Det är en evig följetong som pågår i media. Nu när skolan startar tar ju alla radiokanaler upp temat. Det senaste jag lyssnade var ett program i Pratradio på frekvensen 101,9. Vet inte om man kan höra runt hela Sverige eller bara i Stockholmstrakten. Robert Aschberg som ledde programmet om just mobbing och hur man skulle kunna få förbättra situationen för dem som blir mobbade.
Själv tror jag inte att det går. För alla är vi mobbare på ett eller annat sätt.
Även i detta nämnde radioprogram höll Aschberg mobba en av inringaren innan han ändå bet sig i tungan. Och jag som brukar lyssna kanalen kan också förstå att det blir helt klart superjobbigt när någon ständigt ringer in och har konstiga åsikter om det mesta dessutom framfört på en konstig monoton röst. Och ner jag menar ständigt då menar jag det. Hon ringer minst 5-6 gånger på en timme. Hon vet tydligen inte sina gränser. Och sånt kan göra vem som helst fel inställd mot henne. Det blir bara för mycket. En utmärkt läge för att frysa ut eller med andra ord mobba.Skulle inte bli förvånad om dem till slut tar inte hennes samtal mer.
Vissa har ju lättare att hamna i skottzonen än andra.
Vad kan man göra? Vem ska backa?
Visst vi kan ha program om och mot mobbing, men kommer det hjälpa eller fyller vi bara sidor och sändningstid. Man försöker vara politiskt korrekt, men sen köps in Tv- program som är rena rama mobbingstv. Där folk livs fördärvas och kallas för underhållning. Kallas för bra tv, för att det drar många tittare och inte att glömma fyller även tidningarnas sida med.
Att sen man begår självmord efter att man medverkat i en sån skräpprogram, gör inte heller så mycket , det blir ännu en lite krydda till det hela, som ökar intresset runt serien. För ingen tror väl på allvar att den ska läggas ner?
Dubbelmoralen växer bara. Ingen har lösning men en massa snack runt om blir det. Ganska meningslöst… det är som att skjuta en rasande björn med en luftbubbla. Det gör inte så mycket nytta.
Jag säger förstås inte att man ska blunda och slå döv örat till, men dubbla budskap löser inget. Finns det lösning? Jag tror inte det.
Man får skåda sig själv varför man mobbar och likaså varför man blir mobbad. Det är svårt att uppfostra barn idag när den vuxna delen av samhället verkar inte leva efter sina egna pekfingrar.
För överallt mobbas det. Inom sport, eller teater, i tidningsvärden och inte prata om alla bloggare små likväl som de stora namn. I alla led finns det mobbare och mobbade.
Lösning? Finns inte. Eller så ska dem mobbade slå tillbaka likt zombies som samlar sina styrkor en gång om året för att skrika ut sina ångest på gator och torg..
Mobbade morska till er! Livet är tuff från vaggan till graven och ingenting för veklingar.
Divage 
Men varför hjälper inte dom som läser
GillaGilla
Ja…säg det. 🤔
GillaGilla
Jag blir också trött. Skrev en artikel om mobbning för femton år sedan. Om Farstamodellen och hur bra den var. Det var den ju inte alls. Några år senare var det mobbning på den skolan igen. Det bara pratas. Folk är elaka. Barn i all ära, men när vuxna mobbar varandra och mobbar barnen då har det gått för långt. Men det sker hela tiden. Det är förskräckligt.
GillaGilla
Håller med. Mobbing är förskräckligt, men att ge ständigt dubbla budskap är definitivt inte lösning på problemet.
GillaGilla
Jag förstår det du skriver men jag kommer nog aldrig ge upp kampen. Jag vill inte & jag vågar inte. Nu menar jag inte enbart kampen mot mobbning utan även andra orättvisor i världen.
Min orsak till det är att jag är rädd för att världen kommer att bli så mycket sämre om vi slutar med våra försök & jag vill inte leva i en sån värld. Det är svårt & det kommer nog inte bli lättare men som du själv skriver så är livet tufft men kanske kan ens egen agerande eller försök göra det lite mindre tufft för någon… Eller det är iaf vad jag intalar mig själv. 🙂
GillaGilla
Jag säger inte att man inte ska bry sig utan att man ger ständigt dubbla budskap. Där de två budskapen tar ju ut varandra. För det produceras dokusåpor på löpande band där det största bedriften är just att mobba och förnedra andra. Och det är ju lätt att avfärda att man behöver inte se på tv., men tydligen så gör många det. För ingen skulle kolla in alla dessa vidriga program så skulle inte heller spelas in dem.
Folk blir ju berömda genom dessa offentliga mobbing.
