Divage

Alla vill ha fred. Alla önskar fred. Sin egen fred. För verkligheten är ju helt annorlunda. Det krigas ju för fullt. Kanske kan man undvika världskrig där flera länder är inblandade typ 2-a världskriget, men helt säkert kan man aldrig vara.

Hos en vän såg jag en avsnitt av ”Världens undergång” som visar en krig i färg.  En del av materialet färglagts medan andra var filmade redan i färg. Filmen är fransk och här i Sverige har den svensk speakerröst.

En artikel skriven av Astrid Söderbergh Widding på Svenska Dagbladet upprör ju folk. Då hon själv tycker att färg är inte bra för att visa krigets elände i dokumentär. Förutom att världen är ju i färg så förstår jag inte heller hennes poäng. Utan tycker att det blir faktiskt mer verkligt, det blir svårare att distansera sig ifrån dem hemskheter som har begåtts under krigets högburna flaggor. Det finns nästan folk som tror att förr var världen i svart/vitt.

mer skrämmande?

mindre skrämmande?

Dubbningen eller rättare sagt berättarrösten verkar ju också vara en irritationsmoment för henne. Hon menar att det hade varit bättre med textning istället. Av alla kommentarer som jag faktiskt plöjde igenom är meningarna delade, men många tycker att en engelsk speakerröst hade varit perfekt.  Men originalet är ju på franska, så varför lyssna på den på engelska, då man kan lika gärna lyssna det på svenska.

Så läser jag igenom alla kommentarer som finns under artikeln, kan jag  lätt förstå varför krig existerar…Stämningen är inte det bästa. Många kommentarer får inte ens vara kvar, men svaret till det bortplockade finns att läsa. Och alla ska övertyga andra att just deras syn är det bästa. Ingen backar. Ingen.

När jag såg avsnittet slog mig att en massa gubbar bestämde över liv och död och utan samvete har skickat människor in i döden för något som man ändå inte fick. Man utplånade 70 miljoner människor på 5 år vilket blir ca 38 000 människor dagligen.  Vissa dog genom krig andra genom en vansinnig ide som kallades förintelse.

Märkligt är att när man pratar om förintelsen så pratas om endast om judarnas förintelse. Att även andra har förintades pratas inte alls om eller så väldigt litet. Tex. zigenarnas( idag romernas)  förintelse pratas inte heller så mycket om eller andra avvikande så som homosexuella med mera. 6 miljoner judar och 5 miljoner övrigt som har förintades. Nästan lika många. Men man gråter sällan för deras skull. Undrar varför? Var dem inte människor dem med?

Sen finns ju andra hemskheter som pratas desto mindre om. I Sovjet dog dryga 10 miljoner för att dem inte gillade Stalins ledarskap och skickades i olika arbetsläger. Kambodja eller Rwanda där man mördade 800 000 människor på 3 månader.

Men det har hänt på andra kontinenter så filmmakare är inte lika intresserade om att skilja händelserna där.

Eller Kina. Med sina vansinnigheter på sin egen befolkning och Tibet. Men nu står alla på tå för att kunna sälja stort i JUST  Kina.

Eller hur var det det i USA? Vart tog indianerna vägen? Och hur har dem behandlats av nationen av rättvisa. Bor dem inte i reservartär än idag?

Nåja. Världen är som den är. Hur gärna än individen vill leva sitt liv utan krig, så fred kommer aldrig finnas på vår Planet. Så länge det finns 2 människor med olika åsikter ska krig färga våra dagar på ett eller annat sätt.