….en dag igen då jag inser att jag inte trivs så bra. När jag inte förstår varför jag håller på och bloggar, som aldrig går utanför – antagligen för att den är för slät och inte säger så mycket… Eller varför jag tar jag bilder, bilder som egentligen kan ta vem som helst. Har inte sålt en endaste en på Mostphoto under ett år. Det säger väl en hel del också. Visst där är många som vill sälja, men jag brukar ändå tänka – är bilden bra blir nog uppskattad ändå.
Nu har jag lagt ut några bilder på Metro Photo Chalange ( en fototävling för amatörer). Bilderna har nu legat där snart i 2 veckor. Inte en enda kommentar har jag fått. Inte en enda. Nedslående. Förra året rasslade in kommentarerna med en gång. Men inte den här gången. Utan bekräftelse är ju ingenting roligt.
redo...foto:AntoniaB © 2010
Jag vet hur min kommentarer här kommer att se ut ( om jag får några). Vänner kommer att trösta. Och det är skönt. Men säger de sanningen? Eller säger de saker som de vet att jag vill höra. För ingen vill såra en vän. Man vill höra sanningen, men är detta möjligt. Kan man säga sanningen utan att man sårar också. Det är en sån ekvation som är inte lätt att lösa.
Divage 
Pingback: när är man gammal…? « Divage
Du är precis som alla andra. Vi är barn som vill få beröm och uppmärksamhet. Har inte klurat ut dock om man vill ha det för att man fick för lite eller för mycket som barn. Skulle tro att bristen är större om man fick för lite ljus på sig själv under dom viktiga barnaåren.
Visst tröttnar man på att blogga ibland. Men å andra sidan kan man ta det för vad det är. En möjlighet att nå ut och uttrycka sig. Tänk bort nätet och bloggen och denna nya värld. Skulle man vara lyckligare då?
Dina bilder är mycket bra och konstnärliga. Men det vimlar av bilder. Måste säga att jag tycker fotografer är onödiga på tidningar. Man kan både fota och skriva. Det gjorde jag. Visst var det stressigt men det blir i regel bättre när inte en tredje person är inblandad i intervjun. Keep up!
GillaGilla
Ack ja, ibland är alltid grått och inte bara vädret.
Tror inte ett dugg på att det är fel på dina bilder. Frågan är vad köparna söker för motiv.
Har läst om samma tankar på ett tyskt forum där man sedan kom fram till att det oftast är bilder med tekniska prylar eller tvärtom bilder som visar pennor och en skrivblock som är de mest sökta.
I alla fall är det väldigt svårt att få sålt en bild på dessa sidor.
Bloggar med fokus på politik, mode, väldigt personliga, elaka eller extremt snälla är nog dem som har mest besökare. Så är det bara 😉
Den där olusten att blogga kommer med jämna mellanrum. De flesta känner så.
Hoppas du mår redan bättre, ha det riktigt bra – trots allt.
GillaGilla
Livet (särskilt hösten) är ju lite jojo-aktigt (den där med snöre, alltså). Visst är dina bilder strålande. Hederligt (som husguden Dag Hammarskjöld) & fotografiskt intresserad (som husguden Dag Hammarskjöld – med det bevingade uttrycket: ”Kameran lärde mig att se”. Jag tror säkert att stora delar av folket är lite höst-låga just nu – därav kommentarsbristen. Ska kolla in sidorna du nämnde. Har aldrig varit där.
GillaGilla
Kära Antonia! Jag förstår verkligen hur du känner dig. Om det kan vara till någon tröst vill jag bara säga att jag tycker att dina bilder är fantastiskt bra. Kul också att du har lagt ut bilder på Metro. Jag tänkte på dig när jag såg det. I sådana här lägen får man nog helt enkelt bita ihop. Det kommer alltid en ljusning även om det inte känns så just nu. Det viktiga är att inte ge upp något man tror på själv. Förr eller senare kommer det något gott ur det. Stå på dig!
Kram Havanna
GillaGilla
Ja när det gäller dina bilder så är jag i allafall ärlig när jag säger att jag gillar dom och det beror till stor del på att du inte tar bilder som alla andra, dina bilder är speciella och personliga i mina ögon. Jag kan tänka mig att det är svårt att få kommentarer när det handlar om tusentals olika fotografer men det förvånar mig att du inte fått några. När det gäller Mostphotos så har jag lagt ner det eftersom det inte ger något, jag finns på flickr och där får jag alltid kommentarer och kan kika på andras bilder när jag får lust.
Har varit väldigt lat med kameran på sista tiden, men det beror på att jag jobbar så mycket nu att orken helt enkelt inte finns, men till våren blir det ny kamera (Nikon D90 förmodligen) och då ska det knäppas.
Kram och ha en fin dag nu.
GillaGilla
Klart att det är trist att inte alltid få sina inlägg eller fotos kommenterade Antonia, men denna sista fick mej ändå att dra på munnen :-).
Som du vet så när man har Gmail – kanske andra också, men det vet jag inte- så får man upp ett snabbmeddelande nere till höger när det kommer in ett mail.
Jag försökte hinna läsa vad det stog eftersom jag var lite upptagen med att prata i telefonen just då.
Det roliga, jo att jag läste fel… jag läste ”en svår erektion”…. och var ju naturligtvis tvungen att kolla vad det VERKLIGEN stog….
Ja, kära Antonia, visst är det mysigt att få människors erkännande och lite uppmärksamhet, men det verkar som om detta är nåt man får dras med när man bor i storstan.
Ingen har TID.
Så är det bara.
Visst tar du fina bilder, (men vad den här röda grejen är det har jag inte riktigt fått kläm på ännu. Får klura ett tag till) men ingen eller få människor har tid att kommentera, KAN ju bero på att det är DITT intresse. Om du tog bilder av något som intresserade någon annan så skulle du ju lättare få en kommentar eller erkännande av just den personen. Kanske nån är intresserad av gamla bilar, eller fåglar eller hundar eller kulturminnesmärken – eller vad det nu kan vara ??
Man får ta sej lite i kragen, kanske gnälla eller gråta en stund, men sen brukar det gå till sej. Det vet vi ju båda två….
Inte vet jag, bara vet att nog är det så att man skulle vlija vara i rampljuset i bland 🙂
önskar dej en skön em Antonia
OCH en kram…
GillaGilla