objektivet var mitt mordvapen

De senaste 10 år har jag vaknat bara ett fåtal gånger och hade drömmen från natten tydligt i minnet. Men nu är den senaste är och förbli fast etsade och den är inte speciellt skön att minnas.

I drömmen bor jag fortfarande kvar i min lilla etta. Jag antagligen glömde låsa dörren för en man kommer in, slänger sig över mig och försöker våldta mig. Jag kämpar emot, och slåss. Plötsligt hör jag hur en granne kommer upp med hissen och hoppas att jag får hjälp. Skriker och sparkar så jag lyckas få mig på fötter och springer ut i trapphuset. Men grannen vill inte bli inblandad så han öppnar snabbt sin dörr och lämnar mig till mitt öde.

Men nu är jag ändå ute i trapphuset, och springer ner på gatan. Våldtäktsmannen försvinner också. Efter ett tag vågar jag mig hem igen, men ber några av mina andra grannar att följa med mig in i lägenheten. Där upptäcker jag att han har tagit alla mina nycklar. Visserligen kan man låsa dörren inifrån, men har man nyckel så kan man låsa den utifrån. Jag överväger att ringa till låssmed för att byta lås. Grannarna är kvar hos mig, när dörren öppnas och våldtäktsmannen kliver in och angriper mig igen. Grannarna blir paralyserade men en av dem ringer till polisen medan jag får kämpa igen. (Hans ansikte etsas in i mitt minne för alltid) jag ser mitt stora objektiv ligga i räckhåll, så jag får tag på det och slår honom i huvudet med all min kraft. Slaget är kraftigt. Hans huvud delas i 2 delar och med en förvånad blick dör han på fläcken.

Om jag kunde teckna bra skulle jag kunna teckna av hans ansikte. Kan bara hoppas på att ingen med hans drag kommer gåendes på gatan.

Annons