en missbrukare förblir alltid missbrukare…


Ränderna går aldrig ur. Har man missbrukat nåt kan man aldrig få ett normalt förhållande till den igen.

Man kan bedra sig själv men verkligheten bedrar aldrig sanningen.  Det fick jag erfara igår när jag öppnade den chockladasken – en Merci – som jag fick av en kund. Jag kunde behärska mig i 3 dar. utan att röra den.

Men igår kände jag mig stark nog att testa min gräns. Öppnade asken. Jag skulle ta bara en. BARA EN. Nej, men tre. Sen blir det bra. Bara en till. och en till… sen helt plötsligt var asken tom.  Fan också…

Och nu mår jag inte vidare bra heller… Hjärtat slår extemt hårt. Sova var inte enkelt heller. Somnade först runt tre.  Varför???? Förutom dålig samvete och förebråelser så innehåller chocklad en hel del uppiggande ämne. Att äta chocklad sent på kvällen är som att dricka minst 3 koppar espresso innan sängdags. Mitt hjärta är fortfarande ur balans och slår som om jag hade sprungit maraton.

Jag har inte ätit chocklad sen i februari. Det är bara att konstatera, att jag  inte kan  ha ett normalt förhållande till chocklad, och får nog avstå från att njuta den i fortsättningen också.

Det är bara att glömma mina planer att göra såna här kakor till julhelgen. Skulle vara helt förödande.

mignon

mignon

Kommentera gärna, tack! :)

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.