Ett litet hopp tändes i mig i morse när jag lämnade mitt älskade hem. Jag skrämde slag på en man som stod utanför min lägenhets dörr och han skrämde mig. Komisk blev det så vi växlade några ord. Han höll och packade sina målargrejer ur jobbigagrannars lägenhet. Han sa att han målade köket hos jobbigagrannar.
Så eftersom man normalt kanske inte målar kök ofta (de har bott där ca 4 år) så finns det bara 2 förklaringar:
de ska flytta och lägga ut lägenheten till försäljning ( jippiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii)
de är lika ovarsamma med köket som med grannarna och skiter i allt, och köket är nedslitet efter bara 4 år därav målningen.
Det förklara också varför jobbigagrannar lyser med sin frånvaro. Gud så skönt att vakna i sin egen takt, och inte till skrikande ungars ackompanjemang. Himmelriket är här den här veckan. Det är Julafton för mig!!!!!!!!
Jag tycker inte du ska sluta blogga och kräver absolut inte det, men förstår om det känns olustigt om jag läser.
Så: Jag lovar dig att sluta läsa din blogg om du lovar att inte skriva om min familj i obehagliga ordalag. Deal?
Att sluta blogga är nog svårare än många tror. Det är en utmärkt sätt att avreagera sig om inte annat.
Jag fortsätter vidare ett tag till och delar med mig min syn om världen och mina tankar… Naturligtvis kan du fortsätta att läsa om du vill. Jag stänger inte ut någon, det vore enbart omoget av mig.
Det är inte antalet inlägg som är viktigt. Jag håller med om att du inte på något sätt ältar oss. Jag håller med om att större delen av dina inlägg är dina (mycket vackra) foton. Det är inte poängen.
Poängen är att du har en ton om mig och min familj som inte är behaglig eller i nivå med hur verkligheten ser ut.
Hur vet du vilka åtgärder vi har och inte har gjort för att hjälpa dig? Du tar dig friheten att dra en massa slutsatser om vad vi gör och inte gör utan att någonsin egentligen fråga eller bry dig om att lyssna på svaren.
Det är väldigt svårt att ta kritik på allvar när den handlar om saker som inte har någon förankring i verkligheten (att våra barn springer runt och skriker med skorna på medan vi sover, tex)
Vilket resultat hade du väntat dig av att prata med oss om att våran ettåring gråter? Att hon skulle gråta mindre? Det jag sade när du pratade med mig var att mitt största problem när mitt barn gråter inte är hur du mår utan hur hon mår. Det tog du som att jag inte bryr mig om vad du tycker, vilket inte är riktigt samma sak.
Ja vi har haft fest. Inget konstigt med det. Jag tycker och tror heller inte att vi haft en ljudnivå som varit osedvanligt hög, men om vi haft det är du välkommen att be oss sänka och jag LOVAR att vi kommer göra det. Volym är nämligen något man kan göra åt. Samma sak med TV:n. Om det låter mycket när vi ser på TV skulle jag gärna hitta en ljudnivå som känns rimlig för dig som vi kan hålla oss till efter ett rimligt klockslag (vi går väldigt sällan och lägger oss efter 23 – oftast inte så sent ens – så det är ju inte nattsudd vi pratar om här), men du har aldrig bett om den typen av konstruktiva lösningar.
Du har istället hatat.
Vi har inte klagat på grannarna för att de har fest. Däremot bad vi dem vid ett tillfälle att inte stå och prata i trappen utanför vår dörr, utan gå in i lägenheten eftersom vi inte ville att våra barn skulle vakna. När de blir väckta skriker de nämligen väldigt mycket och vi har en granne som störs av det…
Vi har inte renoverat någonting, så jag tänker inte ta ansvar för hur andra gör. Vad jag vet är att jag frågade när vi skulle måla medan vi var borta om det skulle låta eftersom vår granne är känslig för ljud, men de lovade att det inte skulle störa. Hoppas de höll det löftet.
Det enda jag ser när jag söker på grannar är någon som stör sig väldigt mycket på något som andra man pratar med knappt märker av.
Om det sen är så att du har otur med dina grannar eller om det är något annat får var och en bedöma.
