förlåt mig…


Människor tabbar sig. Det gör de hela tiden. Det gör även kända personer. Ibland känns det som om de tror att de själva står över lagar och moral. Att de kan göra precis vad som helst.

Sen åker de dit. Då kommer krokodiltårarna. De är djupt ångerfulla. Och de skäms. De skäms fruktansvärt. Säger de.  Det är det officiella bilden.
I verkligheten tror jag inte alls att de skäms.
Det är bara ett spel för galleriet.
Ett spel,  för de vet – för engångsskull –  vad som förväntas av dem. Annars skiter de  fullständigt i det, för säg att de inte visste redan innan att det är fel. Och de flesta av dem fortsätter vidare med sitt beteende tills de åker fast igen.  Och kan be om förlåtelse igen. Och igen…och igen…och igen.

Jag föraktar er, ni är inte trovärdiga längre.

Plura, Roberto, Kungabarnens vänTiger Wood, är dem senaste, men finns en hel rada av dom.  Jag kallar dem skenheliga.

5 tankar om “förlåt mig…

  1. Tänk om alla vore som vi – i allafall i stort- då hade folk inget att bråka/kriga om… hemska tanke ??
    (fast kajakrille har man ju mini koll på) 🙂

    Gilla

  2. Klart dom är ångerfulla – men BARA och ENDAST för att dom åkt fast, knappast nåt annat.
    Tycker dock pressen är inte så lite oetisk när dom i rubriker blandar in kungabarnen – DOM har väl inget gjort, men utnyttjas skamlöst för tidningens -förhoppningsvis- förhöjda antal nummer sålda tidningar, fy på dom… alla utom kungabarnen…

    Gilla

    • Ja, just så. Samtidigt vet jag att kungahuset går fia för det mesta oavsett vad dem har gjort. Om dem skulle tidningarna aldrig våga skriva, utan bara mörka.
      Men att utnyttja namnet är förstås fult.

      Gilla

Lämna ett svar till Helena Palena Avbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.