vilket skitsnack…


Blir förbannad när jag läser att framgångsrika kvinnor tycker att lyckan är att fylla 50.  Det har jag gjort – fyllt 50 alltså-  och inget jag upplever som lyckligt.  Har till och med funderat på självmord, men tanken har lagts åt sidan.

Jag förstår att man inte har ett fri val. Alla åldras. Men konstigt nog dem jag pratar med och de är många, är ingen speciellt lyckliga över att fylla 50. Men man tar det. Vad kan man annars göra?

Jag gillar inte alls att det börjar knarra i lederna, att jag har ont för det mesta varje dag någonstans.  Jag gillar inte heller att minnet är verkligen inte lika snabb som det var förr. Att saker bara glöms bort och svårare att gräva fram.  Att min trygghetskänsla har ökat gillar jag inte heller. Och definitivt gillar jag inte  tanken att slutet är närmare nu än det var tidigare. Gillar inte heller att slutet har kommit in i kalkylen. Inte att jag tänker på den varje sekund, eller ens varje dag – men tanken dyker upp oftare än det är önskat.

Ja, jag vet att inget att göra. Att livet ska levas. Att alla har samma utsikter. Att ingen kommer att överleva sig själv.
Jag har typ 30 år kvar, med tur kanske 40 och med extrem tur 50.  Men vitaliteten kommer avta mer och mer.  Och kanske intellektet också. Möjligen inte kreativiteten.

Men jag är den depressiva typen. Inte mycket jag kan göra åt.

Vet att man alltid ska se glasen halv full, men den är förbaskat halv tom ändå!

AB

6 tankar om “vilket skitsnack…

  1. Jo jag känner igen det där du nämner o jag gillar verkligen inte heller det! Jag har också ont i leder, ibland mer o ibland mindre. Allt jag äter lägger sig som en rund tantmage runt midjan på mig, som det aldrig gjort förr. Jag svettas o kokar av värme på nätterna o då och då på dagarna får jag värmebölja – det känns som feber. Huden i ansiktet hänger och håret har blivit tunnare.
    Jag orkar inte lika mycket, rent fysiskt och är inte längre intresserad av häftiga fester långt in på småtimmarna.
    Märker att jag fattar nya grejor mycket långsammare och jag glömmer och blandar ihop om jag försöker lära mig nåt och får ta om det igen o igen o igen…
    Precis som du så tänker jag ibland på hur fort de senaste åren har gått och hur snabbt det kommer att gå tills man plötsligt är 60, 70 och 80… Och sedan ska man dö. Tanken på det ger mig ångest.

    Min bästa ålder var nog när jag var runt 35. Då var man fortfarande så ung att man kunde platsa bland de yngre utan att ses som en ”tant” och man hade ändå hunnit få lite livserfarenhet och ”klokhet” och ålderdomen kändes väldigt avlägsen.

    Men jag har aldrig funderat på självmord och jag tycker ändå inte att jag är pessimist. Jag är bara väldigt missnöjd med att vara såpass gammal att jag börjat få besvär av det. ”Ålderskrämpor.” Fyyyy!!!

    Gilla

    • Senast jag var hos min ögonläkare för att kolla mina kontaktlinser, nämnde jag att jag får vita blixtrar numera och lite andra besvär med ögat. Han tittade på mig och sa att det beror på åldern. Ögat torkar ihop. …Jaha…det kändes inget vidare kan jag säga. Men vad skulle han har sagt egentligen. Torkar den ihop så torkar den ihop.
      Förr trodde jag i alla fall att döden kan bara drabba andra. Att jag var odödlig. Att tiden stod stilla. Och har hur mycket som helst kvar. Men nu har bromsarna dragits in. Och det känns överallt i ens lilla kropp. Från topp till tå. Ute som inne. Allt revolterar. Säkert kommer jag lugna ner mig och inta en mer stoisk hållning men det känns som om jag har fått alla ålderskriser jag har missat nu på en och samma gång. Så visst kan jag käna mig lycklig, men inte på grund av min ålder.

      Gilla

  2. När man fyller 50 bär det utför. Då går man ner för trappen. Men förr var dom flesta döda i den åldern. Strindberg var 63 när han dog. Visst kan man kräkas på alla glatta reportage i tidningarna. Det är mycket båg. Jag kan tycka att det är skönt att vara äldre. Man bryr sig inte så mycket. Gasar inte upp sig i onödan. Man är lugnare.

    Gilla

    • Jag tycker att det är skitjobbigt och är avundsjuk på alla som inte tycker det. Känner mig osynlig. Som om jag inte fanns. Det har flyttat in en kaos inom mig. Vad jag än gör får en tanke om slutet. Och det är värst på kvällen när jag ska sova. Då blir det allt till en jävla ångest.
      Och det är ju inget jag väljer med vilja. Inget jag bestämmer över. Tankarna om slutet cirkulerar och de är inte alls i positiva lag.

      Gilla

  3. hmm jag vet inte om jag köper det om att de ska vara så himla lyckliga… jag är faktiskt ganska trött på allt skryt till höger och vänster och jag kan förstå att du blir förbannad. Det känns som att tidningarna gör allt de kan för att knäcka den minsta lilla livsgnistan man kan ha inom sig, antigen får man höra hur bra andra har det och känna sig värdelös eller så får man läsa om alla möjliga katastrofer och undra var världen är på väg.

    Som jag ser det så har man rätt till sina känslor. Känns det kasst att fylla 50 så känns det bara så. Visst kan det vara bra att försöka tänka positivt men man måste börja där man är… jag är också en som ser glaset halvtomt som man säger. Men till mitt försvar så tycker jag att ingen som inte har provat mitt glas har rätt att uttala sig om detta. Mitt glas är kanske tomt till 70%, vad vet andra om det? Jag tycker man ska vara tacksam för sin lycka om man har det och låta andra vara ifred. Live and let live…

    Jag fyller snart 30 och har blandade känslor om detta. Man får liksom ta det som det är… det är ändå mest en siffra, det viktigaste är hur man mår…

    Du verkar ha rätt så mycket ont just nu och det är inte lätt att vara glad då… du får väl göra så gott du kan helt enkelt.
    Kram på dig!

    Gilla

    • Jag hade ingen nojor över min ålder fram till 51. Hade inga kriser. Mådde bra. Och visst man har kanske blivit lugnare och visare men lycklig känner jag definitivt inte. Vad jag än gör smyger sig in tanken hur mycket jag har kvar. Det tänkte jag aldrig på förr. Man körde bara allt vad man orkade. Slutet var långt borta. Det fanns inte.

      Kram på dig också!

      Gilla

Kommentera gärna, tack! :)

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.