Gällande mattor och allergier och rädslor så är nyckelordet i hela den meningen ”antagligen”. Du antar igen. Tänker därför inte besvara det ytterligare mer än att vi inte kommer skaffa matta och att det faktiskt är vårt beslut.
Jag vill att du ska vet det här: Jag är medveten om att våra barn, framförallt förut (för det har blivit mycket bättre) skrek tidigt på morgonen. Jag var ju också där och var den som fick dem att sluta skrika. Jag vet att du inte valt att skaffa barn, men så är det ju att bo i stan. Jag har ingen bil och ingen hund, men får ändå lida av de negativa konsekvenserna som de drar med sig i form av avgaser, bajs på gatan och allt annat som kommer med. Så är det. Däremot förväntar jag mig att bilförare inte tomgångskör i onödan och att hundägare plockar upp efter sig. På samma sätt så gör vi vad vi kan för att du inte ska störas men du är för upptagen av att vara ”missnöjd för att få världen att nå nya höjder” att du inte ser det.
Du undrar vad vi har gjort för våra grannar. Vill du ha konkreta exempel?
1. Barnen får gå in i sitt rum när de är arga och skriker. Det är enbart för att de inte ska störa dig.
2. De får inte leka med leksaker som låter på morgonen (och då menar jag inte enbart låter som i trummor, utan också skramlar som i dockvagnar och sådant). Det är enbart för att inte ska störa dig eller andra grannar.
3. Vi gör vad vi kan för att de inte ska ”skrika som stuckna grisar” i trappen, men när man väcker en tvååring mitt i natten för att de ska gå av en flygbuss så kan de bli arga. Det kan även hända vid andra tillfällen, då brukar vi så fort som möjligt försöka komma in i lägenheten eller ut på gatan – beroende på vilket håll vi är på väg.
4. Det här är egentligen självklart – men det verkar du inte veta: De får inte ha på sig skor inomhus
5. För att barnen inte ska springa runt och leka när de vaknar tidigt så brukar vi titta på barnprogram och då utan volym. Det är enbart för att inte störa dig.
Vad mer är det du vill att vi ska göra? Man kan inte sätta munkavle på ett barn eller tvinga det att vara tyst. Man kan heller inte ge efter så fort de blir arga för att de inte får som de vill – det kommer varken du, samhället eller vi tjäna på i längden.
Jag tycker ditt motto om missnöjdhet är bra, men du missar en viktig del. Det räcker inte med att vara missnöjd, man måste vara en del av förändringen också. Man måste komma med konstruktiva lösningar. Du bara hatar. Allt hatar du. Texterna i din blogg pyr av missnöjdhet och upprördhet, men aldrig kommer du med någon syn på hur saker kan förändras.
I vårt specifika fall så är det enda konstruktiva du kommit med att vi ska skaffa en heltäckningsmatta och det är inte speciellt genomförbart.
Liknöjdhet får världen att stå still men gnäll kommer man ingenstans med heller.
Jag vet (eftersom jag läst din blogg) att du i perioder inte mår så bra. Att det kanske finns dagar när det är extra jobbigt att våra barn låter. Om vi kan få till lite konstruktivitet så lovar jag att vi kan göra vad vi kan sådana dagar för att du ska slippa skriket. Vi kan gå till parken, hem till vänner eller vad som helst så att du kan få lugn och ro. Vad du än tror så vill vi dig inget ont och så länge du inte vill oss något ont har jag inga problem med att du bloggar heller.
JAaaa… jag vet förstås inte vad jag kan svara. I den spegeln du visar upp så är jag den värsta skitstöveln. Och det är jag. Inte mycket jag kan komma med som invändning. Jag ser saker från min sida och ni gör den från ert perspektiv.
Dock vill jag ändå avslutningsvis säga att jag har pratat med er 2 gånger. En gång med dig och en gång med din fru. Och med din fru pratade jag just om Tv-n. Och det var till henne jag sa att en matta vore kanske inte helt fel. Sa aldrig heltäckningsmatta vill jag tillägga.
