En nära släkting har gått ur tiden. Han var bara några år äldre än vad jag är nu. Och det har satt igång en hel del funderingar hos mig i natt. Funderat en hel del om döden – konstigt nog funderade om det mest just dagen innan han dog – men framförallt har jag funderat en hel del över läkarkåren och deras ansvar eller brist på ansvar.
- Kan det vara så att det är billigare att låta patienter att dö än att operera i tid?
- Och hur kunnig är läkarkåren – särskilt de som man träffar i första ledet?
- Kan det vara så att läkarna har aldrig varit speciellt kunniga, men det visste vi inget om för vi visste heller inte mycket om dem olika sjukdomar som fanns och finns?
När jag växte upp fanns ju inte många böcker om sjukdomar och dess symptom, fanns inte heller internet där man kunde läsa in sig, vilket idag nästan ett måste om man vill ha något så där bra behandling eller medicin.
Det är många av mina kunder som berättar riktiga skräckhistorier om sjukdomar de hade och har, hur de inte får rätt diagnos, hur de skickas hit och dit utan något som helst resultat. Att man måste ha ledande frågor och kämpa för att undersökningen ska bli av.
Senast i raden var en tjej som har blivit akut opererat för sin endometrios precis som jag för 15 år sen. Och jag bara konstaterar att ingenting har förändrats sen min tid, läkaren kunde inte heller nu ställa diagnos, fast hon har legat inne redan 2 gånger. Precis som jag fick ligga inne 2 gånger utan att dem listat ut problemet. Trodde att man har kommit längre men så fel jag hade. De känner fortfarande inte igen hur endometrios är.
Min släkt hade nya hjärtklaffar sen några år tillbaka. I senaste året har han känt sig orkeslöst, och då konstaterades att han behöver nya klaffar. Klaffarna tas från grishjärta så det är inte nåt brist på dem egentligen. Men det sköts upp hela tiden, medan han blev svagare och svagare. Jag fick veta det i somras och då väntade han på nåt svar men eftersom det var semestertider så fick han vackert vänta. Bara en sån grej. Nu är det semester, du får vänta. Visst ska läkare semester men sjuka ska inte bli drabbade av det. Man kan ju organisera så att livet för andra kan rulla vidare.
Man har bara ett liv. Har lågan slocknat finns inte mycket man kan göra. Så man ska göra det innan.
Min kusin kollapsade i onsdags. På en konsert han gärna hade velat se och köpte biljetten till för länge längesen. Han hann inte se nåt för han föll ihop innan den började. Han fördes med ambulans till sjukhus, och han blev faktiskt bättre. Min far kunde prata med honom även om han var väldigt andfådd. Han var bra och togs ut från intensiven, han skulle få klaffarna snart. Men under natten sa kroppen adjö. Den orkade inte mer.
Om läkarna inte hade skjutit upp operationen gång på gång. Om samarbetet hade varit bättre mellan de olika läkare som är inblandade i en sånt ingrepp.Då hade han nog levt idag.
Tyvärr dyker det upp i huvudet på mig att kanske blir det billigare om man låter patienter dö. För jag kan inte förstå varför han dog, när man kunde ha hjälpt honom. Det är inte ett nytt hjärta han behövde. Det är bara klaffar.
Jag sörjer honom på mitt sätt. Jag är inte så känslosam av mig, rent av en kall jävel. Men jag är som jag är, men jag kommer att sakna honom för han var god och hjälpsam. Det är jag inte och jag uppskattar verkligen när andra är det. Han har tagit en liten bit av min hjärta. Vila i frid!
Det är en outtalad strategi i vården numera att förhala, det handlar inte bara om resursbrist eller prioriteringar, utan har satts i system mer eller mindre över hela landet. Man lägger helt enkelt inget krut på en person som inte förväntas kunna generera fortsatta skatteintäkter utan nöjer sig i bästa fall med att parera komplikationer, samma sak händer det allt oftare att man i vården tittar åt andra hållet när man har indikationer på tumörer och låter tiden göra sitt.
GillaGilla
Gud vad vidrigt. Man hade den på känn , men man hoppas på att så är det inte. Man borde verkligen städa upp och ta in nya tänkare.
GillaGilla
Fin bild! Är det gud eller Jesus eller ett spöke som syns där uppe?
GillaGilla
haha, det är bara en lite dimmig gatubelysning men med lite god fantasi kan ju tolkas så 😉
GillaGilla
När man kommer upp i åldern börjar folk dö omkring en. Och man tänker på döden. Det är nog naturligt. Snart ska man ju dö. Sorgligt egentligen. Fast kanske skönt också. Tänk och leva jämt. Det skulle nog bli jobbigt. Fast jag tycker att tiden kunde stanna. Men det gör den inte. Den bara går och går. Det retar mig.
Klart det blir billigare att låta folk dö.
GillaGilla