kolonisatören lever än…

Jag brukar se en gammal gubbe här i Vasastan regelbundet. Med en stor hatt på huvudet är det svårt att missa hans gestalt. Lång är han också.  Sitter lite här och var med sin stora cigarr i munnen. Och betraktar omgivningen. Verkar vara en iakttagare. Har aldrig sett honom i andras sällskap, men behöver inte betyda att han är en enstöring för det förstås.

Jag såg honom även i morse. Satt på en bänk  i lilla parken vid St:Eriksplan.  Han såg förnärmad ut. En man i gröna kläder, en parkarbetare plockade skräp i parken. Och skräpet låg vid och runt gubbens fötter. Vanliga människor med lite vett i skallen skulle kanske ha flyttat på sig på bänken eller lyft benen om inte annat och på det sättet underlättat parkarbetarens jobb.  Men inte den här gubben. Han bara satt där och var arg, och tittade stint på killen som jag tror var från Indien. Han satt där som en överlägsen härskare som har blivit störd i morgontimmen, när han skulle puffa på sin stinkande cigarr. Hans stund var förstört och det förstördes av en indisk parkarbetare. Tur att han inte höjde käppen. Men det kändes som om han skulle gärna ha gjort det.

Undrar just vilka tankar han hade i huvudet. Gubben. Kolonisatören. Men hans kroppsspråk sa en hel del.
Det var inte bara jag som såg spektaklet, det var några andra som roade sig över situationen. För något komiskt låg över gubben med hatten och parkarbetarens tysta kamp.