Det kanske var ogenomtänkt att skriva om er. Men inte visste jag heller att du läser mina inlägg. Och på något sätt måste jag kunna också avreagera mig. Ni lever ett liv och jag lever ett annat liv. Med en tunn vägg mellan oss. Vi ser inte in till den andras spelplan. Så jag antar och jag tolkar. Och alla vi tolkar och antar på vårt sätt.
Du tycker inte att jag kommer med konstruktiv kritik. Men när man kommer med så är den inte genomförbart. Så varför ska man komma med något konstruktivt? Belysa kan ju också räcka.
Jag lovar att ni kommer inte bli nämnda i min blogg alls om jag nu fortsätter med att skriva. Att främmande läser vad jag skriver gör inte så mycket,men känner mig helt klart mer vingklippt när jag vet vem som läser.
Vill också tillägga att jag förstår att du reagerade. I en omvänt situation hade jag gjort antagligen likadant. Kanske. Eller hade jag gjort nåt för att förbättra.
Jag uppskattar att ni försöker göra ändringar. Och det har jag också märkt i sista månaden och absolut i dem föregående dagarna.
Tack!
Ok, nu räcker det. Har läst alla inlägg du skriver om mig och min familj och nu har jag tröttnat på dina ogrundade spekulationer och rena lögner, som sedan späs på av spekulationer av människor som tolkar oss genom din blogg och din uppfattning av verkligheten:
1. Nej vi ska inte flytta
2. Nej vi har inte varit ovarsamma med köket, men det behövde egentligen målas redan när vi flyttade in – men eftersom vi inte är några renoveringsivrare så har vi inte gjort det förrän nu när vi ändå behövde byta ut kyl och frys.
3. Nej våra barn springer (naturligtvis) inte med skor inomhus. Har du tittat ut? Tror du att vi vill ha in det som nu ligger på marken i vår lägenhet?
4. Nej vi har inte barnkammare i vardagsrummet, men vi stänger heller inte in våra barn i sitt rum. Däremot får de (efter dina klagomål) gå in dit när de skriker för att det stör dig mindre.
5. Nej vi slår inte våra barn och de skriker inte för att vi inte kan sätta gränser – de skriker för att de inte gillar gränserna vi sätter
6. Nej vi kommer inte lägga in heltäckningsmatta i lägenheten
7. Nej grannen under jublar inte när vi är borta eftersom de inte störs. Vi har frågat dem flera gånger och de tycker inte alls att det är någon fara.
8. Nej vi skiter inte i vad du tycker, men: skit in – skit ut. Om du kommer med saklig kritik och rimliga krav kommer du få sakliga och rimliga svar tillbaka. Vi har inget intresse av att vara osams med våra grannar – tvärtom.
Prova att söka på ”grannar” och ”granne” i din egen blogg och läs vad du skriver om dina grannar. Det är fel på allihop hela tiden. De går med skor inomhus och borrar på nätterna, du skriver också själv att du störs av fågelkvitter och kylens surrande. Om det är fel på alla andra – tror du då att det finns en möjlighet att felet sitter någon annanstans?
Om du skriver en gång till att du hatar min familj och att du vill skada mina barn så kommer jag polisanmäla dig för olaga hot. Jag har sparat ner din blogg, så det är ingen idé att du försöker radera gamla inlägg och kommentarer.
Vi ska ingenstans. Fortsätt hata du om du vill det, personligen tror jag istället att lite kärlek skulle göra dig gott.
Jag kan inte lova att jag aldrig mer skriver om mina grannar. Till din uppmaning har jag gått in och kollade inläggen under ordet grannar. Det har blivit cirka 1500 inlägg sen 2007. Av dem handlar ca 40 om grannar på olika sätt. Om er personligen handlar ca 10 inlägg om. Och det tycker jag inte många alls.
JA, jag är frustrerad. Och vill ha en ventil för att kunna avreagera mig. Så att jag inte gör något annat som jag kanske kommer ångra resten av mitt liv.
Jag har aldrig någonstans skrivit vad du heter. Kändes aldrig viktigt i sammanhanget.
Känner ni att jag har hängt ut er? … Jag har pratat både med dig och din fru. Gav absolut inget resultat. Du tyckte tom att jag får anpassa mig och ha hänsyn med situationen.
Men vad tar ni för hänsyn?
