Coco Chanel…


coco och tatou

coco och tautuo

Coco Chanel var min förebild sen jag var en liten tös. Förr visste inte ens många vem hon var och varför jag tyckte att hon var en viktig gestalt.

Nu helt plötsligt har jag fått en ÖVERDOS av Coco Chanel. Jag beundrar henne fortfarande, men nog börjar jag se efter en ny förebild. En som jag kan ha  i fred. En som inte blir nedtryckt i halsen stup i kvart.
Som det är så vanligt idag  ska allting överdoseras. Och nu är det  Coco Chanels tur. För medan förr kunde man knappt hitta material att läsa om henne, nu är det film på film, artiklar om filmen och om henne. Man kan inte öppna en tidning längre utan att man läser om Audrey Tautuo som spelar Coco i en av de filmerna. T.o.m. inredningstidningar har Coco Chanel tema. Det är too much…

Så typiskt att alla och då menar verkligen alla ska behandla samma ämne. Samtidigt. Tjatigt.

Annons

5 tankar om “Coco Chanel…

  1. Chanel, chanel … det låter som le chanson (sång på svenska)…
    Namnet för modehuset kunde inte ha varit bättre … mjuk, personlig och slående, vilket stämmer överens med produktionen. Sen kan man börja undra hur allt har utvecklats
    i senare kollektioner … samma problem med alla modehus som är jämförelsebart med partilinjerna idag d.v.s. likheterna är slående och riktlinjerna suddas för att skapa en linje vilket ska vara så moderiktigt som möjligt för tillfället

    Gilla

    • JA, jag håller med dig. utvecklingen avstannat. Delvist säkert för att folk vågar ändå inte ha på sig själva annat än alla andra har. ingen vågar sticka ut. Och kända designer vill ändå överleva ekonomiskt.

      Gilla

  2. Får mig att tänka på att det oftast är roligare i alla möjliga sammanhang att det som man beundrar, inte beundras lika mycket av hela världen samtidigt. Man vill liksom ha det lite i fred.
    Man kanske inte vill vara så ensam om det att man anses knäpp, men ”lite egen och intressant” kanske… :-))

    Gilla

  3. Chanelväska, Chanel Nr 5 och Chaneldräkt – snacka om att lämna avtryck. Javiss. Media springer åt samma håll. Som flugor på en sockerbit. Lite tröttsamt faktiskt. Det har du rätt i.

    Gilla

Kommentera gärna, tack! :)

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.