Det är skönt att man inte behöver någonstans. Och inte heller behöver jag skotta snö heller. Gatukontoret sköter det. Nåja…kunde förstås vara bättre, men är nog onödigt att klanka på dem. För det ser ruggigt ut ute, ändå är det vackert.
Lyssnar lite light jazz ( Cotton Club- lite Duke Ellington, Lena Horn m.m.), och drömmer om gamla tider i New York.
Tog några bilder från fönstret, men lätt var det inte ens det, då det blåser kraftigt. Testade bildformat a la tv alltså 16:9 . Inte helt säker om jag gillar formatet. Men säkert bara en vane sak, som så mycket annat. Vill inte vara en sån som alltid vill ha det som så har alltid varit.
snöyra...foto: AntoniaB © 2011
- korsningen…foto: AntoniaB © 2011
Korsningen vid St:Eriksplan mot Odengatan syns nästan inte. Allting har blivit hel vitt, så den fula sörjan som efter tövädret blitt, har för tillfället ersatts av renheten igen.
utryckning...foto: AntoniaB © 2011
Jag får alltid kalla kårar när jag hör sirener. Alltid lika stor lättnad när den inte stannar.
i ur och skur...foto: AntoniaB © 2011
Har man hund har man inte heller mycket val. Ut ska man oavsett om det regnar, snöar, eller döda fåglar som faller från himlen. Ger mycket glädje, men ibland önskar man nog att det går att potträna hundar också.
lockelse...foto: AntoniaB © 2011
Det är många som fotar isbildningen här på vår gata. Det har jag själv gjort också. Men det blir aldrig speciellt bra bild. Den är för gul. Isen. Vet inte vad det beror på, men eftersom hundgården är alldeles ovanför isen, inbillar jag mig att det är hundkiss som färgar isen. Antagligen är nåt annat fenomen som spelar in, men fräscht ser den inte ut.
Divage 
Det är inte urin som färgar isen. Det är järn. Våra berg här i Sverige innehåller mycket järn, som lakas ut av vatten.
//Reine M
GillaGilla
Tack. Man lär sig alltid nåt nytt. Varje dag.
GillaGilla