Varje natt blev jag väckt minst 1 gång och allt för ofta flera gånger av att barnet skrek förtvivlat. Varenda morgon blev också väckt av gråtande barn.
Jag har inte en enda gång bankat på väggen eller nåt. Försökte stå ut. Skaffade till slut öronproppar, öronproppar som nu har förstört mina öron och kan alltså inte längre avskärma mig från ljud.
Men tillåt mig att kunna avreagera mig på min blogg min ökade frustration. Jag har aldrig sagt vad ni heter och var ni bor.
Att aldrig kunna vakna i sin egen takt är ju tortyr, och av tortyr blir man inte snäll.
Är det bara så att vissa ska alltid ha rättigheter medan andra bara skyldigheter? När jag bad er att sänka tv-ljudet för jag hörde den till och med i köket…gjorde ni inte ens det. Helt klart blir jobbigt att verkan på morgon eller på kvällen kunna ha lugnt. Så på vilket sätt tycker ni att ni har gjort nåt för era grannar?
Ska man inte kunna klaga om någon ovanför mig går ständigt i högklackat? Jag pratar inte om 5 minuter inte ens 10 minuter utan flera timmar. Har jag inte rätt att vara förbannad när min fönsterbreda ständigt full av fimpar och aska? Jag väntade 6 månader i hopp om att det upphör. Det gjorde ju aldrig. Ska jag inte få säga till? Ska man bara finna sig i allt?
Och renoveringar.Det handlar inte om enstaka borrningar, det handlar om ombyggnad av lägenheten varje helg i 2 års tid. Varje helg. Har jag ingen rätt till vila på helgen och andra boende med? Varför inte ta semester och göra jobbet komprimerad. Eller åtminstone uppge ett plan så grannar vet vad som gäller. Sen blev det renovering igen, och så återigen en gång till. 1 lägenhet 3 renoveringar. På kort tid.
Ni har haft fester. Jag har inte klagat en endaste gång. Andra har haft fester…inte heller har klagat, men det har ni gjort har jag hört.
Helt klart skulle uppskattats om en lapp i anslagstavlan upplyser grannar om det. Jag har själv fått ett arg brev om nån vild fest och att jag borde veta bättre att så gör man inte. Jag har inte ens varit hemma den helgen. Jag träffar mina vänner på krogen. är det inte därför de finns?
Du hittade min blogg. Fine.
Ska du anmäla mig till polisen? Fine det med. Har alltid undrat förstås varför polisen inte hinner lösa tunga brott. Ju för små saker kommer i vägen.
Och nej! Jag tänker inte ta bort en endaste blogginlägg för jag står för allt jag skrev. Du kan spara dem på iCloud. Bryr mig inte.
Jag är inte den typen av människa som blir rädd och orolig och låtsas om nåt annat.
Men att dina grannar under er finner sig i bankandet med leksakerna i golvet får stå för dem. Faktum är att det är många som är rädda för konflikt och skulle aldrig erkänna face to face verkligheten. Har märkt det flera gånger personligen.
Självklart skulle en matta underlätta för alla. Men ni är antagligen rädda för att den skulle kunna framkalla allergi. Den allergi är ingenting emot vad dubbdäckade bilars damm kan orsaka som ni och vi alla andra andas in dagligen här på vår gata… Kolla bara era fönsterbrädor hur den ser ut bara några dagar efter att ni har tvättat rent den. Där har man allergi och svart lungor.
Summa summarum: Ni får leva era liv och jag lever mitt. Jag antar att ni kommer inte göra förändringar, för då hade ni redan gjort det.
Kommer jag till bristningsgränsen igen, kommer jag givetvis skriva om det. Och då får du polisanmäla mig.
Men stackars dig! Ljud som man inte kan stänga av är att likna vid tortyr. Och inte kan du prata med och säga till för man kan inte tukta barn så att dom sitter still och är tysta. De kommer att tjoa och kuta i alla fall. Så vi får hoppas att dom flyttar och att det flyttar in en ensam person.
Jag har faktiskt pratat med dem och frågade varför de nödvändigtvist måste ha barnkammaren i vardagsrummet, har undrat också om dem inte kunde ha en tjock matta så att det inte hörs så tydligt när barnen ränner runt med skorna på, undrade lite elakt också om dem slår barnen för dem faktiskt gråter så jäkla ofta.
