magin är borta…

Jag har en gammal radio. Den står och samlar bara damm, men det är så skönt att titta på och minnas hur det var när jag själv var barn.  Hur jag kunde stå framför den spännande manicken och läsa alla städers namn man ändå inte kunde ratta in, men man hoppades  alltid  lite att få höra hur folk pratade där. Jag drömde bort mig till fjärran städer och länder…..  Man blir nostalgisk. Eller jag blir det…

radio...foto: AntoniaB © 2011

Vår radio hade ett öga med nåt grönt ljus i också …… När jag vred på ratten såg det ut som om gardinen har gått upp som det gör på teatern. Kunde föreställa mig människorna som pratade i radion. Byggde upp en massa scenariot runt om vad de sa. Kunde  för all världen inte räkna ut hur det hela gick till.  Trodde förstås att de var inne i radion, och kände oro  hur det gick för dem när radion var avstängt. Så fånigt egentligen.

Jag fattar nog inte så mycket mer idag heller i det trådlösa samhället, men försöker inte tänka  på det . Att röster kommer ur från en högtalare är mer naturligt idag. Därmed inte sagt att tekniken som leder till detta fenomen är kristallklar för mig. Jag är verkligen inte teknisk, utan mer åt det kreativa hållet. Så nog  sitter gubbarna fortfarande instängda i lådan 😉

radio...foto: AntoniaB © 2011

Idag är allting strömlinjeformade. Platta saker. I nåt glänsande plastmaterial istället för träd.
Säkert var den inte miljövänligt förr,  då man högg ner träd men träd kan ju planteras igen, men vad gör man med all plast?  I senaste tiden har jag också sett lite mer gammaldags apparater med nyteknik.  Där även skivspelare ingår också. Funderar att köpa en så jag kan spela mina plattor som jag har fortfarande kvar. LP-skivor.  Många vet nog inte ens vad det är. LP….Long Play…

radio...foto: AntoniaB © 2011

Minnena bleknar bort likt bilden här ovanför. Men jag är säker på att gamla saker kommer att få  reviver  i större utsträckning än tidigare. Jag är  trött på den här slit och släng  samhället. Och jag tror att jag är inte den ända…

radio...foto: AntoniaB © 2011

Jag kan fortfarande höra hur det lät när man vred på ratten till nästa stationen och svajade konstigt i ljud…..blrylbrlblrylbrl……sen finlirade man när man hittade nåt som verkade lovande. Ibland blev det bara störig men det gjorde inte så mycket ändå. Det var en himmelrike.  Förr samlades man runt radion. Idag isolerar man sig med radion. Magin är borta. Och kommer aldrig tillbaka. Det är en självklarhet i allas liv. Ingen undrar över dess existens.

Idag finns det ingenting som samlar människor på samma sätt som radion gjorde en gång i tiden. Ingenting.

Annons