ösregn…

Det var ju mycket regn.  Så jag passade på och tog bilder på öset. Hade gärna haft fönstren öppen  men jag har redan fått in en massa vatten en natt så jag ville ha det torrt.
Regn är skönt, nästan det bästa jag vet. Men den kan göra mycket skada och rent av förödelse om det är mycket som kommer och om det kommer på engång det som annars hade regnat på ett år.

I en storstad känner man sig trygg. Men är man det? Det är jag inte så säker på längre.

regn...foto: AntoniaB © 2014 regn...foto: AntoniaB © 2014 regn...foto: AntoniaB © 2014 regn...foto: AntoniaB © 2014 regn...foto: AntoniaB © 2014 regn...foto: AntoniaB © 2014 regn...foto: AntoniaB © 2014 regn...foto: AntoniaB © 2014 regn...foto: AntoniaB © 2014 regn...foto: AntoniaB © 2014 regn...foto: AntoniaB © 2014

jag fyller 7 år idag…

Ja, bloggen alltså fyller 7 . I sju år har jag skrivit texter och lagt upp bilder. Nu är jag i skolåldern. Är det bra eller dåligt? Jag vet inte, men det är en bedrift i sig då jag aldrig skrivit dagböcker.
Det är en enmans sysselsättning att skriva dagböcker. Det är bara för en själv, det är inte delbart.

Bloggen är ju tvärtom.  Här delar jag med andra, och andra kan bidra med kommentarer. Och det gör ju levande. Det tilltalar mig mycket. Jag hade hoppats naturligtvis flera besökare, men det blev ju inte ökning där utan håller sig på en jämt nivå, nåja, sjunkande nivå om jag ska vara ärlig. Men jag har kvar några från den första tiden. Som Helena som med tiden har blivit mer och mer politisk, vilket hon alltid varit men förr blandades politiken med andra lite mer vardagliga kluriga saker också. Ja, som i en tidning.  Jag håller kanske inte med allt hon skriver, men hon skriver intressant och kan piska upp stämningen. :) Och det gillar jag.

Andra har försvunnit och hänger på Facebook mest. Där är jag sällan. Men nya vänner tillkommer och förgyller bloggandet. Jag nämner några men risken är att jag glömmer andra: Photoria bjuder på vackra bilder som  jag är verkligen beroende av.  JAGs bilder är en annan favorit och tycker att Cartier Bressons ande styr hennes kamera. Katarina  reser mycket och bjuder på sköna resebilder och annat gott och blandat. Snart ska vi göra en photowalk tillsammans :)Carita bjuder på vad som händer i hennes liv i Lovisa, Finland och hur är det att gå igenom en skilsmässa. Fantastiska Nicki visar bilder från Stockholm med tillhörande historier och jag lär mig mycket om Stockholm. Allan från Kanada  kan mycket om fotografi. Lär mig mycket av från honom, och får läsa en hel del intressant om Kanada och hur livet är där. Gillar starkt hans svartvita fotografier.
Och det finns många till som jag skulle vilja länka till, men får göra om ett år eller under årets gång.  Jag tackar för att ni tycker att min blogg är tillräkligt intressant för att följa och att även ge kommentar på bilderna och texten och inte bara trycka på like knappen. Även om det betyder också mycket.

det är bara att trampa vidare

det är bara att trampa vidare i en bekväm takt…

szentendre…

Szentendre...foto: AntoniaB © 2014 Szentendre...foto: AntoniaB © 2014 Szentendre...foto: AntoniaB © 2014 Szentendre (på engelska St.Andrew) är en liten pittoresk konstnärsstad nära Budapest.  Staden  har funnits redan under romartiden, men utvecklades mer på 1500-talet. Dock blev avfolkad under tiden  den ottomanska herraväldet. Renässansen räknas från 1700-talet då den  lilla staden blir till  en riktig smältdegel med många olika nationaliteter med tillhörande kyrkor som sticker upp precis överallt. Många serber, dalmatier, slovaker, tyskar och greker slog sig ned vid Donaustranden tillsammans med stadens ungrare.

Det finns många gallerier och museer i den lilla staden som idag har ca 23000 invånare.  Och även ett  friluftsmuseum ´Skanzen´, byggt 1967 efter svensk förebild. Jag hann inte med nåt besök där, men kanske nästa år eller året efter.
Tyvärr tycker jag att staden är dålig skyltade, hade jag sett en skylt om Skansen så hade jag säkerligen tagit mig dit. Bara att ta rätt väg från pendeltåget är inte klockrent, inte heller att gå tillbaka till pendeltåget. MEN hela landet är inte så stort så man kommer fram någonstans så småningom ändå ;)

gummifetisch…

gummi...foto: AntoniaB © 2014Vad gör man med så mycket bilddäck?
Jag vet att man kan göra smycken av gummislang, och skor också. Men inte tror jag att man tillverkade smycken här.

Nu har jag googlat lite om dessa gamla däck och fick fram följande:

”Däckets livscykel har sin början på ett gummiträd i södra jordklotet, till exempel i Indonesien eller i Thailand. I livscykeln ingår tillverkning av råvaror och produkter, lagring samt mängder av transporter. Däckets livscykel tar sin slut när gamla uttjänta däck mals ner och används bland annat vid vägbyggen” texten är hämtad från däckinformation

Man kan tydligen göra korgar  krukor, lådor och mycket mer av gamla gummi också.

Det hade jag verkligen inte en aning om. Men nu vet jag ALLT. ;)