Varför ska man ha tv? Idag beskrivs ju allt med detaljer i tidningar och framför allt i nättidningar… Varje sekund är beskrivet av Melodifestivalen. Av Robinson, av Bonde söker fru, av Let´s dance eller vilket annat trävlingsprogram som helst.
Fast klart, man får inte något riktigt bild. I tidningar hyllas Dolph Lundgren. Att publiken bara älskade honom. Jag såg festivalen hos en granne. Jag tyckte han var något pinsamt träig. Fyrkantig som om han aldrig stått framför en kamera. Med något för litet kavaj som fick mig att undra om produktionen inte hade tillräckligt med pengar för att skräddarsy en kavaj i hans storlek eller ville dem bara framhäva att han är muskulös. Ja, vad vet jag. Ful var det.
Och kvinnan som heter Christine Meltzer är lika gapig som sina föregångare. Och Måns. Suck.
Hela företeelse börjar bli uttjatad. Självklart också att gillade just den låten som blev sist. Jenny Silver. Kläderna var nog till hennes nackdel. Kul men inte alls smickrande utstyrsel för någon kvinna alls..
Och vinnarlåten. Fakir. En vänsterhandslåt. Hopsnickrad i all hast. Liknar en låt han har redan har haft framgångar förr.
Börjar tro att festivalen är enbart kvar för att ”generalen” Christer Björkman från helvetet ska inte behöva gå arbetslös. För festivalens storhetstid är över. För visst, publiken på plats tjuter och skriker och klappar händer. Men har dem något val? Dem blir ju uppmanade för att göra det. Annars blir det dåligt tv.
Egentligen så ville jag bara skriva om Dolphs illasittande kavaj. Verkar ingen ha märkt det.
Divage 
Tittade inte! Räcker med att läsa tidningarna dagen efter. Vilken symbios.
GillaGilla
Själlöst och slätstruket är nog rätta ordet.
Nu för tiden tilltalar inte det där jippot mig alls även om jag såg Dolph och hans kavaj och instämmer i det du skriver om.
GillaGilla
Gillade ingen låt, tyckte alla var själlösa och slätstrukna. man får väl hoppas på bättre låtar nästa gång.
GillaGilla