GillaGilla
Pingback: Mobbning på tapeten « Mitt liv och GIS
Ska man aldrig våga sticka ut så man inte blir mobbad? Det hjälper ju ändå inte, de som mobbar mobbar inte för att man ser ut eller beter sig på ett visst sätt, detta är bara URSÄKTER för att rättfärdiga sitt beteende. Det handlar om makt och inget annat. De väljer sina mobbningsoffer efter hur sårbara de är. Om man t.ex. börjar på en ny skola utan kompisar så är man sårbar och det är stor risk att börja bli mobbad. Den som är ny ses nästan alltid som konstig oavsett hur man beter sig. Man kan göra precis samma saker som alla andra ändå ses man som udda. Och förresten vem är det som ska bestämma vad är godkänt beteende och inte? I skolan blev jag mobbad för sättet jag uttalade mitt efternamn, eller kanske för själva efternamnet, jag är inte så säker vad problemet var. Men jag antar att jag ska tänka på mitt ansvar i det hela? Att jag skulle klara av att stå emot både mobbaren, lärarna och alla andra som godkände mobbarens beteende? En mot alla, är det rimligt det?
Eller ska jag ta och ”bli stark” som om man kan bli det på beställning. Det finns vuxna människor som fortfarande få sin styrka av sin mamma och pappa, syskon och barndomsvänner. Även om man inte träffar de ofta så finns de där som stöd. Vi säger att vår styrka kommer inifrån men få har provat att vara helt utan något stöd under en längre tid, det skulle aldrig funka! Man gör så gott man kan med det man får. En person som svälter får näringsbrister, en person som inte får kärlek får skador i själen. Det är inget man väljer och en del skador går aldrig att läka. Jag önskar folk kunde förstå detta! Jag tror på att vi har en inre styrka, det har alla som har tagit sig ur omöjliga situationer bevisat, men det ska inte användas som en ursäkt för att inte ingripa och hjälpa andra. Man kan inte bara säga åt folk att bli starka, så enkelt är det inte.
Dessutom tycker jag inte att styrka mäts i hur mycket man lyckas lösa alla sina problem utan hur mycket man klarar av utan att helt gå under. En del problem går inte att lösa. Jag må inte lyckats säga ifrån till mina mobbare men jag lever än idag, det är ändå tecken på styrka och inte svaghet. Och livet är tufft när människor förpestar varandras liv. Och inte allas liv är lika tufft, det kan finnas enorma skillnader liv emellan…
Jag kan nog hålla med dig om dubbelmoralen i TV. Vi är alla emot mobbning i teorin men inte lika mycket i praktiken…
Att mobbningsoffer slår tillbaka händer det då och då. Ibland blir de bitchiga och mobbare själva. Ibland (tack och lov inte så ofta) får vissa spader och skjuter runt i sin skola (USA). I slutändan handlar det ändå om att förlora sin godhet, man får inte vara ”snäll” för då är det ok att man blir mobbad. Tycker man så så anser jag att man indirekt stödjer våld och aggressivitet i samhället eller i bästa fall känslokylan. Det är inget jag vill stå för i alla fall.
GillaGilla
Jag förstår vad du skriver, men har du nåt bra förslag till att det ska bli bättre.
För det är ju just det som är problemet. Att alla vill att man ska göra något åt mobbingen men samtidigt nedlusas vi både i radio och tv med just det. Mobbning i bästa sändningstid.
Så det blir verkligen dubbla budskap.
GillaGilla
Vad gäller tvn så kan man kanske låta bli att titta på såna program? Vad gäller mobbningen i verkliga livet så måste majoriteten hjälpa till, dvs. alla som är åskådare till mobbningen och godkänner det genom tystnad. De som inte blir mobbade brukar ha både självförtroendet i behåll och ofta vänner och stödsystem så de kan ställa upp utan att själva drabbas. (De kan t.ex. säga åt mobbarna eller bli kompisar med den mobbade så att den hamnar i en grupp) Tyvärr så är det lättare att tro att det är något fel på den som blir mobbad för då kan man må ännu bättre om sig själv i kontrasten så att säga… Det kan vara en förklaring till varför så få gör någonting åt det…
Men lätt är det inte, jag har aldrig tyckt att det är lätt och det finns inga enkla lösningar. Jag förväntar mig inte att alla ska göra någonting åt mobbningen men jag ser gärna till att ingen skuldbelägger den mobbade…
GillaGilla
Visst kan man låta titta på tv, men hur lätt är det att förbjuda för barn att se sådana program? Och inte prata om föräldrar som skaffar barn men sen inte bry sig nämnvärt om dem. Sätter barnen framför tv-n ( det gör mina grannar varje dag, det hörs ju igenom väggen och ingen tittar åt ungarna fast de gråter 1 hel timme.)
Så visst ska man ställa upp för dem mobbade, och det har jag också gjort.
Men ibland mot egen vilja blir jag själv mobbare.
När jag möter människor som jag har mycket svårt för. Jag vet att det är fel men reptilhjärnan agerar på ett sätt som jag inte vill. 😦
GillaGilla