Ibland längtar jag efter gamla goa tider. När så mycket som var lugnare och mer gediget. Jag gillar dagens moderna samhälle i stort, men vissa saker saknar jag mer och mer.
Biljetter är ju en sån sak. Idag får man en biljett direkt ur kassaapparaten, en sån där sliskig pappers
remsa som man även har hur många som helst redan i plånboken. Utan något som helst särskiljning. Allt ser likadant ut. Och jag känner alltid en viss oro att jag kommer slänga tex tågbiljetten innan den har kommit till användning. Och det är samma sak med sms- biljetten. Då kan jag känna oro för att inte telefonen ska ladda ur innan man har bevisat att man har rätt att åka.
Annat var det förr. ( trodde aldrig att jag skulle skriva det ) När tågbiljetter var rejäla saker med stuns i. Man kunde inte blanda bort det i brådrasket. Och inte att glömma inträdesbiljetter till exempel till museer. De var också små konstverk som var värt att spara på.
Jag har bara en sån här gammal biljett kvar från 1994 när jag var i Wien för att läsa tyska. En sommarkurs var det. Inhyst i Wiens vackra universitet. Varje dag kom in en studentrepresant för att lägga fram vilka aktiviteter det har ordnats för oss studenter, från middagskväll till olika utflykter. Och jag hakade på några. Bland annat åkte vi till Rosenburg för att titta på en magnifik borg med fågeluppvisning i den vackra trädgården. Biljetten kan ses här intill.
På vägen tillbaka stannade vi i en liten pittoresk stad för att äta middag och för att strosa runt. Jag stod bredvid en sorts fontän eller kanske inte fontän utan en sorts vattenkran. Ut kom servitrisen från restaurangen närmast och började tappa upp öl i sejdlarna. Och där stod jag och gapade av förvåning. Kul inslag….
öltappning på gatan...foto: AntoniaB © 2011
Och en bild som är knappt bild längre om mig i min yngre dom. Tyvärr hade jag en film i kameran som var flera år efter utgånget datum. Men idag ser den ganska kul ut ändå:
jag i Wien...foto: AntoniaB © 2011
Och så 2 bilder till från den tiden som jag tog i Baden en stenkast ifrån Wien.
Divage 
Men vilken under berättelse. Tack för den! Vackra bilder. Du ser ut som en filmstjärna. Är du bra på tyska nu?
GillaGilla
Jag läser obehindrat på tyska, men är ganska stum. Svårt att få ihop till egna meningar. Man måste leva med språket. Eller jag måste leva ihop med språket för att det ska fungera.
GillaGilla
Å så härliga bilder och minnen! Ja visst var biljetter finare förr, det var minnen som man ville spara, om det var en upplevelse man gillat.
Och en sån fin hatt du hade på dig på ditt ungdomsfoto!!
Och öl ur en kran – det var kul!! :-))
GillaGilla