jag fyller 7 år idag…

Ja, bloggen alltså fyller 7 . I sju år har jag skrivit texter och lagt upp bilder. Nu är jag i skolåldern. Är det bra eller dåligt? Jag vet inte, men det är en bedrift i sig då jag aldrig skrivit dagböcker.
Det är en enmans sysselsättning att skriva dagböcker. Det är bara för en själv, det är inte delbart.

Bloggen är ju tvärtom.  Här delar jag med andra, och andra kan bidra med kommentarer. Och det gör ju levande. Det tilltalar mig mycket. Jag hade hoppats naturligtvis flera besökare, men det blev ju inte ökning där utan håller sig på en jämt nivå, nåja, sjunkande nivå om jag ska vara ärlig. Men jag har kvar några från den första tiden. Som Helena som med tiden har blivit mer och mer politisk, vilket hon alltid varit men förr blandades politiken med andra lite mer vardagliga kluriga saker också. Ja, som i en tidning.  Jag håller kanske inte med allt hon skriver, men hon skriver intressant och kan piska upp stämningen. :) Och det gillar jag.

Andra har försvunnit och hänger på Facebook mest. Där är jag sällan. Men nya vänner tillkommer och förgyller bloggandet. Jag nämner några men risken är att jag glömmer andra: Photoria bjuder på vackra bilder som  jag är verkligen beroende av.  JAGs bilder är en annan favorit och tycker att Cartier Bressons ande styr hennes kamera. Katarina  reser mycket och bjuder på sköna resebilder och annat gott och blandat. Snart ska vi göra en photowalk tillsammans :)Carita bjuder på vad som händer i hennes liv i Lovisa, Finland och hur är det att gå igenom en skilsmässa. Fantastiska Nicki visar bilder från Stockholm med tillhörande historier och jag lär mig mycket om Stockholm. Allan från Kanada  kan mycket om fotografi. Lär mig mycket av från honom, och får läsa en hel del intressant om Kanada och hur livet är där. Gillar starkt hans svartvita fotografier.
Och det finns många till som jag skulle vilja länka till, men får göra om ett år eller under årets gång.  Jag tackar för att ni tycker att min blogg är tillräkligt intressant för att följa och att även ge kommentar på bilderna och texten och inte bara trycka på like knappen. Även om det betyder också mycket.

det är bara att trampa vidare

det är bara att trampa vidare i en bekväm takt…

szentendre…

Szentendre...foto: AntoniaB © 2014 Szentendre...foto: AntoniaB © 2014 Szentendre...foto: AntoniaB © 2014 Szentendre (på engelska St.Andrew) är en liten pittoresk konstnärsstad nära Budapest.  Staden  har funnits redan under romartiden, men utvecklades mer på 1500-talet. Dock blev avfolkad under tiden  den ottomanska herraväldet. Renässansen räknas från 1700-talet då den  lilla staden blir till  en riktig smältdegel med många olika nationaliteter med tillhörande kyrkor som sticker upp precis överallt. Många serber, dalmatier, slovaker, tyskar och greker slog sig ned vid Donaustranden tillsammans med stadens ungrare.

Det finns många gallerier och museer i den lilla staden som idag har ca 23000 invånare.  Och även ett  friluftsmuseum ´Skanzen´, byggt 1967 efter svensk förebild. Jag hann inte med nåt besök där, men kanske nästa år eller året efter.
Tyvärr tycker jag att staden är dålig skyltade, hade jag sett en skylt om Skansen så hade jag säkerligen tagit mig dit. Bara att ta rätt väg från pendeltåget är inte klockrent, inte heller att gå tillbaka till pendeltåget. MEN hela landet är inte så stort så man kommer fram någonstans så småningom ändå ;)

gummifetisch…

gummi...foto: AntoniaB © 2014Vad gör man med så mycket bilddäck?
Jag vet att man kan göra smycken av gummislang, och skor också. Men inte tror jag att man tillverkade smycken här.

Nu har jag googlat lite om dessa gamla däck och fick fram följande:

”Däckets livscykel har sin början på ett gummiträd i södra jordklotet, till exempel i Indonesien eller i Thailand. I livscykeln ingår tillverkning av råvaror och produkter, lagring samt mängder av transporter. Däckets livscykel tar sin slut när gamla uttjänta däck mals ner och används bland annat vid vägbyggen” texten är hämtad från däckinformation

Man kan tydligen göra korgar  krukor, lådor och mycket mer av gamla gummi också.