Dock allt utan resultat.
Ungarna springer fortfarande runt med skorna på och det ekar och hörs.
Divage 
Jag tycker inte du ska sluta blogga och kräver absolut inte det, men förstår om det känns olustigt om jag läser.
Så: Jag lovar dig att sluta läsa din blogg om du lovar att inte skriva om min familj i obehagliga ordalag. Deal?
GillaGilla
Att sluta blogga är nog svårare än många tror. Det är en utmärkt sätt att avreagera sig om inte annat.
Jag fortsätter vidare ett tag till och delar med mig min syn om världen och mina tankar… Naturligtvis kan du fortsätta att läsa om du vill. Jag stänger inte ut någon, det vore enbart omoget av mig.
GillaGilla
Det är inte antalet inlägg som är viktigt. Jag håller med om att du inte på något sätt ältar oss. Jag håller med om att större delen av dina inlägg är dina (mycket vackra) foton. Det är inte poängen.
Poängen är att du har en ton om mig och min familj som inte är behaglig eller i nivå med hur verkligheten ser ut.
Hur vet du vilka åtgärder vi har och inte har gjort för att hjälpa dig? Du tar dig friheten att dra en massa slutsatser om vad vi gör och inte gör utan att någonsin egentligen fråga eller bry dig om att lyssna på svaren.
Det är väldigt svårt att ta kritik på allvar när den handlar om saker som inte har någon förankring i verkligheten (att våra barn springer runt och skriker med skorna på medan vi sover, tex)
Vilket resultat hade du väntat dig av att prata med oss om att våran ettåring gråter? Att hon skulle gråta mindre? Det jag sade när du pratade med mig var att mitt största problem när mitt barn gråter inte är hur du mår utan hur hon mår. Det tog du som att jag inte bryr mig om vad du tycker, vilket inte är riktigt samma sak.
Ja vi har haft fest. Inget konstigt med det. Jag tycker och tror heller inte att vi haft en ljudnivå som varit osedvanligt hög, men om vi haft det är du välkommen att be oss sänka och jag LOVAR att vi kommer göra det. Volym är nämligen något man kan göra åt. Samma sak med TV:n. Om det låter mycket när vi ser på TV skulle jag gärna hitta en ljudnivå som känns rimlig för dig som vi kan hålla oss till efter ett rimligt klockslag (vi går väldigt sällan och lägger oss efter 23 – oftast inte så sent ens – så det är ju inte nattsudd vi pratar om här), men du har aldrig bett om den typen av konstruktiva lösningar.
Du har istället hatat.
Vi har inte klagat på grannarna för att de har fest. Däremot bad vi dem vid ett tillfälle att inte stå och prata i trappen utanför vår dörr, utan gå in i lägenheten eftersom vi inte ville att våra barn skulle vakna. När de blir väckta skriker de nämligen väldigt mycket och vi har en granne som störs av det…
Vi har inte renoverat någonting, så jag tänker inte ta ansvar för hur andra gör. Vad jag vet är att jag frågade när vi skulle måla medan vi var borta om det skulle låta eftersom vår granne är känslig för ljud, men de lovade att det inte skulle störa. Hoppas de höll det löftet.
Det enda jag ser när jag söker på grannar är någon som stör sig väldigt mycket på något som andra man pratar med knappt märker av.
Om det sen är så att du har otur med dina grannar eller om det är något annat får var och en bedöma.
Gällande mattor och allergier och rädslor så är nyckelordet i hela den meningen ”antagligen”. Du antar igen. Tänker därför inte besvara det ytterligare mer än att vi inte kommer skaffa matta och att det faktiskt är vårt beslut.
Jag vill att du ska vet det här: Jag är medveten om att våra barn, framförallt förut (för det har blivit mycket bättre) skrek tidigt på morgonen. Jag var ju också där och var den som fick dem att sluta skrika. Jag vet att du inte valt att skaffa barn, men så är det ju att bo i stan. Jag har ingen bil och ingen hund, men får ändå lida av de negativa konsekvenserna som de drar med sig i form av avgaser, bajs på gatan och allt annat som kommer med. Så är det. Däremot förväntar jag mig att bilförare inte tomgångskör i onödan och att hundägare plockar upp efter sig. På samma sätt så gör vi vad vi kan för att du inte ska störas men du är för upptagen av att vara ”missnöjd för att få världen att nå nya höjder” att du inte ser det.
