slöjan förskönar….

Här är länderna jag hittar på nätet som har diktatur:

• Ekvatorialguinea,
• Libyen,
• Myanmar,
• Nord Korea,
• Somalia,
• Sudan,
• Turkemniskatn
• Uzbekistan.
• Burma
• Lybien

Var är Kina? Ser varken Tunisia eller Egypten bland dem som kallas för diktatoriska. Inte heller Kuba är inskrivet.

Diktaturer accepteras av hela världen tills det egna folket får nog och störtar den diktatorn som för tillfället har gjort sitt. Då först ställer sig alla in i kören och börjar orera över hur hemskt dessa länders invånare egentligen hade. Men vem brydde sig om dem innan?

Tunisien och Egypten är både stora turistländer. Många svenskar och andra nationaliteters favorit semesterplats utan att ens slänga en liten tanke på att de semestrar i länder där folk är inte fria. Ingen pratade om den ingen heller ifrågasatter den heller.

På ett plan fördömer man förstås men mest utnyttjas möjligheterna. Och tar på sig en förskönande slöja för att i affärernas heliga girighet kunna knyta extrem fördelaktiga affärsuppgörelser.

Innan visste jag ingenting om Tunisien förutom att huvudstaden är Tunis och låg i Afrikas norra kust. Nu får vi helt plötsligt veta att de har levt under en hårdhudad diktator med namn Ben Ali. Ben Ali har suttit vid makten i 23 år. Innan dess var en annan långsittare som satt i 30 långa år. Habib Bourguiba.  Ett namn som är helt obekant för mig. Dock hade han ett mellan namn också. Och det är Ben Ali. Antagligen en sammanträffande. Eller så är det inte.

En revolution pågår i 2 länder medan turister solar och badar i samma länder. The show must go on. Eller the  Business. För den älskade sol och bad kan man blunda för det mesta, och till och med känna, men vi hjälper ju deras ekonomi dock. Eller?…

Stoltheten över att media kan nu visa direktsändningar genom webbtv är stor, och att man hjälper att öppna internet när den är nedsläckt är förstås en extra fjäder i en symbolisk hatt.För nu ska allting kunna ses on real. Annars kan vi inte sova gott. Blodigheten ska rinna ut genom tv-skärmen. Ibland kan jag känna att det är fler som filmar och tar bilder än  dem som faktiskt slås för ett nytt ordning.

Någon hjälpreda sa här i Sverige  att hans största sorg är att han inte kan vara på plats. Det är bara att åka.  Och var är kvinnorna. Jag såg några, men det är mest män som väller fram och skriker. Även om det är en revolution som är på gång så sitter kvinnorna hemma och….lagar mat? tar hand om dem sårade? Är det här bara männens revolution? Männen som kan göra sig fria från en diktator men kvinnorna kommer alltid ha en diktator hemma i fortsättningen också? Men antagligen har jag fel. Kvinnorna är också där. Bara dem är inte i första ledet, inte i andra heller. Jag såg en kvinna sto och skrika nåt på en tankbil.

Idag är det Kairo och Egypten som gäller. Inte ett ord hittar jag om Tunisien. Troligen är allting i ordning, det är inget för allmän beskådning längre.
Intresset är just för ögonblicket.
Imorgon är svår jordbävning, översvämning  eller en annan revolution som står i centrum. Resten glöms bara. Man har inte tid med det längre.

Ab, AB , AB, Expressen, Expressen, Expressen, DN, SvD

 

Annons