”Martin Stenmarck – lite som motsvarigheten till Hammarby Sjöstad, kanske snygg fasad, men sååå tråkig”. Har hakat upp mig lite på det citatet , hittat på Amelia. Är också mkt intressserad av stadsbyggnadskonst. Bor ju själv jag i Hammarby Sjöstad – som faktiskt inte är färdigbyggd, byggandet började 99/00 och kommer att pågå åtminstone fram till 2012. Måste nog ändå säga att det faktiskt är det estetiskt mest lyckade nya området i Sthlm. Trots att det kallats sterilt av Helle Klein m fl. Själv bor hon i Gröndal, där det på 40-talet kastades ut nya höghus bland tallarna, ”barnrikehusen”. Poeten Gunnar Ekelöf bodde där ett tag och grundla där sin aversion mot all denna fyrkantighet i byggandet, skapat av fyrkantiga hjärnor. Det positiva med Sjöstan är bl a att man byggt i kvartersform, med olika typer av hus och där man blandat bostäder, affärer (=eg. mest matställen) och arbetsplatser. Något man misslyckades med i bl a Vällingby på 50-talet. Håller annars med dig om västra Kungsholmen. Men Liljeholmskajen och Lidingös Gåshaga och kanske ”nya” Essingen är värre, tycker jag. En guldgruva för fotointresserade Stockholmsnostalgiker: http://www.stockholmskallan.se/, ”Stockholms kulturarv på webben”. Oj vad långt det blev.
Ser ut som ett fängelse. Men spröjsar på fönster är fint. Visst är det vemodigt med hösten. Men vackra färger också. Gillar hösten men inte idag när det är såna isiga vindar.
Om jag har inte helt fel så var det berömda Tulo huset med Stockholms äldsta ljusreklam. Och pröjs är fint inte som dagens konstiga fönster som inte längre har en mitt ens.
”Martin Stenmarck – lite som motsvarigheten till Hammarby Sjöstad, kanske snygg fasad, men sååå tråkig”. Har hakat upp mig lite på det citatet , hittat på Amelia. Är också mkt intressserad av stadsbyggnadskonst. Bor ju själv jag i Hammarby Sjöstad – som faktiskt inte är färdigbyggd, byggandet började 99/00 och kommer att pågå åtminstone fram till 2012. Måste nog ändå säga att det faktiskt är det estetiskt mest lyckade nya området i Sthlm. Trots att det kallats sterilt av Helle Klein m fl. Själv bor hon i Gröndal, där det på 40-talet kastades ut nya höghus bland tallarna, ”barnrikehusen”. Poeten Gunnar Ekelöf bodde där ett tag och grundla där sin aversion mot all denna fyrkantighet i byggandet, skapat av fyrkantiga hjärnor. Det positiva med Sjöstan är bl a att man byggt i kvartersform, med olika typer av hus och där man blandat bostäder, affärer (=eg. mest matställen) och arbetsplatser. Något man misslyckades med i bl a Vällingby på 50-talet. Håller annars med dig om västra Kungsholmen. Men Liljeholmskajen och Lidingös Gåshaga och kanske ”nya” Essingen är värre, tycker jag. En guldgruva för fotointresserade Stockholmsnostalgiker: http://www.stockholmskallan.se/, ”Stockholms kulturarv på webben”. Oj vad långt det blev.
GillaGilla
Ser ut som ett fängelse. Men spröjsar på fönster är fint. Visst är det vemodigt med hösten. Men vackra färger också. Gillar hösten men inte idag när det är såna isiga vindar.
GillaGilla
Om jag har inte helt fel så var det berömda Tulo huset med Stockholms äldsta ljusreklam. Och pröjs är fint inte som dagens konstiga fönster som inte längre har en mitt ens.
GillaGilla