Du undrar vad vi har gjort för våra grannar. Vill du ha konkreta exempel?
1. Barnen får gå in i sitt rum när de är arga och skriker. Det är enbart för att de inte ska störa dig.
2. De får inte leka med leksaker som låter på morgonen (och då menar jag inte enbart låter som i trummor, utan också skramlar som i dockvagnar och sådant). Det är enbart för att inte ska störa dig eller andra grannar.
3. Vi gör vad vi kan för att de inte ska ”skrika som stuckna grisar” i trappen, men när man väcker en tvååring mitt i natten för att de ska gå av en flygbuss så kan de bli arga. Det kan även hända vid andra tillfällen, då brukar vi så fort som möjligt försöka komma in i lägenheten eller ut på gatan – beroende på vilket håll vi är på väg.
4. Det här är egentligen självklart – men det verkar du inte veta: De får inte ha på sig skor inomhus
5. För att barnen inte ska springa runt och leka när de vaknar tidigt så brukar vi titta på barnprogram och då utan volym. Det är enbart för att inte störa dig.
Vad mer är det du vill att vi ska göra? Man kan inte sätta munkavle på ett barn eller tvinga det att vara tyst. Man kan heller inte ge efter så fort de blir arga för att de inte får som de vill – det kommer varken du, samhället eller vi tjäna på i längden.
Jag tycker ditt motto om missnöjdhet är bra, men du missar en viktig del. Det räcker inte med att vara missnöjd, man måste vara en del av förändringen också. Man måste komma med konstruktiva lösningar. Du bara hatar. Allt hatar du. Texterna i din blogg pyr av missnöjdhet och upprördhet, men aldrig kommer du med någon syn på hur saker kan förändras.
I vårt specifika fall så är det enda konstruktiva du kommit med att vi ska skaffa en heltäckningsmatta och det är inte speciellt genomförbart.
Liknöjdhet får världen att stå still men gnäll kommer man ingenstans med heller.
Jag vet (eftersom jag läst din blogg) att du i perioder inte mår så bra. Att det kanske finns dagar när det är extra jobbigt att våra barn låter. Om vi kan få till lite konstruktivitet så lovar jag att vi kan göra vad vi kan sådana dagar för att du ska slippa skriket. Vi kan gå till parken, hem till vänner eller vad som helst så att du kan få lugn och ro. Vad du än tror så vill vi dig inget ont och så länge du inte vill oss något ont har jag inga problem med att du bloggar heller.
God jul själv!
GillaGilla
JAaaa… jag vet förstås inte vad jag kan svara. I den spegeln du visar upp så är jag den värsta skitstöveln. Och det är jag. Inte mycket jag kan komma med som invändning. Jag ser saker från min sida och ni gör den från ert perspektiv.
Dock vill jag ändå avslutningsvis säga att jag har pratat med er 2 gånger. En gång med dig och en gång med din fru. Och med din fru pratade jag just om Tv-n. Och det var till henne jag sa att en matta vore kanske inte helt fel. Sa aldrig heltäckningsmatta vill jag tillägga.
Det kanske var ogenomtänkt att skriva om er. Men inte visste jag heller att du läser mina inlägg. Och på något sätt måste jag kunna också avreagera mig. Ni lever ett liv och jag lever ett annat liv. Med en tunn vägg mellan oss. Vi ser inte in till den andras spelplan. Så jag antar och jag tolkar. Och alla vi tolkar och antar på vårt sätt.
Du tycker inte att jag kommer med konstruktiv kritik. Men när man kommer med så är den inte genomförbart. Så varför ska man komma med något konstruktivt? Belysa kan ju också räcka.
Jag lovar att ni kommer inte bli nämnda i min blogg alls om jag nu fortsätter med att skriva. Att främmande läser vad jag skriver gör inte så mycket,men känner mig helt klart mer vingklippt när jag vet vem som läser.
