Det värsta jag vet när jag får en inre oro. En oro som jag inte kan identifiera. När den bara poppar upp, och gör uppror men jag vet inte orsaken. När man inte kan styra över sina känslor. Det gör mig förbannad och irriterad. Ibland funderar jag på att bara strunta i den obehagliga känslan som sätter sig oftast någonstans i magtrakterna, men även hjärtat blir klämt till något odefinierbart. men efter en halvtimme orkar jag inte med de inre demoner utan tar jag nåt som kan få slut på känslan. Och det stavas
XANAX
Jag har ingen lust att förstöra min helg med denna oro som jag inte ens vet varför jag fick. Eller?
Klart att jag vet, ekonomin antar jag. Min framtid. Och att mitt företaget överlever. (har förstås inga bonusar och inget lön heller från 24 styrelsejobb. Jag kunde nog har gjort ett bra mycket bättre jobb än Wanja Blev Grundlurad Lundby-Wedin)
Sen känner jag nog oro för en väninna som inte heller har den flyt med sina massageljus som är den värd, och så en annan väninna till som likaväl kämpar med sina kläder för att hon ska ha en anständig lön att bära upp.
Att vara småföretagare – nej vi är förstås inte småföretagare utan SOLOföretagare, som oftast glöms borta när bidrag lämnas ut till just s.k. småföretagare -, har nog svårare än de flesta. Har för övrigt aldrig fått bidrag, stöd eller lättnad för att jag har företag.
Egentligen är inte debatt jag vill väcka, utan jag försöker bara hitta orsaken till det oro som så påtagligt plågar mig idag. Men Xanax är bra, och den gör att jag redan känner att oron börjar släppa. Eller blir möjligen begravd. Oron alltså.
Må den ligga kvar där för evigt, AMEN!
Divage 
Xanax – är det en tablett? Klart man känner oro. Det är själva livet delvis. Det är bara idionter som inte har ångest över livet. Sen är det det här med pengarna. Har man lite har man rätt att vara orolig. Speciellt om man är egen företagare. Wanja Lundby och Helle Klein har hur mycket pengar som helst. Dom har aldrig satsat en egen krona på något. Bara levt på andra. Fy fan!
GillaGilla
Åh, jag känner igen den där oron! Det är HEMSKT! Den är helt förlamande.
Samtidigt är ju själva oron ofta befogad, jag menar den är ett SYMPTOM på att något inte är rätt, eller så bra som det borde vara. Den har en anledning.
Och så är vi små människor så maktlösa att vi faktiskt inte alltid KAN ändra dom faktorer som skulle behöva ändras på, för att må bättre. Det är helt enkelt sådant som står utanför vår egen makt. Ekonomi, arbetssituation osv.
Jag förstår att du kan behöva lindring av Xanaxen. Men VAR försiktig med den!!
Jag har en väninna som efter många år av lugnande/dämpande mediciner hon fått utskrivna pga sin oro och depressioner, nu har hamnat i KAOS!
Ångesten har blev värre och värre, de ändrade på doseringen, det blev värre, och hon försökte trappa ner men klarade inte ångesten. Själva medicinen SKAPAR nu ångest, om hon inte äter mer och mer. Hon har alltså blivit beroende.
Hon har under ett helt år försökt att trappa ner, för att sluta helt, men trots att hon gått på samtal och terapi och fått olika sorters hjälp har hon inte lyckats.
Hon är nu på avgiftning på ett ställe där hon tidigare arbetat en kort tid – ett ställe där missbrukare avgiftas. Hon ringde till mig och sa: Tänk att JAG har hamnat HÄR!!!
Hon har en lång lång väg framför sig och står fortfarande på rutan ett!
Så var försiktig!!!!
GillaGilla