästan skamligt att säga att man tänker söva ner sig själv när det är dags. Men tydligen är vi flera som tänker i samma banor. Känns skönt att tänka så. Som en ventil med tanke på hur det är i vården. Den som lever får väl se hur det blir.

    Gilla

    • Jag pratar med en hel del människor och många är inne på samma linje. Så var det inte för några år sen, då blev folk väldigt skockade över mina tankar. Men inte idag.

      Gilla

  3. En annan möjlighet är faktiskt att inte tömma resurserna till vården, så att alla kan få ett värdigt slut på sitt liv med en bemanning som har tid att lyssna och att bry sig.

    Dina tankar om självmord är du helt säkert inte ensam om men som en paitient sa till mig en gång: ”Om jag bara hade tagit mitt liv när jag fortfarande kunde”. Han var förlamad och drabbades av sjukdomen från den ena dagen till den andra och hur ska man göra då?

    Gilla

    • Oavsett om de tömmer resurserna i vården eller inte så vill jag inte bli bara förvarad. JAg har varit i några såna hem, den dödar min själ när jag går runt. Det är ingen mysig miljö. Och för mig har alltid varit viktigt hur det är runt om mig.
      Skräcken är förstås att jag drabbas av nåt som inte tar mitt liv och det blir omöjligt att kunna agera själv. En mardröm i mitt tycke.

      Gilla

  4. Du är inte ensam… jag känner igen mig i dessa tankar, tyvärr 😦 Jag är personligen lite skeptisk till aktiv självmord för min del, eftersom jag har haft problem med sådana tankar sedan tonåren så jag försöker hålla dem borta så gott det går… Däremot tänker jag ofta på framtiden när man bli gammal och hur man ska lösa det hela, för hamna i äldreboende verka vara väldigt farligt nuförtiden… 😦 😦 😦 Jag har olika tankar och idéer men vill inte skriva om dem här…
    Men jag kan i alla fall tipsa dig om denna förening som tydligen finns (jag har letat länge efter den, har vetat att den har funnits men hittade den först nu när jag skulle googla för att tipsa dig….) http://www.rtvd.nu/
    Kram!

    Gilla

    • Tack för tipset.
      Jag har själv inhandlat en bok om självmord för snart 30 år sen. Inte för att jag ville ta mitt liv, men kan tänka mig situationer då jag kanske kommer att ha nytta av den. Längre fram.
      Jag såg att den finns på nätet med ständiga uppgraderingar.

      Men det här är tankar. Handling är ju inte det samma. Just nu har jag såna tankar inför att bli gammal och gaggig. Kan hända också att man ändrar sig (känns dock inte troligt nu), men allt känns lite lättare genom att jag har inbillat mig att jag bestämmer över mig själv.

      Gilla

  5. Hej Antonia,
    kul att du förde dina tankar på ”tal”, då kan jag berätta för dej att jag i MÅNGA år hävdat att man i och med pensioneringe själklart borde få en ”svart kapsel” att utnyttja om och när man skulle vilja- samtidigt som man kanske i ett testamente informerar om man vill ha dödshjälp om man själv inte kan föra sin talan – kanske pågrund av en svår stroke eller annat elände…. kan bilda ett politiskt parti kanske ?? Partiet dödsrättigheter …. eller ??
    önskar dej en skön helg- trots stormigt väder

    Gilla

    • Ingen dum ide alls. Att föra vidare kampen genom att samla sig och bilda parti. Jag tror ju inte att vi är speciellt ensamma.
      Jag gillar ju storm så nog blir helgen finfin.

      Ha det gott du med. 🙂

      Gilla

Kommentera gärna, tack! :)

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.