Vill också tillägga att jag förstår att du reagerade. I en omvänt situation hade jag gjort antagligen likadant. Kanske. Eller hade jag gjort nåt för att förbättra.
Jag uppskattar att ni försöker göra ändringar. Och det har jag också märkt i sista månaden och absolut i dem föregående dagarna.
Tack!
GillaGilla
Ok, nu räcker det. Har läst alla inlägg du skriver om mig och min familj och nu har jag tröttnat på dina ogrundade spekulationer och rena lögner, som sedan späs på av spekulationer av människor som tolkar oss genom din blogg och din uppfattning av verkligheten:
1. Nej vi ska inte flytta
2. Nej vi har inte varit ovarsamma med köket, men det behövde egentligen målas redan när vi flyttade in – men eftersom vi inte är några renoveringsivrare så har vi inte gjort det förrän nu när vi ändå behövde byta ut kyl och frys.
3. Nej våra barn springer (naturligtvis) inte med skor inomhus. Har du tittat ut? Tror du att vi vill ha in det som nu ligger på marken i vår lägenhet?
4. Nej vi har inte barnkammare i vardagsrummet, men vi stänger heller inte in våra barn i sitt rum. Däremot får de (efter dina klagomål) gå in dit när de skriker för att det stör dig mindre.
5. Nej vi slår inte våra barn och de skriker inte för att vi inte kan sätta gränser – de skriker för att de inte gillar gränserna vi sätter
6. Nej vi kommer inte lägga in heltäckningsmatta i lägenheten
7. Nej grannen under jublar inte när vi är borta eftersom de inte störs. Vi har frågat dem flera gånger och de tycker inte alls att det är någon fara.
8. Nej vi skiter inte i vad du tycker, men: skit in – skit ut. Om du kommer med saklig kritik och rimliga krav kommer du få sakliga och rimliga svar tillbaka. Vi har inget intresse av att vara osams med våra grannar – tvärtom.
Prova att söka på ”grannar” och ”granne” i din egen blogg och läs vad du skriver om dina grannar. Det är fel på allihop hela tiden. De går med skor inomhus och borrar på nätterna, du skriver också själv att du störs av fågelkvitter och kylens surrande. Om det är fel på alla andra – tror du då att det finns en möjlighet att felet sitter någon annanstans?
Om du skriver en gång till att du hatar min familj och att du vill skada mina barn så kommer jag polisanmäla dig för olaga hot. Jag har sparat ner din blogg, så det är ingen idé att du försöker radera gamla inlägg och kommentarer.
Vi ska ingenstans. Fortsätt hata du om du vill det, personligen tror jag istället att lite kärlek skulle göra dig gott.
/Johan Högfeldt, Granne från helvetet
GillaGilla
Kära Granne!
Jag kan inte lova att jag aldrig mer skriver om mina grannar. Till din uppmaning har jag gått in och kollade inläggen under ordet grannar. Det har blivit cirka 1500 inlägg sen 2007. Av dem handlar ca 40 om grannar på olika sätt. Om er personligen handlar ca 10 inlägg om. Och det tycker jag inte många alls.
JA, jag är frustrerad. Och vill ha en ventil för att kunna avreagera mig. Så att jag inte gör något annat som jag kanske kommer ångra resten av mitt liv.
Jag har aldrig någonstans skrivit vad du heter. Kändes aldrig viktigt i sammanhanget.
Känner ni att jag har hängt ut er? … Jag har pratat både med dig och din fru. Gav absolut inget resultat. Du tyckte tom att jag får anpassa mig och ha hänsyn med situationen.
Men vad tar ni för hänsyn?
Varje natt blev jag väckt minst 1 gång och allt för ofta flera gånger av att barnet skrek förtvivlat. Varenda morgon blev också väckt av gråtande barn.
Jag har inte en enda gång bankat på väggen eller nåt. Försökte stå ut. Skaffade till slut öronproppar, öronproppar som nu har förstört mina öron och kan alltså inte längre avskärma mig från ljud.
Men tillåt mig att kunna avreagera mig på min blogg min ökade frustration. Jag har aldrig sagt vad ni heter och var ni bor.
