Jag har alltid oroat mig för att få demens. Med tanke på hur demenssjuka behandlas så jag vet med säkerhet att jag kommer ta mitt liv innan det är dags att åka in till nåt horribelt hem, med sköterskor från helvetet.
Nu är det inte säkert att jag får demens men alla har ju sin egen variant av svarträdsla här i livet. Ibland är rädslan befogade men oftast är det en hjärnspöke som bara inte vill släppa förnuftet till trots.
Men det finns tecken som är bra att känna till vad som är skillnad mellan glömska och demens:
- Om vi inte kommer på någons namn är inte hela världen. Den dyker antagligen upp förr eller senare. Vid demens minns man inte ens personen vars namn man vill framamma.
- När vi inte hittar nycklarna vet vi ofta var man ska leta. Vid demens vet man inte när man hade nyckeln senast.
- Berättar man en historia och glömmer några delar av den är ganska vanligt. Vid demens har man inget minne alls av hela händelsen.
- Har man demens kommer man inte ihåg vad man just har gjort, men minns långtida händelser utmärkt.
- Vid normal glömska har man orienteringsförmågan kvar. Om man har demens går man vilse i ens egen gata.
- Ibland kan vi berätta en historia flera gånger till våra vänner, men vid demens kan man ställa samma fråga om och om igen till en person under ett pågående samtal.
- Kom ihåg lappar hjälper oss vid vanlig glömska, men om man har demens är det inget hjälp det längre.
Så jag kan slappna av ett tag till. Använder inte ens kom ihåg lappar, inte för att jag inte skulle behöva det, men sånt stressar mig enormt för det blir genast till en kvitto om hur mycket jag har inte hunnit av det jag egentligen ville göra.
Divage 