Det hade jag verkligen inte en aning om. Men nu vet jag ALLT. ;)

Stockholms cruising år 2014…med foton

Det var även cruising i Stockholm direkt efter Prideparaden. Hela Sveavägen vimlade av gamla bilar. Igen. Det är ju en årlig evenemang. Otroligt vackra och är så spektakulära bilar. Vore synd att missa dem. Det var ganska många poliser också, men jag antar att de tjänstgjorde med glädje och helt frivilligt.
Det var picknick hela gatan lång och det var verkligen trångt på trottoaren.

Jag lägger ut de bästa bilderna från förra lördan ( 2 aug 2014). Och allt på en gång. Jag skulle kunna portionera ut dem, men de tar ju aldrig slut, och det är redan många som sökt efter bilderna.  Njut av dem här fina gamla bilar eller så kan du vänta på till min nästa inlägg som ska handla om nåt helt annat. Min semester kanske? ;) De bilderna tar ju inte heller slut.

stallpromenad…

Vi fick även gå en sväng i stallet också. Hästarna var välskötta och nyfikna. Och det borde en hel del fåglar också inomhus. Svalor heter de visst. Och en av fölen spelade roligt, ja det ser ni ju. Det var absolut inget fel på henne. Kanske var det en han och med dem kan man aldrig vara säker. ;)

i stallet...foto: AntoniaB © 2014 i stallet...foto: AntoniaB © 2014

i stallet...foto: AntoniaB © 2014 i stallet...foto: AntoniaB © 2014 i stallet...foto: AntoniaB © 2014 i stallet...foto: AntoniaB © 2014 i stallet...foto: AntoniaB © 2014 i stallet...foto: AntoniaB © 2014 i stallet...foto: AntoniaB © 2014 i stallet...foto: AntoniaB © 2014

i stallet...foto: AntoniaB © 2014 i stallet...foto: AntoniaB © 2014 Det var inte alls lätt att få den sista bilden om fölen. Hon ville hela tiden sluka min kamera.  Men till slut fick jag den vackra bilden på hen. Och inte många sekunder jag hade på mig. Var en mycket nyfiken och sällskapssjuk föl.  :)

Pride-fötter…2014 Stockholm

Det var många skyhöga klackar som bar runt deltagarna från start till slut. Jag som valt bort dem höga klackarna längesen, kan inte förstå hur de bär sig åt.
Jag slutade använda höga klackar av två anledningar, det ena vara att jag bestämde mig för att aldrig mer åka kommunalt om jag i nte ska utanför stan.  Stockholms innerstan är perfekt för att gå avstånden är så pass korta, så att jag nästan hinner förre t-bana då den åker ju en och annan extra varv för att täcka upp stan.

Den andra anledningen är att jag har för svaga band runt fortknölen och stukar foten rätt så ofta och då är det bra om man är inte i höghöjd.

Nåväl…här kommer bilderna:

pridefötter...foto: AntoniaB 2014 pridefötter...foto: AntoniaB 2014 pridefötter...foto: AntoniaB 2014 pridefötter...foto: AntoniaB 2014

pridefötter...foto: AntoniaB 2014 pridefötter...foto: AntoniaB 2014 pridefötter...foto: AntoniaB 2014 pridefötter...foto: AntoniaB 2014 pridefötter...foto: AntoniaB 2014 pridefötter...foto: AntoniaB 2014 pridefötter...foto: AntoniaB 2014

Prideparad 2014 Stockholm

Prideparaden var extremt lång och lite hackig. Ibland trodde jag att nu har sista ekipaget redan rullat i väg, men sen kom en ny dos fram med högmusik och härligt stämning.
Det var mycket folk överallt,  det dracks en hel del för luften ångade alkohol. Men ingen otrevligheter har jag sett, alla var glada och hejade fram deltagarna.
Jag brukar stå på Kungsgatan, men i år en hel del renovering på broarna, så jag valde slutet på Sturegatan.  Kanske inte var så smart, då blir de deltagarna lite mer trötta, nästa gång kanske tar jag mig närmare början.

Det var den 17-e festivalen och det ständigt ökar i antal deltagare. I år var det 153 ekipage som deltog, från läkare till präster och även A.I.K (fotbollsklubbben).
Hur många som kantade gatorna vet vi inte än, men sägs att det kan vara runt 700 tusen. Och det kändes precis så. Det var mycket folk.

Det blev  över tusen bilder, även om det gick långa perioder utan att jag tog bilder alls. Men det var härligt folk på omloppet så det blev man tvungen lite då och då och trycka på knappen.
Jag kan ju undra vad deltagarna tar för uppiggande medel för att orka från Mariatorget till Östermalms sporthall. För jag tyckte det var jobbigt bara att stå, och det är utan höga klackar.