Att aldrig kunna vakna i sin egen takt är ju tortyr, och av tortyr blir man inte snäll.
Är det bara så att vissa ska alltid ha rättigheter medan andra bara skyldigheter? När jag bad er att sänka tv-ljudet för jag hörde den till och med i köket…gjorde ni inte ens det. Helt klart blir jobbigt att verkan på morgon eller på kvällen kunna ha lugnt. Så på vilket sätt tycker ni att ni har gjort nåt för era grannar?
Ska man inte kunna klaga om någon ovanför mig går ständigt i högklackat? Jag pratar inte om 5 minuter inte ens 10 minuter utan flera timmar. Har jag inte rätt att vara förbannad när min fönsterbreda ständigt full av fimpar och aska? Jag väntade 6 månader i hopp om att det upphör. Det gjorde ju aldrig. Ska jag inte få säga till? Ska man bara finna sig i allt?
Och renoveringar.Det handlar inte om enstaka borrningar, det handlar om ombyggnad av lägenheten varje helg i 2 års tid. Varje helg. Har jag ingen rätt till vila på helgen och andra boende med? Varför inte ta semester och göra jobbet komprimerad. Eller åtminstone uppge ett plan så grannar vet vad som gäller. Sen blev det renovering igen, och så återigen en gång till. 1 lägenhet 3 renoveringar. På kort tid.
Ni har haft fester. Jag har inte klagat en endaste gång. Andra har haft fester…inte heller har klagat, men det har ni gjort har jag hört.
Helt klart skulle uppskattats om en lapp i anslagstavlan upplyser grannar om det. Jag har själv fått ett arg brev om nån vild fest och att jag borde veta bättre att så gör man inte. Jag har inte ens varit hemma den helgen. Jag träffar mina vänner på krogen. är det inte därför de finns?
Du hittade min blogg. Fine.
Ska du anmäla mig till polisen? Fine det med. Har alltid undrat förstås varför polisen inte hinner lösa tunga brott. Ju för små saker kommer i vägen.
Och nej! Jag tänker inte ta bort en endaste blogginlägg för jag står för allt jag skrev. Du kan spara dem på iCloud. Bryr mig inte.
Jag är inte den typen av människa som blir rädd och orolig och låtsas om nåt annat.
Men att dina grannar under er finner sig i bankandet med leksakerna i golvet får stå för dem. Faktum är att det är många som är rädda för konflikt och skulle aldrig erkänna face to face verkligheten. Har märkt det flera gånger personligen.
Självklart skulle en matta underlätta för alla. Men ni är antagligen rädda för att den skulle kunna framkalla allergi. Den allergi är ingenting emot vad dubbdäckade bilars damm kan orsaka som ni och vi alla andra andas in dagligen här på vår gata… Kolla bara era fönsterbrädor hur den ser ut bara några dagar efter att ni har tvättat rent den. Där har man allergi och svart lungor.
Summa summarum: Ni får leva era liv och jag lever mitt. Jag antar att ni kommer inte göra förändringar, för då hade ni redan gjort det.
Kommer jag till bristningsgränsen igen, kommer jag givetvis skriva om det. Och då får du polisanmäla mig.
God Jul och Gott Nytt År!
GillaGilla
Men stackars dig! Ljud som man inte kan stänga av är att likna vid tortyr. Och inte kan du prata med och säga till för man kan inte tukta barn så att dom sitter still och är tysta. De kommer att tjoa och kuta i alla fall. Så vi får hoppas att dom flyttar och att det flyttar in en ensam person.
GillaGilla
Jag har faktiskt pratat med dem och frågade varför de nödvändigtvist måste ha barnkammaren i vardagsrummet, har undrat också om dem inte kunde ha en tjock matta så att det inte hörs så tydligt när barnen ränner runt med skorna på, undrade lite elakt också om dem slår barnen för dem faktiskt gråter så jäkla ofta.
Dock allt utan resultat.
Ungarna springer fortfarande runt med skorna på och det ekar och hörs.
GillaGilla
Hoppas att det blir som du önskar!
GillaGilla
hållar alla tummar
krm
GillaGilla
Tack, de kom hem just i natt, med barn som skrek som stuckna grisar. HATAR dem.
GillaGilla