viljornas eviga kamp…


Jag skulle kunna äta ihjäl mig. Lätt… Utan tvekan. Maten är så gott. Smakerna är som himmelriket. Men… det finns förstås ett aber… Man blir fet och formen försvinner, blir svårt att klä sig. I alla fall snyggt. Att se dem egna skon kommer inte ens i fråga magen är ju i vägen. Tur för somliga att spegel finns, fast vem vill spegla sig egentligen med kraftig övervikt. Man blir bara deprimerad…jag var det. Och då äter man ännu mer.

Jag vet att det finns kvinnor som bär med stolthet sin övervikt. Säger de. Undrar dock hur är det inombords. Är de lika stolta och glada  eller har de blivit utmärkta skådespelare för att förvilla alla andra…

Nåväl…jag trivdes INTE att ha övervikt. Och jag kämpar. Kämpar och kämpar….och inte är det lätt. För maten är ju GOTT. Det finns så mycket som jag skulle kunna bokstavligen vräka i mig. Men varje dag får jag stålsätta mig för jag  inte vill  bli tjock.

Som ung var jag smal. Naturligt. Kunde äta det ena och det andra vikten stod där det stod. Så var det fram till ca 35 års åldern. Då blev jag sjuk och efter en akut operation fick jag hormontabletter. Sen är ju ingenting sig likt. Kampen började då. Hade jag träffat då en kompetent och kunnig läkare inte en charlatan till docent hade inte det har hänt. Så klart att jag är bitter över händelsen. Att operationen lyckades räcker ju inte så långt. Men att inte kunna ställa diagnos är förödande. Inte bara för mig utan för många andra sjuka med.

Skönhetsidealet har ingenting med min längtan och kamp att göra. Efter att jag har gått upp ca 30 kg har jag konstaterat att jag inte trivdes att vara rund, att ha halsbränna, att ha svårigheter att ta på mig strumpor och annat.

Så jag kämpar nu varje dag för att inte öka i vikt. Skit jobbigt egentligen. Varje dag träffa mina  starka viljor för att vinna en kamp. Och på mitten står jag viljelöst, känns som… trots att det är jag som bestämmer över mitt liv och över dem kamp som jag ska vinna eller förlora… Eller?….

3 tankar om “viljornas eviga kamp…

  1. Det är en evig kamp. Man blir tjock om man äter för mycket och fel. Inte roligt att känna sig fet. Föreställer mig dig som smal. Har fått den känslan. Jag drars också med några kilos övervikt. Tänker att det tar jag bort sen. Inte nu! Sen! Vilket innebär att man hela tiden tänker på eländet. Går åt mycket energi till det.

    Gilla

  2. Det är inte lätt det här, det är väldigt starkt av dig att du kämpar! Är det hälsoproblem bakom viktuppgången blir det ännu mer komplicerad, man kan äta väldigt lite och ändå gå upp så det är inte bara viljan som gäller (tycker jag i alla fall). Men det kan hjälpa så klart och man ska inte bara ge upp, det är klart man ska kämpa för att får det som man vill i livet, eller så gott man kan i alla fall.
    Kram!

    Gilla

    • Ibland ger jag upp förstås. Och tänker…nääää…nu skiter jag i det hela. Jag får väl vara rund då. Men då trivs jag inte och börjar igen. Ett livsprojekt. I alla falla ett halvlivs projekt. 🙂

      Gilla

Kommentera gärna, tack! :)

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.