hon frågade inte mig…

Jag blev inte tillfrågad men jag hjälpte ändå. På väg in till stan såg jag en tjej med sin karta på min gata.  Inte direkt turiststråk. Men en bra genväg in till stan.I rätt riktning. :)

Frågade henne om hon behövde hjälp. Hon ville se slottet. Var och är i Stockholm bara 2 dagar för att kolla lite runt. Hon studerar i Tyskland men är från Thailand. Så jag följde henne en bit för att hon ska  hamna rätt. Berättade för henne också att det är Alla Helgons dag idag så det är inte alla affärer är öppna, och det är lite mindre folk på gatorna också.

Visserligen vill idag alla klara sig själva, men lite hjälp kan väl inte skada. Och hon var på väg på helt fel riktning också.

Jag själv kommer aldrig glömma kvinnan som jag frågade här i Stockholm för lite direktion, hon  fräste bara: fråga nån annan, har inte tid med sånt. En bitch vad hon var. Varje gång är jag nere på kontinenten är folk så himla hjälpsamma. Aldrig har jag fått en negativ och/eller otrevligt svar när jag var vilse.

Lite bilder från idag. Det känns som om våren som närmar sig inte vintern. Visserligen har varit lite grått idag och igår men det gör inte så mycket. Det var så fint ända fram tills nu.

en växt på Torsgatan i Stockholm. Idag den 5 november 2011

en blomma till bland gulnande löv.

 

7 reaktioner på “hon frågade inte mig…

  1. Klart man ska vara vänlig och snäll. Upplevde dock att folk var otrevliga i London 1969. Och i Amerika 2006 – på flygplatsen i Chicago t ex. Det finns nog kreti och pleti både här och där. Det gäller att träffa rätt. Jag kanske är en ovanlig svensk men jag pratar med allt och alla. Tycker man har rätt till. Blir någon sur så får man ta det. Det skiter jag i.

    • Flygplatser är lite otrevliga överallt. Mycket stress mycket folk. Däremot minns jag inte hur jag blev bemött i USA. Antagligen helt okey, annars skulle man minnas det.

  2. Håller med de tidigare kommentarerna! :)
    Detta med människor som vänder ryggen när man behöver hjälp känns rätt så skrämmande. När jag bodde i Stockholm hände det mig något när jag hade cyklat på en uppförsbacke, det är svårt att beskriva men hjärtat pumpade och kunde knappt få in luft dock inte som en normal andfåddhet, jag trodde jag kunde dö… kunde inte prata om be om hjälp heller och det var en som gick förbi (precis bredvid mig) och bara totalt ignorerade mig (!). Det finns inte en chans hon inte såg att det var något fel, jag flåsades och hade lagt mig mot en sten och såg inte klok ut… hon kanske blev rädd? Hur som helst hjälp fick jag inte och jag tänkte jag hade kunnat dö därute om det inte var att det gick bra av sig självt…
    Nog att det är kulturen i Sverige att vara lite kall och så men någon måtta får det vara…
    Snällt av dig att hjälpa till :)

  3. Man mår alltid så bra själv av att få hjälpa, jag brukar söka ögonkontakt med dessa ”förvirrade” med karta i högsta hugg, men det är inte alltid det lyckas, så jag misstänker att just den personen inte vill bli ”hjälpt”… försöka duger :-)
    önskar dej en bra kväll
    kram

    • Jag föregår och frågar, fast kanske inte alla gånger. Men jag blir stoppad ganska ofta av folk utan karta också. Jag måste väl utstråla nåt antagligen, som gör att folk litar på mig. Händer även när jag är utomlands, vilket blir lite roligt ändå. :)
      Ha en bra kväll du och Viktor med. :)
      Kram

Kommentera mera, tack! :)

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s